Publikationer 2001:5
Statsrådets principbeslut
om folkhälsoprogrammet
Hälsa 2015
Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2001:5
Helsingfors 2001
Statsrådets principbeslut
om folkhälsoprogrammet Hälsa 2015
ISSN 1236-2050
ISBN 952-00-0981-7
Layout: AT-Julkaisutoimisto
Tryck: Edita Abp, Helsingfors 2001
4 | Hälsa 2015
Sammandrag
Statsrådets principbeslut om folkhälsoprogrammet Hälsa 2015. Helsingfors 2001.
36 s. (Social- och hälsovårdsministeriets publikationer, ISSN 1236-2050: 2001:5)
ISBN 952-00-0981-7
Statsrådets principbeslut om folkhälsoprogrammet Hälsa 2015 drar upp linjerna för
vår nationella hälsopolitik i ett perspektiv på 15 år. Huvudvikten i programmet är
lagd vid främjandet av hälsan, inte i lika hög grad vid utvecklandet av hälso- och sjuk-
vårdstjänsterna. Bakom programmet ligger Världshälsoorganisationen WHO:s pro-
gram Hälsa för alla, som reviderades år 1998, och det är en fortsättning på det natio-
nella programmet Hälsa för alla år 2000.
Hälsa 2015 är ett samarbetsprogram som utgör en omfattande ram för hälsofräm-
jandet inom samhällets olika delområden. Det sträcker sig över de olika förvaltnings-
sektorerna eftersom folkhälsan till stora delar bestäms av faktorer som står utanför
den egentliga hälso- och sjukvården: livsföringen, livsmiljön, kvaliteten på olika pro-
dukter samt faktorer i samhället som stöder eller äventyrar hälsan.
Verksamhetsfälten och livscykeln intar en nyckelposition. I programmet har man
ställt upp åtta mål för folkhälsoarbetet. För att lösa de centrala problem som dessa
hänför sig till behövs det likriktade åtgärder av de olika aktörerna. Målen pekar på
vilka resultat man vill uppnå för de olika skedena i livet. Dessutom framförs 36 prio-
riterade ställningstaganden som innehåller utmaningar och riktlinjer för medborgar-
nas vardagsmiljö och samhällets olika aktörer.
Programmet har utarbetats av folkhälsodelegationen, tillsatt av statsrådet. Vid
utarbetandet av programmet har man hört sakkunniga, gjort utredningar, hållit se-
minarier och haft grupparbeten.
Nyckelord: hälsa, folkhälsa, främjande av hälsa, hälsopolitik, hälso- och sjukvård,
Hälsa för alla, WHO
Hälsa 2015 | 5
Förord
Statsrådets principbeslut om folkhälsoprogrammet Hälsa 2015
Grunden till Världshälsoorganisationen WHO:s program Hälsa för alla år 2000 lades
för två decennier sedan, 1978 vid konferensen i Alma Ata. Programmet låg till grund
när WHO:s Europaregion och WHO:s medlemsländer ställde upp sina egna mål.
Bland de första länderna i världen strävade Finland målmedvetet i sitt program Hälsa
för alla år 2000 efter att bygga upp en omfattande nationell hälsopolitik.
År 1985 behandlade riksdagen, utgående från regeringens hälsopolitiska redogö-
relse, för första gången hälsopolitiken i en debatt och ett år senare färdigställdes Fin-
lands program Hälsa för alla år 2000. I början av 1990-talet gjorde WHO:s sakkun-
niggrupp en utvärdering av Finlands hälsopolitik. På basis av utvärderingen utarbeta-
des programmet Reviderat samarbetsprogram. De hälsopolitiska effekterna har gran-
skats i den första Folkhälsoberättelsen, som 1996 överräcktes till riksdagen, och där-
efter i de Social- och hälsovårdsberättelser som publicerats.
WHO:s generalförsamling godkände 1998 det nya programmet Health for all in
the 21st century, vilket är en fortsättning på och revidering av programmet Hälsa för
alla. Programmet bygger på samma värdegrund och principer som det tidigare hälso-
programmet, men förändringarna i verksamhetsområdet har förutsatt en revidering
av förfaringssättet och delvis också av verksamhetslinjerna. Avsikten med det nya
globala programmet är att det skall vara till hjälp vid hanteringen av hälsoproblemen
i hela världen under de följande årtiondena. Europaregionens program Health 21 har
utarbetats utgående från det globala programmet.
WHO:s nya globala program Health 21 och europaregionens program har legat
till grund för Finlands program Hälsa 2015, som har utarbetats av folkhälsodelegatio-
nen, tillsatt av statsrådet. Delegationen representerar olika förvaltningsområden, det
kommunala fältet, hälsovårdsservice, medborgarorganisationer, fackföreningar samt
hälsoforskning. Vid utarbetandet av programmet har man hört sakkunniga, gjort ut-
redningar, hållit seminarier och grupparbeten. I arbetet har, utöver personer verk-
6 | Hälsa 2015
samma inom social- och hälsovården, representanter för andra förvaltningsområden
och organisationer deltagit som jämbördiga parter.
Programmet täcker inte alla eventuella faktorer som kan påverka hälsan. Situatio-
ner som kan vara farliga för hälsan kan inom olika verksamhetsfält uppstå snabbt och
plötsligt, och av orsaker som vi inte kan påverka själva, exempelvis i samband med
den globala utvecklingen.
Statsrådet rekommenderar att olika instanser, centralförvaltningen, kommuner,
forskningsinrättningar och organisationer tar med dessa principer i sin planering.
Social- och hälsovårdsministeriet koordinerar programmet och följer upp hur det
genomförs och att målen uppnås på olika nivåer.
Osmo Soininvaara
Omsorgsminister
Hälsa 2015 | 7
Innehåll
Sammandrag
Förord
1 Utgångspunkter ................................................................................ 8
2 Utvecklingstendenser och
förändringsfaktorer inom folkhälsan ........................................... 10
3 Nya utmaningar ............................................................................. 13
4 De centrala målen fram till 2015 ................................................ 15
5 Utmaningar i livets alla skeden .................................................... 22
Barnens hälsa ..................................................................................... 22
De ungas hälsa ................................................................................... 23
Hälsa bland dem som är i arbetsför ålder ............................................. 24
Den åldrande befolkningens hälsa ........................................................ 25
6 Utmaningar för aktörerna ............................................................. 27
Kommunerna spelar en central roll ...................................................... 27
Hälsovårdssystemet och befrämjande av hälsan ................................... 28
Näringslivet ........................................................................................ 29
Medborgarorganisationer och samhällsaktivitet .................................... 29
Forskning och utbildning ...................................................................... 30
Internationell verksamhet .................................................................... 31
Bedömning av hälsoeffekter ......................................................... 32
Främjande av folkhälsan på medborgarnas vardagsarenor ................. 32
7 Uppföljning och uppdatering av beslut ...................................... 34
8 | Hälsa 2015
1. Utgångspunkter
En av människornas främsta förväntningar inför framtiden, både då det gäller dem själ-
va och deras närstående, är önskan att få vara frisk eller att bli frisk. Hälsa är en av de
viktigaste resurserna för välstånd och utveckling för samfund, nationer och för hela
mänskligheten. En så god hälsa som möjligt är också en grundläggande människorätt.
Att satsa på hälsan är att investera i framtiden. En frisk befolkning är en viktig förutsätt-
ning för ekonomisk tillväxt och konkurrensförmåga. Att utveckla folkhälsan som en del
av den övriga samhällsutvecklingen och som en potentiell faktor är viktigt i en hållbar
utveckling. Globalt ses det som ett viktigt redskap för att bekämpa fattigdom.
