Språklagens 25 § och tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna när enskilda sköter offentliga uppdrag

Abstract

I 25 § i språklagen (423/2003) föreskrivs om enskildas skyldighet att ge språklig service. I samband med beställningen av denna utredning bad justitieministeriet att utreda eventuella inexaktheter och problem i bestämmelsen samt med hjälp av detaljerade frågor de krav som paragrafen ställer på myndigheterna.

I utredningen konstateras att formuleringen i språklagens 25 § verkar vara fungerande, även om den eventuellt kräver vissa preciseringar när den jämställer alla aktörer som sköter offentliga förvaltningsuppgifter med myndigheter. Myndigheternas skyldigheter enligt språklagen gäller alla enskilda som sköter offentliga förvaltningsuppgifter direkt med stöd av första meningen i 25 §. Den andra meningen ålägger myndigheter som använder köpta tjänster att försäkra sig om att skyldigheterna enligt språklagen beaktas. I fråga om den första meningen förverkligas tillsynen över skyldigheterna enligt 25 § genom klagan till de högsta laglighetsövervakarna. I fråga om den andra meningen gäller flera uppdrag social- och hälsovårdstjänster, varvid regionförvaltningsverkens roll som tillstånds- och tillsynsmyndighet blir central. När det gäller den tredje meningen är det fråga om stöduppgifter, av vilka en del emellertid kan anses vara offentliga uppgifter och således omfattas av de högsta laglighetsövervakarnas tillsynsbehörighet. Ett sätt att få en heltäckande bild av serviceinnehållet enligt språklagen kunde vara att utveckla likabehandlingsplanerna.