God Mediekunnighet: Nationella Riktlinjer 2013–2016
opetus- ja kulttuuriministeriö
2013
Julkaisusarja:
Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2013:12This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-263-220-3Tiivistelmä
Undervisnings- och kulturministeriet har dragit upp kulturpolitiska riktlinjer för åren 2013–2 016 i syfte att främja en god mediekunnighet. I bakgrunden till detta finns bl.a. målen i regeringsprogrammet, ett utvidgat fält av aktörer och en medieomgivning under ständig utveckling.
Att stärka mediefostrans ställning har inkluderats som ett mål för den strategiska utvecklingen av ministeriets kulturpolitik. Vikten av god mediekunnighet konstateras också i riktlinjerna för audiovisuell kultur. De aktuella riktlinjerna hör till olika aspekter av mediefostran, i synnerhet delaktighet, medborgaragerande, kritiskhet, kreativitet och självuttryck.
Riktlinjerna härleds från förändringarna inom fältet för mediefostran under de senaste åren: den allmänna debatten har blivit livligare och aktörsfältet har utvidgats. I Finland verkar sedan början av 2012 Centralen för Mediefostran och bildprogram som har en myndighetsuppgift att främja mediekunnighet.
I bakgrunden lyfts centrala utvecklingstrender och utmaningar fram: barns och ungas förändrade medieomgivning och -kultur, frågor som gäller delaktighet och utslagning, samarbete inom området och stöd för aktörernas kunniget samt behoven att definiera god mediekunnighet.
I riktlinjerna betonas att mediekunnigheten berör olika samhällssektorer i stor omfattning. Dessutom förenas många olika frågor i arbetet som strävar efter att främja mediekunnigheten. I de tvärsektoriella riktlinjerna framhävs gemensamma principer och centrala verksamhetsriktningar.
I riktlinjerna fastställs mål och åtgärder som rör barn- och ungdomsinriktad mediefostran i vardagen, hållbara strukturer för att göra mediefostran kontinuerlig och etablerad, aktörernas sätt att profilera sig och bilda partnerskap samt Finlands aktiva globala verksamhet.
För att genomföra riktlinjerna krävs fortsatta diskussioner. Enligt riktlinjerna kan uppföljning göras årligen i expertpanelerna under åren 2013–2016.
Att stärka mediefostrans ställning har inkluderats som ett mål för den strategiska utvecklingen av ministeriets kulturpolitik. Vikten av god mediekunnighet konstateras också i riktlinjerna för audiovisuell kultur. De aktuella riktlinjerna hör till olika aspekter av mediefostran, i synnerhet delaktighet, medborgaragerande, kritiskhet, kreativitet och självuttryck.
Riktlinjerna härleds från förändringarna inom fältet för mediefostran under de senaste åren: den allmänna debatten har blivit livligare och aktörsfältet har utvidgats. I Finland verkar sedan början av 2012 Centralen för Mediefostran och bildprogram som har en myndighetsuppgift att främja mediekunnighet.
I bakgrunden lyfts centrala utvecklingstrender och utmaningar fram: barns och ungas förändrade medieomgivning och -kultur, frågor som gäller delaktighet och utslagning, samarbete inom området och stöd för aktörernas kunniget samt behoven att definiera god mediekunnighet.
I riktlinjerna betonas att mediekunnigheten berör olika samhällssektorer i stor omfattning. Dessutom förenas många olika frågor i arbetet som strävar efter att främja mediekunnigheten. I de tvärsektoriella riktlinjerna framhävs gemensamma principer och centrala verksamhetsriktningar.
I riktlinjerna fastställs mål och åtgärder som rör barn- och ungdomsinriktad mediefostran i vardagen, hållbara strukturer för att göra mediefostran kontinuerlig och etablerad, aktörernas sätt att profilera sig och bilda partnerskap samt Finlands aktiva globala verksamhet.
För att genomföra riktlinjerna krävs fortsatta diskussioner. Enligt riktlinjerna kan uppföljning göras årligen i expertpanelerna under åren 2013–2016.