Hälsan föds, den kan säkerställas och den kan försämras på grund av människors
vardagsförhållanden, interaktion, livsstil och val. De biologiska, psykiska, kemiska,
fysiska och sociala egenskaperna i vardagsmiljön påverkar hälsan – till exempel akti-
viteter i hemmen, på bostadsområden, i trafiken, i skolor, på arbetsplatser och på
fritiden. Den påverkas av människors inbördes sociala stöd, samhörighet och omsorg
samt människors kunskap, färdigheter och utbildning. Då människor blir sjuka är
hälso- och sjukvården mycket viktig, men den är också viktig då det gäller att bekäm-
pa sjukdomar och befrämja hälsa.
Redan i programmet Hälsa för alla år 2000, som 1985 framlades som regeringens
hälsopolitiska redogörelse för riksdagen, och som 1986 godkändes, underströks alla
samhällsaktörers gemensamma ansvar för folkhälsan. Detta befästes i det reviderade
samarbetsprogrammet Hälsa för alla, som statsrådet 1992 godkände som riktlinje för
hälsopolitiken. Detta program utarbetades efter det Finlands hälsopolitik blivit inter-
nationellt utvärderad. Samma normer har styrt Världshälsorganisationens (WHO)
och många av dess medlemsländers hälsopolitiska strategier. WHO:s nya globala pro-
gram Health 21 och europaregionens program som bygger på programmet har legat
till grund när man utarbetat Finlands program Hälsa 2015.
Hälsans ställning och myndigheternas övergripande ansvar för hälsan förstärktes
i samband med den nya grundlagen. Här bestäms att det är myndigheternas skyldig-
het att säkerställa tillgång till hälso- och sjukvård och att främja hälsa. I programmet
för Paavo Lipponens II regering konstateras att befrämjande av befolkningens hälsa
Hälsa 2015 | 9
och funktionsförmåga skall tas som riktlinje i offentlig och allmän verksamhet och
beslutsfattande och som en påverkande faktor. I bakgrunden finns också ett omfat-
tande och större ansvar för hälsan enligt Europeiska unionens stadgar. I artikel 152 i
Amsterdamfördraget förbinder sig unionen att vidta åtgärder för att hälsoskyddskra-
ven skall ingå i unionens alla verksamhetsområden. Unionen skall utarbeta konkreta
arbetsmetoder och strukturer för detta.
Myndigheterna, såväl stat som kommun, har möjligheter att påverka förutsätt-
ningarna för medborgarnas hälsa via alla sektorer inom förvaltningen. De beslut som
är viktiga för att främja medborgarnas hälsa gäller bland annat förändringar i livsmil-
jön, information om välfärdstjänster, allokering av beskattningen, att utveckla utbild-
ningen, att skapa arbetsplatser samt att säkerställa produktkvalitet, socialtrygghet och
jämlikhet. Privata företag och olika intresseorganisationer påverkar i hög grad förut-
sättningarna för hälsa. Genom lokala lösningar i hemmen, daghem, läroanstalter, på
arbetsplatser, inom service och trafik kan man både befrämja och skada förutsätt-
ningarna för hälsa. Individens, familjens och olika samfunds val och verksamhet är
viktiga faktorer då det gäller hälsa. Samarbete mellan olika aktörer och förvaltnings-
grenar bidrar till att uppnå önskade effekter.
Statsrådet fastställde 28.10.1999 mål- och verksamhetsprogrammet för social-
och hälsovården 2000 – 2003. I projektet Hälso- och sjukvård 2000 samarbetar sta-
ten och kommunerna med att utveckla hälso- och sjukvården. Det nu föreliggande
programmet Hälsa 2015, som tagits fram genom ett omfattande samarbete, sträcker
sig längre än dessa. Det går både utanför servicesystemet och även tidsmässigt längre,
till omkring år 2015. Det är ett samarbetsprogram där också aktörer utanför förvalt-
ningen och medborgarna själva deltar. De åtgärder som behövs för att genomföra
programmet bereds och bestäms i enlighet med de ifrågavarande myndigheternas
befogenheter.
10 | Hälsa 2015
2. Utvecklingstendenser och
förändringsfaktorer inom folkhälsan
År 1986 uppställdes fyra allmänna mål för befolkningens hälsa i Finlands program
Hälsa för alla:
• att lägga år till livet, d.v.s. en minskning av förtidiga dödsfall;
• att lägga hälsa till livet, d.v.s. en minskning av folksjukdomar, olycksfall och andra
hälsoproblem;
• att lägga liv till åren, d.v.s. en längre bibehållen hälsa och funktionsförmåga under livet
och därmed att välbefinnande; samt
• att minska skillnader i hälsa mellan befolkningsgrupperna, d.v.s. en minskning av
skillnader i hälsa mellan könen, socioekonomiska grupper och personer bosatta i olika
områden.
Då det gäller det första målet har en märkbar positiv utveckling skett under de senaste
årtiondena. Sedan början av 1970-talet har medellivslängden för finska kvinnor ökat
med omkring sex år och männens med omkring sju år. De finska kvinnorna kan för-
väntas leva i medeltal litet längre än kvinnor i Europeiska unionen i genomsnitt. De
finska männen ligger fortfarande under medeltalet för Europeiska unionen, men nu
bara med cirka ett år. Spädbarnsdödligheten i Finland har redan länge varit klart lägre
än i Europeiska unionen i genomsnitt. Också dödligheten bland dem som är över 65
år har sjunkit märkbart, också om vi då det gäller männens livstid ligger 1 - 2 levnads-
år under de länder i Västeuropa som har längsta livstid.
Dock har dödligheten bland unga vuxna, främst män, sjunkit långsamt och jäm-
fört med Västeuropa är den på en mycket hög nivå. Det är främst dödsfall till följd
av olyckor eller våld, självmord och dödsfall på grund av alkohol och psykiska pro-
blem som är vanliga. Trots att dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar har minskat
snabbt är den fortfarande omkring dubbelt så hög som i Europeiska unionens län-
der kring Medelhavet.
Hälsa 2015 | 11
Också då det gäller det andra målet kan man konstatera en positiv utveckling. Insjuk-
nandet i flera svåra sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke, högt blodtryck, ledgångsreu-
matism och ett flertal infektionssjukdomar har minskat. Speciellt har karies bland
unga personer minskat påfallande.
Den positiva utvecklingen överskuggas dock av uppgifterna om flera mera negati-
va eller oförändrade situationer. Andelen som insjuknat i kroniska sjukdomar ökade i
början av 1990-talet i de yngre åldersgrupperna medan den har varit oförändrad
bland medelålders och äldre. Hälsoproblem som blivit vanligare är astma och aller-
gier, diabetes, alkohol- och narkotikarelaterade hälsoproblem, olycksfall till följd av
att äldre ramlar omkull, psykiska problem bland unga, cancer och andra sjukdomar
som hör samman med en ökad tobakskonsumtion bland kvinnor samt prostatacan-
cer hos män. Till exempel sjukdomar i cirkulationsorganen och rörelseorganen och
psykiska problem hos vuxna synes vara i det närmaste lika vanliga som på 1980-talet.
När det gäller det tredje målet är utvecklingen positiv även där. En förbättrad hälsa och
funktionsförmåga har minskat andelen personer under 55 år som lyfter invalidpension
och andelen över 65-åringar som är beroende av kontinuerlig hjälp för att klara varda-
gen. Enligt undersökningar som gjorts upplever främst medelålders och äldre finlända-
re att de är i genomsnitt friskare än människor i samma ålder på 1970-talet.
