2026/1 Evaluation of Finland’s Development Policy and Co-operation EVALUATION JOINT EFFORTS FOR A GREEN FUTURE: EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES Volume 1 • Synthesis Report © Ministry for Foreign Affairs of Finland 2026 This report can be downloaded through the home page of the Ministry for Foreign Affairs https://um.fi/development-cooperation-evaluation-reports-comprehensive-evaluations Contact: EVA-11@gov.fi ISBN 978-952-281-847-8 (PDF) ISSN 2342-8341 Layout: Grano Oy https://um.fi/development-cooperation-evaluation-reports-comprehensive-evaluations mailto:EVA-11%40gov.fi?subject= EVALUATION JOINT EFFORTS FOR A GREEN FUTURE: EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES SYNTHESIS REPORT Sari Laaksonen Julian Caldecott Warren Olding Kristiina Mikkola Matthew Savage Paula Tommila Anu Nieminen Richard Lemoine-Rodríguez 2026/1 This evaluation was commissioned by the Ministry for Foreign Affairs of Finland to Particip GmbH. This report is the product of the authors, and responsibility for the accuracy of the data included in this report rests with the authors. The findings, interpretations, and conclusions presented in this report do not necessarily reflect the views of the Ministry for Foreign Affairs of Finland. This report incorporates the use of Artificial Intelligence (AI) technologies to enhance and support the evaluation process. AI tools were employed to assist document review through the identification of relevant sources and to enable broader contextual research, including targeted searches. In addition, AI-based language tools were used to support proofreading and to improve clarity, coherence, and readability. The AI tools or techniques utilised in this report adhere to EVA-11’s requirements, ensuring ethical and responsible use, transparency, validation of results, and compliance with relevant internal regulations. For details on the specific AI methodologies and tools used and details regarding the validation of AI-generated results, refer to Annex 2 of this report.’ Contents ACRONYMS AND ABBREVIATIONS  �   VII SUMMARY  �   VIII YHTEENVETO  �   XIX SAMMANFATTNING  �   XXXI 1 Introduction  �   XLII 2 Approach, Methodology and Limitations  �   4 3 Context Analysis  �   9 3.1 Global environment and natural resources trends   �   9 3.2 Finland’s development policies, objectives and trends   �   11 3.3 Finnish environment and natural resources portfolio   �   14 4 Findings  �   21 4.1 Improvements in the state of the environment and sustainable use of natural resources contributed to by Finland’s engagement  �   21 4.1.1 Results and impact of Finland’s engagement in environment and natural resources  �   23 4.1.2 Changes in the environment and natural resources through Finnish engagement   �   32 4.1.3 Lessons learned from Finland’s engagement on environment and natural resources   �   34 4.1.4 Effectiveness of environment and natural resources sub-sectors and instruments   �   36 4.1.5 Finland’s contribution to transformative changes in environment and natural resources  �   37 4.1.6 Finland’s added value/comparative advantage in the engagement on environment and natural resources  �   40 4.2 Private sector engagement in the area of environment and natural resources  �   44 4.2.1 Opportunities, entry points and models for private sector engagement  �   45 4.2.2 Private sector engagement measures that mobilise companies most effectively   �   51 4.2.3 Engagement strategies and tactics of peer countries in leveraging private funding/partnerships  �   53 5 Conclusions  �   56 5.1 Conclusions for MFA’s environment and natural resources policy and portfolio   �   56 5.2 Conclusions for Private Sector Engagement in MFA’s environment and natural resources policy and portfolio  �   58 6 Recommendations  �   60 6.1 Recommendations for MFA’s Environment and Natural Resources Policy and Portfolio  �  60 6.2 Recommendations for Private Sector Engagement in Environment and Natural Resources  �   64 References  �   67 The Evaluation Team  �   70 ANNEX 1: TERMS OF REFERENCE  �   72 ANNEX 2: APPROACH AND METHODOLOGY  �   94 ANNEX 3: SYNTHESIS EVALUATION MATRIX  �   103 ANNEX 4: INTENSIVE STUDY: FINNFUND  �   107 ANNEX 5: INTENSIVE STUDY: FINNPARTNERSHIP  �   115 ANNEX 6: INTENSIVE STUDY: GLOBAL GATEWAY  �   125 ANNEX 7: INTENSIVE STUDY: MULTILATERAL DEVELOPMENT BANKS BLENDED FINANCE PORTFOLIO   �   140 ANNEX 8: DANIDA GREEN BUSINESS PARTNERSHIPS  �   151 ANNEX 9: GLOBAL GATEWAY: DENMARK-SWEDEN-FINLAND  �   154 ANNEX 10: PRIVATE SECTOR ONLINE SURVEY RESULTS  �   163 ANNEX 11: LIST OF STAKEHOLDERS CONSULTED  �   169 LIST OF FIGURES Figure 1 Synthesis evaluation environment and natural resources Theory of Change  �   6 Figure 2 Earth system boundaries  �   9 Figure 3 Portfolio per sub-sector (2015-2022)  �   15 Figure 4 Environment and natural resources portfolio per sub-sector (EUR million, 2015-2022)  �   16 Figure 5 Evolution of the sub-sector portfolios over time (2015-2022)  �   17 Figure 6 Portfolio per country (commitments in EUR million, 2015-2022)  �   18 Figure 7 Environment and natural resources portfolio per instrument (commitments, EUR million, 2015-2022)  �   20 Figure 8 Key results by subsector (Findings 1a-1e)  �   23 Figure 9 Percentage of tree cover loss in each village land forest reserve (VLFR) and its reference area relative to their area covered by trees in 2017  �   25 LIST OF TABLES Table 1 Size of sub-sectors within the environment and natural resources portfolio (2015-2022)  �   14 Table 2 Sub-sectors by largest countries in the portfolio (> EUR 5 million, 2015-2022)  �   19 Table 3 Synthesis-level Theory of Change assumptions  �   95 Table 4 Finnfund financing commitments in environment and natural resource management by sub-sector, 2015-2023  �   109 Table 5 Number of Finnfund investment decisions by environment and natural resource management sub-sector, 2015-2023  �   110 Table 6 Finnfund financing commitments in environment and natural resource management by region, 2015-2023  �   111 Table 7 Number of Finnfund investment decisions in environment and natural resource management by region, 2015-2023  �   112 Table 8 Annual Business Partnership Support projects per environment and natural resource management sub-sector 2016-2022  �   119 Table 9 Annual Business Partnership Support commitments per environment and natural resource management sub-sector in EUR, 2016-2022  �   120 Table 10 Business Partnership Support commitments per region and environment and natural resource management sub-sector in EUR, 2016-2022  �   121 Table 11 Comparison of Finnish, Swedish and Danish support for companies  �   157 Table 12 Respondents’ experience and rating of private sector financing instruments  �   166 LIST OF BOXES Box 1 Geospatial analysis lessons for Environment and Natural Resources programming (from the Forests, ecosystems and biodiversity sub-sector)  �   32 Figure 10 Tree cover dynamics 2017-2024 in the analysed village land forest reserves and their corresponding reference areas (5 km buffers)  �   30 Figure 11 Key challenges for doing business in developing markets identified by the survey respondents  �   50 Figure 12 Finnfund financing commitments in environment and natural resource management by sub-sector, 2015-2023  �   109 Figure 13 Finnfund financing commitments in environment and natural resource management by region, 2015-2023  �   111 Figure 14 Annual Business Partnership Support cases by environment and natural resource management sub-sector (2016-2022)  �   117 Figure 15 Distribution of environment and natural resource management cases by sub-sector (2016-2022)  �   117 Figure 16 Number of environment and natural resource management projects per year, 2016-2022  �   118 Figure 17 Environment and natural resource management funding per year (EUR, million), 2016-2022  �   119 Figure 18 Projects by delivery channel  �   120 Figure 19 Organisation types of the survey respondents  �   164 Figure 20 Sectors represented by the survey respondents  �   164 Acronyms and Abbreviations AI Artificial Intelligence COVID-19 Coronavirus disease 2019 DG INTPA European Commission’s Directorate‑General for International Partnerships DKK Danish krone EEAS European External Action Service EFSD+ European Fund for Sustainable Development Plus EIB European Investment Bank EQ Evaluation Question EU European Union EUDR EU Regulation on Deforestation-free Products EUR Euro EVA-11 Development Evaluation Unit (MFA) FAO Food and Agriculture Organization FMI Finnish Meteorological Institute FORMIS Development of Management Information System for the Forestry Sector Project GTK Geological Survey of Finland GWh Gigawatt-hour ha Hectare(s) HIPCA High Impact Partnership on Climate Action ICT Information and Communication Technology IFC International Finance Corporation KfW Kreditanstalt für Wiederaufbau (German Development Bank) MFA Ministry for Foreign Affairs of Finland MW Megawatt NDICI Neighbourhood, Development and International Cooperation Instrument – Global Europe Norfund Norwegian Investment Fund for Developing Countries ODA Official Development Assistance OECD Organisation for Economic Co-operation and Development PDR People’s Democratic Republic PIF Public Sector Investment Facility SDG Sustainable Development Goal SEK Swedish krona Sida Swedish International Development Cooperation Agency SOFF Systematic Observations Financing Facility tCO2e Tonnes of CO2 equivalent TED Tenders Electronic Daily UN United Nations UNCCD UN Convention to Combat Desertification UNFCCC United Nations Framework Convention on Climate Change UNOPS United Nations Office for Project Services USD United States Dollar WASH Water, sanitation and hygiene WMO World Meteorological Organization EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES VII Summary Introduction This is a summary of the findings, conclusions, and recommendations for the synthesis evaluation on Finland’s Development Cooperation in Environment and Sustainable Use of Natural Resources and Private Sector Opportunities. The evaluation seeks to assess the effectiveness and impact of translating into actions Finland’s development policy area ‘environment and natural resources’ insofar as these actions are supported by the Ministry of Foreign Affairs (MFA). The evaluation is a policy area synthesis of four sub-sector evaluations: (i) forests, ecosystems and biodiversity, (ii) disaster risk reduction and meteorology, (iii) clean energy, circular economy and critical minerals, and (iv) water as a natural resource. These four sub-sector evaluations were commissioned and carried out as integral components of the present evaluation, and their reports are published alongside this synthesis report. In addition to the findings and conclusions of the four sub-sector evaluations, the synthesis reports the results of evaluative yet forward-looking work conducted on private sector engagement at the level of the policy area. Evaluation questions (EQ) The synthesis evaluation takes a synthesis portfolio-wide learning and informing on results-ap- proach and seeks to answer the following evaluation questions: EQ1: How has Finland’s engagement in the various sub-sectors improved the state of the envi- ronment and sustainable use of natural resources and implemented international commitments? (summative) 1.1 a) What have been the most notable results and impacts? b) What changed in the environment and/or natural resources through the Finnish engagement? 