Beredskap och övergripande säkerhet - kommittébetänkande
valtioneuvoston kanslia
02.11.2011
Julkaisusarja:
Statsrådets kanslis publikationsserie 17/2011This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-5896-76-3Tiivistelmä
Kommittén har haft i uppdrag att göra en övergripande utredning av samhällets beredskap. I den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen från 2009 förutsätts att den nuvarande modellen för totalförsvaret, strategin för tryggande av samhällets vitala funktioner, programmet för den inre säkerheten samt dessas innehåll, arrangemang, ledningsförhållanden, ansvar och verkställande ska utvärderas.
De finska beredskapsarrangemangen kräver inga stora reformer. När omvärlden och hotbilderna förändras är utgångspunkten ett vidsträckt säkerhetstänkande, totalsäkerhet och utnyttjande av hela samhällets resurser. I beredskapen måste man beakta näringslivets starkare roll och betydelsen av medborgarorganisationerna. Likaså behövs en utökad samverkan när reformeringen av statens regionförvaltning och på kommunnivå fortgår.
Kommitténs mål är att avlägsna överlappande funktioner och förbättra samarbetet. Bevarandet av normala befogenhetsförhållanden inom beredskapen och hanteringen av störningssituationer ökar förtroendet. Kommittén uppmärksammar utvecklandet av lägesbildsverksamheten samt möjligheterna att få korrekt och omedelbar information som betjänar beredskapen.
Kommittén betonar demokratins principer och anser att förfarandet med redogörelser är ett centralt instrument för utstakande av riktlinjerna för den finska säkerhets- och försvarspolitiken. För utarbetandet av redogörelserna är det nödvändigt att ställa en klar målinriktad tidtabell. Redogörelsen kan vid behov kompletteras med en redogörelse som beroende på läget kan vara snävare eller mera omfattande. Totalsäkerheten förutsätter också granskning av nya typers säkerhetsfrågor.
Kommittén föreslår att statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskotts verksamhetsbetingelser förstärks, och uppmärksammar betydelsen av gemensamma möten mellan detta ministerutskott och republikens president, vilka har blivit regelbunden praxis. Också inrikesministern bör utnämnas till medlem i ministerutskottet. Kommittén föreslår vidare att på åtgärd av ministerutskottet ska det kunna ordnas öppna seminarier som behandlar totalsäkerheten.
Säkerhets- och försvarskommittén bör ändra namn till säkerhetskommittén och kommittén bör få bredare bas. För beredningen av ärenden utvecklas säkerhetssekretariatets ställning i samband med säkerhetskommittén. Det finns inget behov att grunda ett separat säkerhetsråd.
Samverkan mellan myndigheterna, näringslivet, medborgarorganisationerna och enskilda medborgare i enlighet med kommitténs förslag stärker solidariteten.
De finska beredskapsarrangemangen kräver inga stora reformer. När omvärlden och hotbilderna förändras är utgångspunkten ett vidsträckt säkerhetstänkande, totalsäkerhet och utnyttjande av hela samhällets resurser. I beredskapen måste man beakta näringslivets starkare roll och betydelsen av medborgarorganisationerna. Likaså behövs en utökad samverkan när reformeringen av statens regionförvaltning och på kommunnivå fortgår.
Kommitténs mål är att avlägsna överlappande funktioner och förbättra samarbetet. Bevarandet av normala befogenhetsförhållanden inom beredskapen och hanteringen av störningssituationer ökar förtroendet. Kommittén uppmärksammar utvecklandet av lägesbildsverksamheten samt möjligheterna att få korrekt och omedelbar information som betjänar beredskapen.
Kommittén betonar demokratins principer och anser att förfarandet med redogörelser är ett centralt instrument för utstakande av riktlinjerna för den finska säkerhets- och försvarspolitiken. För utarbetandet av redogörelserna är det nödvändigt att ställa en klar målinriktad tidtabell. Redogörelsen kan vid behov kompletteras med en redogörelse som beroende på läget kan vara snävare eller mera omfattande. Totalsäkerheten förutsätter också granskning av nya typers säkerhetsfrågor.
Kommittén föreslår att statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskotts verksamhetsbetingelser förstärks, och uppmärksammar betydelsen av gemensamma möten mellan detta ministerutskott och republikens president, vilka har blivit regelbunden praxis. Också inrikesministern bör utnämnas till medlem i ministerutskottet. Kommittén föreslår vidare att på åtgärd av ministerutskottet ska det kunna ordnas öppna seminarier som behandlar totalsäkerheten.
Säkerhets- och försvarskommittén bör ändra namn till säkerhetskommittén och kommittén bör få bredare bas. För beredningen av ärenden utvecklas säkerhetssekretariatets ställning i samband med säkerhetskommittén. Det finns inget behov att grunda ett separat säkerhetsråd.
Samverkan mellan myndigheterna, näringslivet, medborgarorganisationerna och enskilda medborgare i enlighet med kommitténs förslag stärker solidariteten.