Negativt är däremot att personer i de äldsta åldersklasserna av befolkningen i ar-
betsför ålder i allt större utsträckning hamnar utanför arbetslivet, men orsakerna är
främst andra än hälsoskäl, som exempelvis de snabba förändringarna i arbetslivet, ut-
vecklandet av förtidspensionssystemen och attityder som gynnar förtidspensionering.
Den utveckling som uppställts för det fjärde målet har i viss mån skett, genom att
skillnaderna i dödlighet mellan könen och mellan de olika regionerna i Finland har
minskat. Jämfört med de flesta västeuropeiska länder är skillnaderna i dödlighet
mellan könen dock fortfarande exceptionellt stor. De regionala skillnaderna har mins-
kat absolut sett, medan de relativa skillnaderna är oförändrade.
Speciellt oroväckande är dock att skillnaderna mellan olika socioekonomiska
grupper delvis till och med har ökat. Till exempel är den återstående medellivsläng-
den cirka 5,5 år längre för en 35 år gammal man som hör till gruppen högre tjänste-
män än för en arbetare i samma ålder. Skillnaden ökade med ett år från 1980-talet till
1990-talet. Också skillnaderna i insjuknande är mycket stora mellan de socioekono-
miska grupperna.
12 | Hälsa 2015
Ett stort antal faktorer har medverkat till att bilden av folkhälsan har förändrats. För-
bättrade arbets-, bostads- och andra levnadsförhållanden, befolkningens ökade ut-
bildning och ökat ekonomiskt välstånd är centrala faktorer för den positiva utveck-
lingen. Bidragande orsaker har vidare varit att rökning bland män har minskat och att
befolkningen har fått hälsosammare matvanor. Man uppnår nu också bättre resultat
vid behandlingen av svåra sjukdomar, och preventiva åtgärder såsom vaccination och
screening har gett resultat. Tillgången på hälso- och sjukvårdstjänster både på avsides
belägna orter och för den befolkningsgrupp som har små inkomster har utvecklats
positivt jämfört med situationen i början av 1970-talet.
Många faktorer ligger bakom de problem som kommit fram. Den ökade välfärden
och de förbättrade levnadsförhållandena har inte fördelats jämnt. Det förekommer
också utslagning i den allmänt taget positiva utvecklingen och inkomstskillnaderna
har dessutom ökat under 1990-talet. Den ekonomiska tillväxten har varit förknippad
med risker som exempelvis utslagning i konkurrensen på arbetsmarknaden och inom
utbildning, en ökad psykosocial stress, nya biologiska, kemiska och fysikaliska faror i
miljön, förändrade familjerelationer och andra mänskliga relationer, ensidig fysisk
belastning, bristen på nyttig motion och ohälsosamma vanor då det gäller njutnings-
medel. Dessa risker fördelar sig ofta ojämnt mellan olika befolkningsgrupper. Också
inom hälso- och sjukvårdstjänsterna sker fortfarande i viss mån en utslagning av de
lägsta socialgrupperna.
Hälsa 2015 | 13
3. Nya utmaningar
Hälsopolitikens värderingar, de centrala principerna för hur hälso- och sjukvården skall
ordnas och hälsopolitikens allmänna mål har ett mycket stort stöd hos befolkningen.
De faktorer som ligger bakom folkhälsans positiva utveckling under senare tid skapar
förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling under den närmaste framtiden.
Många av de problem som anknyter till den senaste tidens utveckling är också
viktiga utmaningar i framtiden. Att fortsätta som tidigare är inte tillräckligt, varför
man medvetet skall sträva efter en omfattande utveckling av hälsopolitiken.
Främst inom Europeiska unionen men också i Finlands närområdessamarbete och
vid annat internationellt samarbete fattas i allt större omfattning beslut som påverkar
finländarnas hälsa. Den nationella befogenheten att reglera ett flertal hälsorisker har
övergått till Europeiska unionen. Därför måste också initiativtagande och påverkan
inom hälsopolitiken bli mera internationellt inriktade.
Kommunernas betydelse har betonats i den utveckling som skett inom den of-
fentliga förvaltningen i Finland. På samma sätt har man i förvaltningspraxis i stället
för en styrning ”uppifrån ner” försökt poängtera att verksamheten skall ske ”nerifrån
upp” samt medborgarnas större engagemang i beslutsfattande på lokal nivå. Hälso-
politiken skall revideras i linje med detta. Å andra sidan måste man noggrant bedöma
om förhållandet mellan styrsätten fungerar tillräckligt väl för att det skall kunna tryg-
ga hälsopolitikens nationella mål och jämlikhet inom hälsopolitiken.
Den åldrande befolkningen samt en allt mer ökande kulturell och etnisk mång-
fald är utmaningar för hälsopolitiken. Alla befolkningsgrupper skall säkerställas en
möjlighet att främja hälsan och delta i samhällslivet. Utslagning på grund av ålder
eller kulturella skillnader skall kunna undvikas även för att den har uppenbara effek-
ter på hälsan. Det finns en risk att både den sociala och regionala utslagningen ökar.
Förutsättningen för att lyckas med hälsopolitiken är att förhindra att hälsoskillnader-
na mellan de socioekonomiska grupperna och befolkningen i olika regioner ökar samt
ett effektivare agerande än tidigare för att minska dessa skillnader.
De teknologiska och ekonomiska förändringarna i samhället har varit och kom-
mer antagligen också i fortsättningen att vara mycket snabba. Förändringarna kan
14 | Hälsa 2015
befästa grunden för välfärd och hälsa samt en rättvis fördelning bland befolkningen.
Den teknologiska och medicinska utvecklingen och utvecklingen inom andra veten-
skapsgrenar skapar nya förutsättningar för behandling av sjukdomar. Vidare kan dessa
skapa bättre förutsättningar för att upprätthålla hälsa och bibehålla funktionsförmå-
gan också i de fall då sjukdom eller handikapp skulle hämma funktionsförmågan. De
ekonomiska och teknologiska förändringarna medför dock också risken för en mera
hotfull utveckling – till exempel ekonomisk, intellektuell och kulturell utslagning,
nya biologiska, kemiska och fysikaliska risker och risken för en ohälsosam livsstil.
Beslut som gäller den teknologiska och ekonomiska framtiden är ur folkhälsosyn-
punkt viktiga och förutsätter ett omfattande samarbete.
Befolkningens utbildningsnivå har stigit och människor kan allt bättre tillgodogö-
ra sig kunskap, vilket skapar förutsättningar för att främja hälsan. Det finns en stor
mängd information i olika former att tillgå om hälsa och om faktorer som påverkan
hälsan.
Hälsa 2015 | 15
4. De centrala målen fram till 2015
Målen för Finlands hälsopolitik är även i fortsättningen att öka antalet friska och verk-
samma år och att minska hälsoskillnaderna mellan de olika befolkningsgrupperna.
Utgående från dessa allmänna mål, som fortfarande är aktuella, samt från forsknings-
resultat och sakkunnigutlåtanden ser stadsrådet att det är möjligt att fram till år 2015
uppnå följande milstolpar i programmet Hälsa 2015. För att utvärdera de uppnådda
målen utarbetas indikatorer som skall följas.
Mål efter åldersgrupp
1. Barnens välbefinnande ökar och deras hälsa blir bättre, medan symtom och sjukdomar som
hör ihop med otrygghet minskar märkbart.
2. Rökning bland ungdomar minskar, så att mindre än 15 procent av 16-18-åringarna röker.
Alkohol- och narkotikarelaterade hälsoproblem kan skötas på ett sakkunnigt sätt och dessa
problem är inte vanligare än i början av 1990-talet.
3. Dödsfall till följd av olycksfall och våld bland unga vuxna män minskar med en tredjedel från
nivån under slutet av 1990-talet.