1.2 a) What can be learned from ‘what has worked, for whom, in what contexts and why’, in securing sustained results in the future and ensuring do no harm? b) Which sectors and instruments have shown to be effective? 1.3 How far has the support contributed to transformative, resilient and enduring improvements in governance frameworks, institutions and markets in the natural resource sector? 1.4 What has been Finland’s added value/comparative advantage over other actors in the sub-sectors and overall? EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES VIII EQ2: How can Finland build and operationalise much closer linkages with the Finnish and local companies and private sector actors in its development cooperation for advancing green/clean transition and development policy objectives in this sector in the next five years? (formative) 2.1 What appear as the most immediate opportunities, entry points and models for Finland in terms of partnering with Finnish and local companies and economic actors in a way that supports meeting Finland’s development policy objectives? Discuss also from the point of view of Finland’s private sector instruments, investments and loans, partnerships with and procurements by International Financial Institutions and UN agencies, other/new models or mechanisms? 2.2 What measures mobilise the Finnish companies the best to enter into this field and partnerships? 2.3 What can Finland learn from, apply and adapt from the engagement strategies and tactics that peer countries apply in successfully leveraging private funding and/or partnerships? Summary findings on EQ1: Improvements in the state of the environment and sustainable use of natural resources contributed to by Finland’s engagement Finland’s engagement across the environment and natural resources portfolio in 2010-2024 is linked to documented changes in environmental conditions, resource use practices, and the operationalisation of international environmental commitments. However, the strength, consistency and verifiability of these results vary across sub-sectors, instruments and contexts: some areas show clearer, quantified outcome gains, while others primarily strengthen systems and capabilities whose durability depends on follow-through and sustained resourcing. Forests, ecosystems and biodiversity. Finland’s engagement is associated with protection, res- toration and more sustainable management of several million hectares of forest. Where com- munity-based forest management arrangements were established and functioning, forest cover outcomes were stronger, including substantially lower deforestation in community-managed areas compared with surrounding areas. Biodiversity outcomes are described as more moderate overall, with bilateral forestry cooperation often prioritising forest cover and production objectives and showing inconsistent treatment of biodiversity objectives and related evidence. Biodiversity-related results are more evident through civil society and multilateral channels, which supported conserva- tion, monitoring and biodiversity governance processes, while site-level biodiversity effects remain more unevenly demonstrated across cases. Water as a natural resource. Finland’s engagement is linked with expanded access to improved water and sanitation services, with documented scale and associated health and livelihood benefits in key country cases. Results were stronger where interventions were integrated in national and subnational systems and where governance and service delivery arrangements were reinforced through longer-term engagement. The Water as a natural resource-report also presents these improvements mainly through service and institutional performance, rather than through consist- ently verified longer-range ecological change. Risks and limitations relate to uneven sustainability and scaling, including where operational follow-through, financing continuity, or system-wide coordination were constrained. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES IX Clean energy, circular economy, and critical minerals (Energy+). Finland-supported renewable energy investments generated substantial annual electricity output and are associated with signifi- cant emissions reductions and expanded energy access. Finland’s engagement also contributed to reductions in plastic leakage into aquatic ecosystems, including through platforms and market-ori- ented approaches. The evidence presented emphasises investment and enabling mechanisms, with environmental co-benefits beyond emissions and pollution reduction – particularly biodiver- sity-related effects – treated mainly as indirect and not consistently substantiated. The Energy+ report also notes recurring bottlenecks in translating technical preparation and early-stage pipeline work into delivery at scale, especially where delivery arrangements, financing predictability, and readiness to implement were limited. Disaster risk reduction and meteorology. Finland’s engagement