Ei niin suurta riitaa, ettei sopu sitä sovita. Asiantuntija-avusteisen huoltoriitojen tuomioistuinsovittelun seurantaryhmän loppuraportti

Abstract

Asiantuntija-avusteinen huoltoriitojen tuomioistuinsovittelu vakinaistettiin kaikkiin käräjäoikeuksiin 1.5.2014. Asiantuntijapalveluiden järjestäminen tuli kunnan velvollisuudeksi, ja asiantuntija-avustajien pätevyydestä säädettiin laissa. Kunnan nimeämän asiantuntija-avustajan käyttäminen maksetaan valtion varoista. Oikeusministeriö asetti 22.10.2014 työryhmän seuraamaan asiantuntija-avusteisen huoltoriitojen tuomioistuinsovittelun toteutumista. Seurantaryhmän toimikausi oli 1.11.2014–31.3.2016. Seurantaryhmä on selvittänyt muun muassa sovitteluasioiden ja huoltoriitaoikeudenkäyntien määriä, sovittelun joutuisuutta ja tuloksellisuutta, sovittelutyön organisointia, käräjäoikeuksien ja kuntien yhteistyön sujumista, menettelyn aiheuttamia kustannuksia ja muita sovittelun vaikutuksia. Huoltoriitasovitteluita on tullut lain voimaantulon jälkeen vireille runsaasti. Noin kolmasosassa huoltoriidoista on aloitettu sovittelu. Selvästi yli puolet sovitelluista jutuista on päättynyt kokonaissovintoon. Käräjäoikeudet ovat pääosin toteuttaneet sovittelut lain edellyttämällä tavalla viivytyksettä. Lakimiesavustajat ovat ottaneet sovittelun laajalti omakseen ja valitsevat usein asiakkaansa asian ensisijaiseksi käsittelytavaksi sovittelun. Valtaosa sovittelijoista, asiantuntija-avustajista ja lakimiesavustajista kokee sovittelun tehokkaaksi ja tarkoituksenmukaiseksi tavaksi ratkoa huoltoriitoja. Sovittelut ovat myös vähentäneet sosiaalitoimelle tehtyjä selvityspyyntöjä. Lapsen kuuleminen sovittelussa on edelleen harvinaista, mutta kysymystä on pohdittu laajasti käräjäoikeuksissa. Lapsen henkilökohtaisen tapaamisen katsotaan voivan edistää lapsen edun toteutumista. Samalla kuitenkin nähdään, että kuuleminen edellyttää tarkkaa harkintaa, hyvää toteuttamista, vanhempien aitoa hyväksyntää ja sitoutumista yhdessä sovittuihin pelisääntöihin. Sovitteluiden voidaan arvioida pitkällä tähtäimellä vähentävän sekä käräjäoikeuksien että sosiaalitoimen työtä.

Domstolsmedling i vårdnadstvister med hjälp av ett sakkunnigbiträde togs i bruk i alla tingsrätter frånoch med den 1 maj 2014. Kommunerna ålades att ordna sakkunnigtjänster, och bestämmelser omsakkunnigbiträdenas kompetenskrav intogs i lag. Ersättning för anlitande av ett sakkunnigbiträde som utsetts av kommunen betalas av statens medel. Justitieministeriet tillsatte den 22 oktober 2014 en arbetsgrupp som hade till uppgift att följa upp genomförandet av förfarandet med medling i vårdnadstvister med hjälp av ett sakkunnigbiträde. Arbetsgruppens mandattid var 1.11.2014–31.3.2016. Arbetsgruppen har utrett bland annat antalet medlingsärenden och rättegångar i vårdnadstvister, hur snabbt medlingsförfarandet är och vilka resultat det har lett till, organiseringen av medlingsarbetet, samarbetet mellan tingsrätterna och kommunerna, kostnaderna för förfarandet och andra verkningar av medlingsverksamheten. Efter att lagen trädde i kraft har medlingsförfarandet utnyttjats i ett stort antal vårdnadstvister. Medling har inletts i en tredjedel av alla vårdnadstvister. I klart över hälften av de ärenden som behandlats vid medling har man uppnått förlikning. Tingsrätterna har i huvudsak genomfört medlingen utan dröjsmålsåsom förutsätts i lag. De juridiska ombuden har i hög grad tagit medlingsförfarandet i bruk och väljer ofta medling som detprimära sättet att behandla klientens ärende. Största delen av medlarna, sakkunnigbiträdena och dejuridiska ombuden anser att medling är ett effektivt och ändamålsenligt sätt att lösa vårdnadstvister. Medlingsförfarandet har också minskat antalet begäran om utredningar till socialväsendet. Det är fortfarande sällsynt att barn hörs vid medling, men denna fråga har diskuterats på ett omfattandesätt i tingsrätterna. Att barnet hörs personligen anses kunna främja barnets bästa. Å andra sidan anses hörandet av barn kräva noggrann övervägning och att hörandet genomförs på ett behörigt sätt, att föräldrarna genuint samtycker till hörandet och att alla parter förbinder sig till de gemensamt överenskomna spelreglerna för hörandet. På lång sikt uppskattas medlingsförfarandet kunna minska både tingsrätternas och socialväsendetsarbetsmängd.