4. Den arbetsföra befolkningens arbets- och funktionsförmåga samt förhållandena i arbetslivet
utvecklas, för att människor skall orka längre i arbetslivet och utträdet ur arbetslivet skall
ske cirka tre år senare än år 2000.
5. Den genomsnittliga förbättringen av funktionsförmågan för personer över 75 år fortsätter i
samma riktning som under de 20 senaste åren.
16 | Hälsa 2015
(Källa: Rimpelä A, Vikat A, Rimpelä M, Lintonen T, Ahlström S, Huhtala H. Nuorten terveystapatutkimus 1999. Tupakoinnin ja päihteiden
käytön muutokset. Stakes, Aiheita 18/1999. Helsinki 1999.)
(Källa: Rimpelä A, Vikat A, Rimpelä M, Lintonen T, Ahlström S, Huhtala H. Nuorten terveystapatutkimus 1999. Tupakoinnin ja päihteiden
käytön muutokset. Stakes, Aiheita 18/1999. Helsinki 1999.)
Mål 2b Andelen flickor och pojkar i åldern 14, 16 och 18 år som dricker sig totalt berusade minst
en gång i månaden (%)  fr.o.m. år 1981 samt målet för år 2015.
Mål 2a Andelen flickor och pojkar i åldern 16-18 år som röker dagligen (%) fr.o.m.  år 1977
samt målet för år 2015.
Hälsa 2015 | 17
(Källa: Rimpelä A, Vikat A, Rimpelä M, Lintonen T, Ahlström S, Huhtala H. Nuorten terveystapatutkimus 1999. Tupakoinnin ja päihteiden
käytön muutokset. Stakes, Aiheita 18/1999. Helsinki 1999.)
(Källa: Statistikcentralen)
Mål 3 Den åldersdifferentierade dödligheten bland män i åldern 15-34 år (döda/100 000) till
följd av självmord, olycksfall och alkoholrelaterade dödsorsaker fr.o.m. år 1976 samt
målet för år 2015.
Mål 2c Andelen flickor och pojkar i åldern 14, 16 och 18 år som vet minst en bekant som prövat
på narkotika (%)  fr.o.m. år 1981 samt målet för år 2015.
18 | Hälsa 2015
(Källa: Statistikcentralen, opublicerade beräkningar utgående från materialet för undersökningar om levnadsförhållandena 1986 och
1994, se Aromaa A, Koskinen S, Huttunen J, toim. Suoma-laisten terveys 1996. Edita, Helsinki 1997.)
Gemensamma mål för alla
6. Finländarna kan förväntas leva friska i medeltal två år längre än år 2000.
7. Då det gäller tillgången på hälso- och sjukvårdstjänster och hur tjänsterna fungerar samt
upplevelsen av det egna hälsotillståndet och erfarenheterna av hur omgivningen påverkar
den egna hälsan är finländarna minst lika nöjda som i dag.
8. För att nå de uppställda målen skall man även arbeta för mindre ojämlikhet samt förbätt-
rad välfärd och relativ ställning för de minst gynnade befolkningsgrupperna. Målet är då att
skillnaderna i dödlighet mellan könen, grupper med olika utbildning och olika yrkesgrupper
minskar med en femtedel.
Mål 5 Förekomsten av dagliga funktionssvårigheter bland personer som fyllt 75 år (%) åren
1986 och 1994 samt målet för år 2015.
Hälsa 2015 | 19
(Källa: Sihvonen A-P. Toimintakykyiset elinvuodet. I verket: Aromaa A, Huttunen J, Koskinen S, Teperi J. Suomalaisten terveys 2000.
Duodecim, utkommer 2001.)
(Källa: Eurostat, Key data on health 2000)
Mål 7a Invånarnas belåtenhet med hälso- och sjukvårdstjänsterna i EU-länderna år 1998
Mål 6 Den förväntade friska1 livslängden för en 15-åring fr.o.m. år 1978 samt målet för år 2015.
20 | Hälsa 2015
(Källa: Folkhälsoinstitutet, enkäter om den finländska vuxenbefolkningens häslobeteende åren 1979-2000.)
(Källa: Statistisk årsbok för Finland år 2000, Statistikcentralen, Helsingfors 2000, s. 123; Valkonen T, Martelin T, Rimpelä A, Notkola V,
Savela S. Sosioekonomiset kuolleisuuserot 1981-90, Tilastokeskus, Väestö 1992:8, Helsinki 1992, s. 97 - 100; Opublicerade resultat av
forskningar utförda av Tapani Valkonens forskningsgrupp)
Mål 8 Skillnaderna mellan befolkningsgrupperna beträffande den förväntade livslängden för en
35-åring fr.o.m. år 1971 samt målet för år 2015.
Mål 7b Den åldersdifferentierade andelen finländare i åldern 25-64 år som bedömer sitt hälsotill-
stånd som gott eller tämligen gott (%) fr.o.m. år 1979 samt målet för år 2015.
Hälsa 2015 | 21
Denna utveckling innebär att både förutsättningarna för den positiva utvecklingen
under de två senaste årtiondena bibehålls och att främst de negativa utvecklingsten-
denser som här beskrivits korrigeras. Viktiga förutsättningar för att nå de uppställda
målen är:
• Inom den offentliga förvaltningens alla sektorer och nivåer, inom företagssektorn och i
medborgarnas egen verksamhet skall medborgarnas hälsa tas med som en viktig premiss
som styr de val som görs. Den sociala dimensionen tas med i den offentliga sektorns
långtidspolitik, program och verksamhetslinjer samt inkluderas som en del av förvaltning-
sområdets resultatstyrning vid ministerierna. Resultaten skall följas upp med indikatorer, som
utvecklas för detta ändamål.
• Bättre förutsättningar för att förbättra medborgarnas hälsa skapas på medborgarnas viktiga
vardagsarenor, exempelvis hemmet, skolan, arbetslivet, fritidsmiljön, trafiken och offentliga
tjänster. Samtidigt ges alla rätt till en hälsosam miljö och möjlighet att påverka beslut som
gäller livsmiljön.
• Förutsättningarna för bättre hälsa i livets alla skeden, från nyfödda till äldre, stärks.
22 | Hälsa 2015
5. Utmaningar i livets alla skeden
I programmet Hälsa 2015 intar verksamhetsfälten och livscykeln en nyckelposition.
Eftersom hälsa snarare är en process än ett tillstånd måste man betrakta hela livscy-
keln och försöka se viktiga övergångsperioder och kritiska perioder samt hjälpa män-
niskorna att klara sig över dem så bra som möjligt. Hälsa som en process betyder
också att många förändringar i hälsotillståndet är återkommande och att man sålun-
da kan påverka dem. Bakgrundsfaktorer har olika betydelse i olika skeden i en män-
niskas liv och därför är också de insatser som krävs olika. Med ett livscykelperspektiv
avses inte enbart levnadsloppet. Även de olika skedena i livet måste beaktas.
Människan skapar i sista hand själv sitt liv genom sina egna val. En central egen-
skap hos människan är strävan efter autonomi, hon erbjuds kunskap, möjligheter och
utmaningar, men valet är hennes eget. Då det gäller barn och unga är färdigheterna
att träffa ett val mera begränsat och det förutsätter stöd och vägledning av vuxna.
Hälsoorienteringen ökar i människors liv vilket förutsätter en ny typ av information,
utbildning och hälsoupplysning. Att respektera människors autonomi och att stödja
förutsättningarna för autonomin är det centrala i all hälsoupplysning. Å andra sidan
måste människan hela tiden minnas att hon själv bär ansvaret för beslut som gäller
hennes eget liv. Men trots att man understryker detta får det inte vara ett hinder när
en person inte har kapacitet, kunskap eller möjlighet att styra sitt eget liv.