strengthened hydrometeorolog- ical and multi-hazard early warning capacities in a large number of countries through support to institutional systems, technical infrastructure, training and operational procedures. Improvements are described in terms of strengthened forecasting and monitoring functions and more systematic generation, dissemination and use of warning information, including routine adoption through stand- ard operating procedures. The Disaster risk reduction and meteorology report frames resilience gains in this area primarily through improved preparedness and risk management capacity, rather than through directly measured reductions in ecosystem degradation. Sustainability and systemic reach are shown to depend on continued institutional coordination, interoperability and resources for maintenance and operations, with vulnerabilities where these conditions remain fragile. Governance, knowledge systems and institutional practice across sub-sectors. Across sub-sectors, Finland’s support is often linked to improved governance arrangements, information systems and operation procedures, particularly participatory planning, spatial decision-support and the collection and use of environmental and risk-related data. Where these tools and processes were adopted into routine institutional practice, they influenced how services were delivered and how environ- mental decisions were made. Evidence also points to variation in data quality, interoperability and long-term maintenance, with data gaps and resource constraints for upkeep limiting continued use in some cases. International commitments across sub-sectors. Evidence links Finland’s support to the implemen- tation of international commitments mainly through multilateral organisations and global or regional platforms that help countries and institutions apply agreed frameworks. Contributions are described in terms of strengthened capacities for monitoring, reporting, coordination and early warning, and support to biodiversity-related governance and implementation processes. The evidence presented is primarily at an enabling and systems level, rather than demonstrating direct attribution to global outcomes. Constraints and limiting factors across sub-sectors. There are recurring constraints that shaped the scale, durability and consistency of results. A common pattern is that pilots, studies and technical assistance projects did not always progress to wider implementation due to gaps in delivery ar- rangements, financing continuity and practical support that bridges preparation to implementation. Equity, participation and benefit-sharing were uneven where local incentives and power dynamics were not sufficiently addressed. Continuity risks are noted where institutional mandates shifted, coordination weakened, or resources for operations and maintenance were insufficient, alongside wider risks associated with reduced development resources for sustaining long-term engagement. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES X Summary findings on EQ2: Private Sector Engagement in the Area of Environment and Natural Resources Finland enters the next phase of environment and natural resources cooperation with strong technical credibility but with scope to engage more consistently with Finnish and local companies. Evidence suggests that closer operational linkages with Finnish and local private sector actors over the next five years will depend on where Finland’s technical strengths align with tendered and investment-backed demand, and on whether the support ecosystem can help firms move from opportunity identification to credible bids and delivery. Across the portfolio, the private-sector opportunity space is described as most immediate where services and systems can be procured at scale through EU/IFI programmes and financing vehicles, including: (i) digital-environment interfaces (e.g., climate-data platforms, digitised water/energy services, early-warning communications), which are expanding particularly through EFSD+ and other Global Gateway digital Team Europe Initiatives; and where Finland’s digital capabilities could connect environmental and connectivity agendas – while also risking missed entry points when coordination sits outside environment units. (ii) clean energy/grid resilience and responsible-min- erals value chains, where large financiers often shape pipelines and procurement tends to favour engineering and construction capacity, creating participation constraints for smaller Finnish firms unless they have early intelligence, pre-positioning, pre-bid resources, consortia options, and partner-matching support. At the same time, evidence points to a set of operational bottlenecks that condition whether these entry points translate into sustained engagement – especially for small and medium-sized enter- prises. Survey and instrument evidence converge on firms valuing hands-on project-preparation support and partner identification more than generic market intelligence; and highlight barriers including long approval times, uncertain co-financing, and resource-intensive tendering, alongside limited internal appetite for developing markets. These constraints align with the evaluation’s analysis that there is a preparation-to-bid gap between initial opportunity formation and bankable participation in larger pipelines. Institutionally, evidence-based analysis characterises Team Finland as having improved visibility and coordination of services but also