Barnens hälsa
Mätt med spädbarnsdödlighet, som används som mått vid internationella jämförel-
ser, är hälsotillståndet för små barn i Finland mycket gott. Trots det förekommer bland
barn i förskole- och grundskoleåldern symtom, sjukdomar och olycksfall som kan
förebyggas. Grunden till barnets hälsa läggs redan under fosterstadiet, varför det är
viktigt att främja unga kvinnors hälsa och i synnerhet gravida kvinnors. Hälsoskillna-
derna mellan befolkningsgrupperna börjar utvecklas redan i barndomen genom att
en del barn lever under sämre förhållanden och i en sämre uppväxtmiljö. Dagvården
och skolan är en viktig del av barnens liv.
Hälsa 2015 | 23
Sjukdomar och symtom till följd av otrygghet, exempelvis psykiska problem och
störd social utveckling, är ett hot mot barnens hälsa. Stora förändringar i samhället
och den sociala miljön, mediernas inflytande och en allt hårdare konkurrens i sam-
hället hör ihop med att allt flera barn upplever konflikter av psykosocial natur och
mår dåligt. Vardagsmiljöerna byggs upp och fungerar på näringslivets och de vuxnas
villkor. Det är också en fråga om kultur och livsstil och hur de återspeglar respekten
för barnens ställning och omvårdnad.
Statsrådet prioriterar följande:
1. Ett samarbete mellan stat, kommun, organisationer och näringsliv för att stödja familjer
samt att få barnfamiljernas och arbetslivets behov att gå ihop bättre.
2. Att tillsammans med föräldrarna utveckla barndagvårdens, förskoleundervisningens och
grundskolans roll då det gäller att främja barnens hälsa.
3. Hjälp i form av ekonomiskt stöd och psykosociala tjänster till barn och barnfamiljer som
löper risk att bli utslagna skall ingå i kommunernas välfärdspolitiska program. Förutsättning-
arna för hälso- och socialtjänsterna samt socialskyddssystemet för att främja barnens hälsa
skall förbättras och speciellt skall uppväxtförhållanden och möjlighet till utbildning för sämre
lottade barn och barn i riskgrupper förbättras.
4. Att utarbeta indikatorer för att mäta barnens psykosociala hälsotillstånd och på basis av
dem bygga ett uppföljningssystem. Barn skall garanteras den mentalvård de behöver.
De ungas hälsa
Svåra sjukdomar, invalidiserande sjukdomar eller sjukdomar med dödlig utgång är
ovanliga bland ungdomar i skolåldern, även om de förekommer. Kroniska sjukdomar
eller handikapp uppträder hos cirka var tionde. Astma och allergier är de vanligaste.
Ungdomar med inlärningssvårigheter är en stor problemgrupp. Övervikt, ätstörning
och psykosomatiska symtom har också ökat bland unga. Tobaks- och alkoholdebuten
sker allt tidigare och det har blivit vanligare att pröva på narkotika. Beroendeframkal-
lande preparat är en hälsorisk både på kort sikt och senare i vuxenlivet. En förändring
i situationen kan endast ske om användningen av och attityderna till alkohol och nar-
kotika allmänt taget förändras. Risken för att symtom och en ohälsosam livsstil blir
bestående är större för ungdomar som lever i problemfyllda sociala miljöer och är
socialt sämre lottade än för ungdomar som har en stabil social ställning och som har
siktet inställt på en längre utbildning.
24 | Hälsa 2015
Viktiga förutsättningar för ungdomars hälsa är bland annat arbetsförhållandena
vid läroanstalterna, olika instansers samarbete för att bryta en ond cirkel av utslag-
ning då det gäller ungdomars utbildning och ungdomar med dålig hälsa, att stödja de
ungas egna initiativ till hobbyer, idrott och kultur samt att stödja en kultur som res-
pekterar såväl de ungas rättigheter som en kultur som bryr sig om de unga och som
stödjer familjernas livsstil.
Statsrådet prioriterar två verksamhetsinriktningar:
5. Ett samarbete mellan skolor och övriga läroanstalter, social- och hälsovården, kommunernas
idrotts- och ungdomsväsen, organisationer och medier för att minska ohälsa och utslagning
då det gäller utbildning. Detta skall ske bland annat genom att utveckla stödåtgärder, genom
en ökad kunskap om hur man har kontroll över sitt liv och sin hälsa samt genom att påverka
motionsvanorna.
6. Ett samarbete i kommunerna mellan olika myndigheter, organisationer, skolor, näringslivet,
föräldrar och ungdomarna själva för att minska alkoholbruket och experimenterandet med
narkotika samt för att i hela landet på ett professionellt sätt kunna hantera såväl sociala
problem som hälsoproblem som hör ihop med användningen av alkohol och narkotika.
Hälsa bland dem som är i arbetsför ålder
Allmänt taget har hälsan hos dem som är i arbetsför ålder utvecklats positivt under
det senaste årtiondet. De viktigaste utmaningarna är dödsfall till följd av olyckor eller
våld bland unga vuxna män, sjukfrekvensen vid långtidsarbetslöshet och annan social
utslagning samt den ovanligt stora förtida pensioneringen bland äldre personer i ar-
betsför ålder, till vilket hör utbrändhet i arbetet, psykiska problem samt den åldrande
arbetskraftens låga utbildningsnivå. I de yngre åldersklasserna är frågan hur arbete
och familjeliv kan förenas en utmaning också ur hälsosynpunkt.
De centrala förutsättningarna för vuxna människors hälsa är, att det finns arbete
samt påbyggnads- och kompletteringsutbildning och möjligheter till omskolning för
dem som behöver det, samt att alla garanteras en tillräcklig utkomst. En viktig upp-
gift är att utveckla arbetsmiljön, sociala relationer i arbetslivet och arbetets psykofy-
siska krav så att de främjar hälsa och är avpassade för arbetstagare i olika ålder. Att
stödja sociala relationer och olika former av samhällelig kamratstödshjälp är viktiga
förutsättningar för välbefinnande och en hälsosam livsstil.
Också i arbetslivet, inom fritidsaktiviteter, trafikpolitik, information, kultur samt
skatte- och andra ekonomisk-politiska delområden skall man understöda en livsstil
där hälsoaspekten tas med då det gäller mat, njutningsmedel, motion och trafik.
Hälsa 2015 | 25
Statsrådet prioriterar särskilt följande:
7. För att bland unga vuxna män minska antalet dödsfall till följd av olyckor eller våld och
olyckor som leder till invaliditet i samband med alkoholförtäring och fritid skall social- och
hälsovårdsministeriet tillsammans med de övriga ministerierna och med kommuner, fackför-
eningar och näringslivets organisationer komma överens om åtgärder och fortsätta arbetet
med trafiksäkerhets- och arbetarskyddsprogrammen.
8. Man skall försöka minska relationsproblem och problem i parförhållanden, familjevåld och
ensamhet genom att utveckla service och utbildning som gäller familjelivet, exempelvis genom
att utöka familjerådgivningens kunnande och med grupper för att förebygga mansvåld.
9. Utslagning skall förhindras genom att arbetslösa och de som har olika former av atypiska
anställningar eller arbetsplatser har lika möjligheter till hälso- och sjukvårdstjänster och att
främja hälsan som andra. I synnerhet arbetarskyddet och företagshälsovårdens tjänster är
viktiga.
10. Social- och hälsovårdsministeriet, arbetsministeriet och arbetsmarknadsorganisationerna
skall intensifiera de åtgärder som i dag tillämpas för de mål som satts upp i det nationella
Åldersprogrammet på sådant sätt att arbetslivets krav kan anpassas till arbetstagarnas
åldrande samt fysiska och psykiska kapacitet. Staten statuerar själv exempel genom att
utveckla en personalpolitik och personalstrategier som hjälper personalen att orka i arbetet.
Den åldrande befolkningens hälsa
Den genomsnittliga återstående livslängden för äldre människor har under det senas-
te årtiondet ökat märkbart. Jämförelsevis mest har livstiden för personer över 80 år
ökat. 60-75-åringarnas funktionsförmåga har förbättrats och så gott som alla i denna
åldersgrupp lever självständigt i sina egna hem, trots att kroniska sjukdomar är vanli-
ga. Sjukdomar hos den åldrande befolkningen kan också förebyggas och man kan
främja funktionsförmågan och rehabilitera äldre personer och härmed stödja förut-
sättningarna för ett självständigt liv. I de äldsta åldersgrupperna försvårar en ökad
funktionsnedsättning möjligheten att klara sig själv och detta försämrar livskvalite-
ten. Också i sådana fall kan man göra det lättare att klara vardagen, genom att förhin-
dra att funktionsnedsättande sjukdomar förvärras och genom att ordna lämplig reha-
bilitering. Behovet av omsorg och vård ökar främst för personer över 85 år, som också
behöver olika former av långvårdstjänster.
Eftersom befolkningen åldras snabbt är det en stor utmaning att, även för de allra
äldsta, bygga upp den rehabilitering, omsorg och vård de äldre som förlorat sin funk-
tionsförmåga behöver för att klara vardagen, samt att ordna bra och täckande sjuk-
26 | Hälsa 2015
vårdstjänster. En annan utmaning är att minska de stora skillnaderna i hälsa mellan de
socioekonomiska grupperna. Också bland äldre hör social utslagning och dålig social
ställning ihop med ett ökat insjuknande och en tidigt försämrad funktionsförmåga.
Genom att minska fördomar och attityder som leder till åldersdiskriminering skall
förutsättningar skapas för att främja äldre människors hälsa och minska hälsoskillna-
derna.
Statsrådet prioriterar följande:
11. Äldre människor skall tillförsäkras en möjlighet att fungera aktivt i samhället, att utveckla
sina egna kunskaper och färdigheter samt beredskap att sköta sig själv, för att så länge som
möjligt kunna fortsätta att leva ett självständigt liv med god livskvalitet och med en tillräcklig
utkomst.
12. För de äldre befolkningsgrupperna skall en sådan boende-, närservice- och trafikmiljö skapas
som säkerställer förutsättningarna för ett självständigt liv också då funktionsförmågan
försämras. Kommunerna skall realisera dessa mål bl.a. i den strategi som gjorts upp för
äldrepolitiken i kommunplanen, som en del av de välfärdspolitiska programmet i trafikplane-
ringen samt i arbetet med att utveckla förortsområdena och i olika kompletteringar till
befintlig bebyggelse.
13. Programmet för att utveckla tjänster inom äldrevården skall genomföras tillsammans med
kommunerna. I programmet skall man, genom att utnyttja ny teknologi, utveckla sådana
omsorgs- och vårdtjänster för närståendevård, frivilligarbete, företagarverksamhet och
myndigheternas verksamhet som kommer äldre människor till godo i deras vardag och i
långvården.
Hälsa 2015 | 27
6. Utmaningar för aktörerna
När man definierat målen och verksamhetslinjerna för programmet Hälsa 2015 har
man försökt komma nära den vardagsmiljö där människor lever och verkar. Därför är
människorna själva, lokalnivån med sina aktörer samt social- och hälsovårdsservice-
systemet och övriga lokala servicesystem och organisationer, näringslivet och kultu-
ren viktiga aktörer som skall genomföra programmet och uppnå målen. Inom olika
verksamhetsfält bygger experter inom hälso- och sjukvården upp en verksamhet för
att främja hälsan, tillsammans med andra experter som arbetar med att skapa och
bibehålla förutsättningarna för hälsa. Statsförvaltningens roll är att skapa förutsätt-
ningarna och stödja den lokala verksamheten.
Åtgärder för att främja hälsa planeras för varje verksamhetsfält (t.ex. dagvård,
skola, arbetsplats, forskning, näringsliv). Aktörerna tar på olika sätt ansvar, beroende
på vilket av vardagens verksamhetsfält det gäller eller till vilken åldersgrupp perso-
nen hör. Programmet görs upp så att det fungerar som en vid ram för utvecklingen av
hälsofrämjande inom de olika samhällssektorerna. I första hand vill man påverka hela
befolkningen men riskgrupperna skall också beaktas.
Kommunerna spelar en central roll
Tack vare sitt självstyre och sina omfattande befogenheter har kommunerna goda möj-
ligheter att uppnå målen i detta program. Här har kommunerna gjort ett stort utveck-
lingsarbete, bland annat utgående från hälso- och välfärdspolitiska strategier och redo-
görelser. Det har gjorts både som ett fortlöpande praktiskt dagligt utvecklingsarbete
och inom till exempel ramen för lokala miljö- och hälsoskyddsprogram samt nätverket
”Hälsosam kommun”. Genom ett samarbete med andra sektorer inom kommunen och
med andra lokala aktörer, exempelvis organisationer, företag och media, kan kommu-
nens hälsoväsen påverka förutsättningarna för kommuninvånarnas hälsa. Flera uppgif-
ter kan bäst skötas i form av kommunernas gemensamma projekt.
28 | Hälsa 2015
Statsrådet prioriterar följande:
14. Genom att erbjuda kommunerna sakkunnighjälp understöds de i sitt arbete med att främja
hälsa och med att utveckla uppföljning och utvärdering som en del av exempelvis kommu-
nernas välfärdspolitiska program. Lokala, innovativa utvecklingsprojekt skall också stödjas i
hela landet med anslag för verksamheten. För att trygga ett jämlikt och högklassigt miljö-
och hälsoskydd stöds kommunerna i att öka det ömsesidiga samarbetet.
15. Sakkunniginstitutioner inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde skall öka
sitt samarbete med kommunerna och med hjälp av forsknings- och utvecklingsarbetet skall
kommunernas möjligheter att uppnå målen i programmet säkerställas.
Hälsovårdssystemet och befrämjande av hälsan
Hälso- och sjukvården och de socialtjänster som anknyter till den spelar en viktig roll
då det gäller att uppnå flera av delmålen i programmet. Den positiva utveckling man
strävar efter inom folkhälsovården förutsätter att alla finländare kan tillförsäkras en
högklassig och lika tillgång till tjänster för att förebygga och sköta sjukdomar och
skador samt omvårdnad och vård. Tjänsterna skall anpassas efter klienternas behov.
Människorna kan själva främja sin hälsa, bland annat genom att motionera, äta hälso-
samt och sluta röka. Men de behöver information och stöd som grund för besluten.
Projektet Hälso- och sjukvård för 2000-talet samt mål- och verksamhetsprogrammet
för social- och hälsovården är aktuella redskap i arbetet med att utveckla ett service-
system.
Statsrådet prioriterar följande:
16. Hälsovården skall utvecklas så att alla har tillgång till lika och tillräckliga tjänster som skall
hålla god kvalitet. Regional eller socioekonomisk ställning skall inte få begränsa utnyttjandet
av erforderliga tjänster.
17. Social- och hälsovårdens tjänster skall utvecklas så att alla oberoende av socioekonomisk
ställning eller börd har möjlighet att få begriplig information om sina rättigheter och också
om sina skyldigheter då det gäller hälso- och sjukvård samt allmän information om hälsa
och hur hälsa kan främjas samt en möjlighet att påverka beslut som gäller den egna hälsan.
18. Hälsofrämjande aspekter skall bättre än i dag beaktas i alla hälso- och sjukvårdstjänster och
detta eftersträvas också genom att utveckla personalen på arbetsplatser. Adekvata resurser
för hälsofrämjande verksamhet skall tillförsäkras enligt befolkningens behov, också då
tjänsterna ordnas som köptjänster.
Hälsa 2015 | 29
19. Grunderna för den statliga finansieringen av kommunernas social- och hälsovård revideras
så att också kommunernas insatser för att främja invånarnas hälsa beaktas i dem.
Näringslivet
En god hälsa hos befolkningen är en viktig del av det humankapital som är en allt
viktigare förutsättning för samhällsekonomins och företagens konkurrenskraft. Då
människor värderar hälsa högt påverkas också deras val av varor och tjänster som
konsumenter. Hälsosamma och hälsofrämjande produkter samt tjänster som får
människor att må bra är en snabbt växande marknad. Av denna anledning är hälsan
på många sätt viktig för näringslivet och något att satsa på.
Näringslivets verksamhet utgör en central del av den vardagsmiljö som är viktig
för människors hälsa – som arbetsmiljö, genom produktionsinrättningarnas och pro-
duktionens inverkan på den övriga miljön, som vardagsmiljö formad av produkter
och tjänster och som informations- och kulturmiljö formad av marknadsföring. För
att genomföra programmet är det viktigt att näringslivet ser både sina möjligheter
och sitt ansvar då det gäller att främja hälsa i samarbete med andra parter som har
liknande intressen.
Statsrådet prioriterar följande:
20. Social- och hälsovårdsministeriet skall tillsammans med andra berörda ministerier samt
universitet, högskolor och forskningsinrättningar bistå med sakkunnighjälp och erbjuda ett
samarbetsforum för att konkretisera och stärka näringslivets hälsofrämjande roll för att
främja befolkningens möjligheter till hälsosamma val. Näringsverksamhet som medför
hälsorisker, som alkoholnäring, skall regleras och tas med i arbetet att begränsa hälsoskador,
bl.a. genom självkontroll.
Medborgarorganisationer och samhällsaktivitet
När de hälsofrämjande målen ställs upp, vid konkretisering av målen och i verksam-
het för att nå dem samt vid utvärdering och omvärdering av målen är befolkningens,
familjernas, aktivitetsgruppernas och medborgarorganisationernas roller viktiga.
Med en verksamhet som fungerar ”nerifrån upp” förutsätter programmet att sam-
hällsaktiviteternas roll skall stärkas.
Flera organisationer inom folkhälsan sätter trender, informerar och producerar
eller utvecklar tjänster som främjar hälsa. Dessa organisationer är viktiga samarbets-
nätverk för offentliga aktörer, forskare, media, aktiva medborgare och dem som an-
vänder tjänsterna. Organisationerna skapar också nätverk. Hälsovårdssektorns fack-
föreningar spelar även här en roll.
30 | Hälsa 2015
Statsrådet prioriterar följande:
21. Vid verkställande av detta program, vid utvärdering av implementeringen av programmet
samt vid revideringen av programmet så att det svarar mot förändrade förhållanden skall
man se till att medborgarna, medborgarrörelserna och folkhälsoorganisationerna deltar och
blir hörda, både på ett riksomfattande plan och på det lokala planet samt inom samtliga
förvaltningssektorer som deltar i programmet. Det ligger dessutom delvis på myndigheternas
ansvar att säkerställa och utveckla hälsosektorns medborgarorganisationers inflytande och
verksamhetsförutsättningar. Medborgarnas eget engagemang för att främja hälsan skall
uppmuntras.
Forskning och utbildning
Forskning, uppföljning och utvärdering av befolkningens hälsa och funktionsförmå-
ga samt faktorer som påverkar dessa är en väsentlig del av hälsopolitiken. Förutom en
uppföljning av befolkningens hälsotillstånd är det nödvändigt att utreda orsakerna
till hälsoskillnader mellan befolkningsgrupper, hur skillnaderna uppkommer och hur
de kan reduceras. Betydelsen av individens egen aktivitet för att upprätthålla och
främja hälsa är viktig. Därför behövs uppgifter om vilka faktorer som påverkar män-
niskors val och hur alternativa val som stödjer hälsan kan befrämjas. Forskning kring
strategiska val inom social- och hälsopolitiken och hur de genomförs kan på ett avgö-
rande sätt bidra till att målen i programmet uppnås. En viktig utmaning inom hälso-
forskningen är att delge dem som behöver informationen uppgifter om forskning
som erhållits från annat håll och att tillämpa den bästa informationen som finns att
tillgå i hälsopolitiken.
Statsrådet prioriterar följande:
22. Finlands Akademi, ministerierna och övriga instanser skall genomföra det hälsofrämjande
forskningsprogrammet i samarbete med universiteten, högskolorna och statens forskning-
sanstalter. Tillgången till sådana forskningsuppgifter som stödjer främjande av hälsa skall
förbättras.
23. Den hälsopolitiska forskningens ställning vid universitet och forskningsinrättningar och i
WHO:s och EU:s forskningsprogram skall ges högre prioritet.
24. Allt större avseende skall fästas vid hälsofrämjande aspekter vid utbildning av all personal
inom hälso- och sjukvården, från och med grundutbildningen. Universitet och institutioner
som lyder under social- och hälsovårdsministeriet skall tillsammans upprätta ett nationellt
utbildnings- och forskningsnätverk inom folkhälsoområdet. Hälsovårdsutbildningens
Hälsa 2015 | 31
kunskaper om arbetslivets hälsoeffekter skall förbättras genom att en nätverksmodell för
utbildning tas fram.
25. Statens forskningsanslag skall kanaliseras till forskning som gäller utvärdering av skillnader i
hälsa mellan socialgrupper och dessa orsaker. Identifiering av grupper som löper risk för
dålig hälsa och förtidig död samt utvecklandet av metoder för att minska dessa problem
skall speciellt prioriteras.
Internationell verksamhet
Finland har av hävd stött FN:s och speciellt Världshälsoorganisationens (WHO)
verksamhet för att intensifiera förbättrad global hälsa och särskilt för att förbättra
villkoren för de nationer och grupper som lever med de största hälsoriskerna.
En globalisering av ekonomin och övrig samhällelig verksamhet samt en ökad in-
teraktion mellan nationerna påvisar ett ökat behov av att få ett, ur hälsosynpunkt, så
positivt innehåll som möjligt i den allt mera internationaliserade verksamheten.
Speciellt påverkar EU på allt flera sätt förutsättningarna för vår hälsa genom både
sina ekonomiska beslut, en policy som påverkar vår livsmiljö och genom sin hälso-
vårdslagstiftning. Det nordiska samarbetet med att bygga upp välfärdssamhällen fort-
sätter. Även på det internationella planet fattas beslut ofta utan att positiva eller ne-
gativa hälsoeffekter kan påvisas.
Statsrådet prioriterar följande:
26. Flera ökade initiativ och större satsning på internationella organisationers hälsofrämjande
verksamhet. Finland är fortfarande ett aktivt medlemsland inom WHO, bland annat då det
gäller att få till stånd en ramavtal för internationell tobaksövervakning.
27. Det förutsätts att en hälsokonsekvensbedömning görs, i enlighet med artikel 152 i EU:s
Amsterdamfördrag, vid allt förberedande arbete som gäller beslutsfattande. Motsvarande
utvärderingspraxis skall rekommenderas andra internationella mellanstatliga organisationer.
Hälsomålsättningarna skall prioriteras främst inom EU:s jordbruks-, trafik-, livsmedels-,
konsument- och miljöpolitik.
28. Ett aktivt närområdessamarbete kring smittsamma sjukdomar och folkhälsan skall fortsätta
samtidigt som man prioriterar folkhälsan i den nordliga dimensionen.
29. Samarbetet vid planering av internationell verksamhet mellan olika ansvariga ministerier
skall intensifieras för att en utvärdering av nationella influenser skall kunna göras i ett så
tidigt skede som möjligt.
32 | Hälsa 2015
Bedömning av hälsoeffekter
Vid beredning av ny lagstiftning, budgeter, strategier, program och planer samt vid
utvärdering av olika sektorers verksamhet har man sällan i tillräcklig grad utrett de
erbjudna alternativens positiva eller negativa effekter på de befolkningsgruppers häl-
sa som berörts av projektet eller aktiviteten. Därför kan mycket som är hälsofrämjan-
de bli outnyttjat och likaså kan sådant med skadliga hälsoeffekter omedvetet fram-
ställas. Bedömningen av hälsoeffekter har tills vidare främst tillämpats i samband med
bedömning av miljöaspekter i miljölagstiftningen. Enligt både regeringsprogrammet
och artikel 152 i EU:s Amsterdamfördrag skall bedömningen utvidgas så att den gäl-
ler förberedelser och omvärdering av all politik och verksamhet. Det kan också vara
ändamålsenligt att göra en utvärdering av hälsoeffekter som en del av en mera omfat-
tande utvärdering av välfärdseffekter (Human Impact Assessment).
Statsrådet prioriterar särskilt följande:
30. En extern utvärdering skall göras vart fjärde år för att bedöma de olika policyns hälsoeffek-
ter. I utvärderingen används bland annat social- och hälsovårdsberättelsen. På basis av
resultatet av utvärderingen fattar statsrådet beslut om vidare åtgärder.
31. Social- och hälsovårdsministeriet skall tillsammans med statsrådets kansli utarbeta anvis-
ningar för hur en preliminär utvärdering av hälsoeffekter i statens policyn och beslut skall
göras. Social- och hälsovårdsministeriet och övriga ministerier skall tillförsäkras tillräckliga
resurser så att de skall kunna utveckla och upprätthålla utvärderingen.
32. För utvärdering av de kommunala aktionernas hälsoeffekter skall modeller tas fram tillsam-
mans med kommunerna. Arbetet skall därmed vara en del av kommunens verksamhetspla-
nering och ekonomiska planering.
33. Social- och hälsovårdsministeriet och övriga ministerier skall utarbeta verksamhetsmodeller
för att främja utvärderingen av hälsoeffekter som gäller näringslivets beslutsfattande.
Främjande av folkhälsan på medborgarnas vardagsarenor
De olika sektorerna skall ha ansvaret för att folkhälsan blir verklighet, då det blir fråga
om hur de kan stödja utvecklingen på medborgarnas vardagsarenor. Medborgarnas
egen roll är viktig då det gäller att främja den egna hälsan. Vid realiserandet av de
hälsopolitiska målen understryker statsrådet betydelsen av miljöer och lokalsamhäl-
len, exempelvis hem, skola, arbetsliv, trafik, bostadsområden, konsumtion och fritid.
Att utveckla dessa vardagsarenor är en viktig uppgift under den närmaste tiden.
Allmänt taget skall uppmärksamhet fästas vid att varje medborgare ges alla möjlighe-
Hälsa 2015 | 33
ter att, oberoende av sina egna förutsättningar, aktivt delta i verksamheten på alla
arenor och i det beslutsfattande som berör henne själv.
Utslagning skall förhindras genom att arbetslösa och de som har olika former av
atypiska anställningar eller arbetsplatser har lika möjligheter till hälso- och sjukvårds-
tjänster och att främja hälsan som andra. I synnerhet arbetarskyddet och företagshäl-
sovårdens tjänster är viktiga.
Social- och hälsovårdsministeriet, arbetsministeriet och arbetsmarknadsorgani-
sationerna skall intensifiera de åtgärder som i dag tillämpas för de mål som satts upp
i det nationella Åldersprogrammet på sådant sätt att arbetslivets krav kan anpassas
till arbetstagarnas åldrande samt fysiska och psykiska kapacitet. Staten statuerar själv
exempel genom att utveckla en personalpolitik och personalstrategier som hjälper
personalen att orka i arbetet.
34 | Hälsa 2015
7. Uppföljning och uppdatering av beslut
Genomförandet av detta beslut skall regelbundet följas upp som en del av statsrådets
och ministeriernas allmänna uppföljning av verksamheten. En utvärdering av hur de
mål som ställts upp i beslutet har realiserats skall göras bland annat på basis av följan-
de och vid behov skall nya åtgärder presenteras.
34. En omfattande uppföljning av olika förvaltningsområden och -nivåer skall göras vart fjärde
år i samband med publiceringen av Social- och hälsovårdsberättelsen.
35. I samarbete med WHO skall en extern utvärdering av de hälsofrämjande strukturernas,
resursernas och verksamhetens inriktning göras år 2001.
36. En extern utvärdering av den nationella hälsopolitiken skall göras före år 2010.
För att uppnå de mål som enligt detta beslut uppställts för folkhälsoprogrammet för-
utsätts att ett särskilt årligt anslag på 2,5 miljoner mark reserveras i statsbudgeten.
Anslaget behövs för att kunna ta fram, trycka och distribuera informations- och ut-
bildningsmaterial inom olika förvaltningsområden, för att ordna presskonferenser
och kurser, för att avlöna projektpersonal som kan bistå med att genomföra program-
met samt för att stödja olika ministerier i deras arbete med att beakta hälsofrämjande
aspekter i sitt arbete.
Hälsa 2015 | 35
SOSIAALI- JA TERVEYSMINISTERIÖN JULKAISUJA
SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIETS PUBLIKATIONER
ISSN 1236-2050
2001: 1 Margita Lukkarinen. Omakielisten palvelujen turvaaminen sosiaali- ja
terveydenhuollossa.
ISBN 952-00-0931-0
2 Margita Lukkarinen. Vård på eget språk.
ISBN 952-00-0950-7
3 Sosiaali- ja terveyspolitiikan strategiat 2010.
ISBN 952-00-0953-1
4 Valtioneuvoston periaatepäätös Terveys 2015 –kansanterveysohjelmasta.
ISBN 952-00-0973-6
5 Statsrådets principbeslut om folkhälsoprogrammet Hälsa 2015.
ISBN 952-00-0981-7
fin
ISSN 1236-2050
ISBN 952-00-0981-7
Edita Abp
Pb 800, 00043 EDITA, växel 0204 5000
KUNDTJÄNST
tfn 020 450 2266, fax 020 450 2380
EDITA-BOKHANDEL I HELSINGFORS
Annegatan 44, tfn 020 450 2566
Folkhälsoprogrammet Hälsa 2015 drar upp linjerna för vår nationella hälsopolitik i ett perspektiv
på 15 år.  Det är ett samarbetsprogram som utgör en omfattande ram för hälsofrämjandet
inom samhällets olika delområden. Det sträcker sig över de olika förvaltningssektorerna
eftersom folkhälsan till stora delar bestäms av faktorer som står utanför den egentliga hälso-
och sjukvården: livsföringen, livsmiljön, kvaliteten på produkterna, faktorer i samhället som
stöder eller äventyrar hälsan. En förutsättning för att målen i programmet skall uppnås är att
medborgarnas hälsa uppfattas som en viktig princip som styr alla beslut och val. Hälsa 2015
är en fortsättning på programmet Hälsa för alla år 2000.
2001:5
Fo
lkhälso
program
m
et H
älsa 2015