identifies remaining issues in how the sequence of Team Finland support for environment and natural resources opportunities is understood by companies – particularly at transition points from grant-funded pilots to commercial scale-up and the consistency of country prioritisation across MFA, Finnfund, Business Finland, Finnvera and embassies. In this framing, the practical question is less whether services exist, and more whether firms can navigate a predictable route from market exploration to delivery at scale (including in Global Gateway/IFI markets). Finally, peer-country comparison suggests dedicated brokerage can be a differentiator: countries that invest in professionalised commercial-development brokers tend to offer firms curated early intelligence, facilitate consortium formation, interpret regulatory environments, connect firms with implementers, and help package blended finance – whereas Finnish embassies are often described as lacking dedicated human resources for sustained brokerage in priority markets (energy, water, circular economy, hydromet, forest governance). The evidence also notes concrete historical ex- amples of where limited pre-positioning, follow-up, or transition support reduced firm participation, and links this to missed opportunities to convert Finnish strengths into participation. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XI The following presents the synthesis evaluation’s 36 key findings, 10 conclusions and 12 recommendations. Key Findings, Conclusions and Recommendations Findings F1. Finnish environment and natural resources portfolio contributed to measurable improvements in ecosystems and environmental quality, including expanded forest cover, improved water and sanitation outcomes, expansion of clean energy, reduced plastic pollution, and strengthened early-warnings systems, while biodiversity results were comparatively weaker and less consistently documented. F1a. Finnish cooperation has contributed to the protection, restoration and sustainable management of several million forest hectares. F1b. Bilateral forestry programmes largely prioritised forest cover and production objectives over biodiversity integration and monitoring, while civil society and multilateral channels delivered more tangible biodiversity gains and strengthened global biodiversity governance. F1c. Finnish cooperation has enabled over 2.5 million people to gain access to improved water and sanitation, with additional health and livelihood benefits for 8.4 million people in Nepal and Ethiopia. F1d. Finland’s renewable energy projects generated over 9,600 GWh annually, cut 8-9 million tCO2e, and expanded clean energy access in Africa to 5.7 million people. Finnish cooperation helped prevent nearly 630,000 tonnes of plastic from entering aquatic ecosystems. F1e. Finland has strengthened the capacity of over 40 countries to develop multi-hazard weather, early warning and air quality monitoring systems that indirectly benefit over 500 million people to date, and which are projected to indirectly benefit over 700 million people by 2027. F2. Finnish-supported participatory planning, spatially explicit tools and efforts to clarify stakeholder rights strengthened inclusive management of environment and natural resources by making resource-use and risk decisions more transparent, locally anchored and enforceable. F3. Finnish-supported governance reforms and coordination mechanisms strengthened legitimacy and functioning of inclusive systems; where participation or benefit-sharing mechanisms were weak, grievances were more likely to surface. F4. Through blended finance and catalytic support, Finland mobilised significant clean-energy and circular-economy investment and supported policy uptake that reduced emissions and pollution; biodiversity benefits were mainly indirect co-benefits and evidence rarely supported direct biodiversity outcomes. F5. Improved hydrometeorological and early warning system services have induced more risk- informed policy dialogue, planning and decision-making to accelerate climate resilience and protection of environmental assets in the majority of Finland’s partner countries. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XII F6. Finland’s contribution to ecosystem resilience is most clearly evidenced through (i) verified improvements in ecosystem management that sustain regulating services and (ii) strengthened preparedness and early warning systems that reduce losses from climate- and weather-related hazards. F7. Impact monitoring across Finland’s environment and natural resources portfolio has not consistently been benchmarked or designed for independent verification, which has constrained learning about outcomes, unintended effects, and sustainability. F8. Finland’s strongest governance and service-delivery results in environment and natural resources occurred where reforms were embedded in partner institutions and proceduralised in routine administration, while fragmented follow-up and short cycles limited systemic reach. F9. Inclusive, community-linked governance models strengthened legitimacy and local problem-solving, but weak enabling conditions often limited how far local gains translated into broader system change. F10. Effectiveness and sustainability were higher where Finland’s environment and natural resources engagement was well matched to the political-institutional context and could adapt to shifts in partner systems; sustainability risks materialised where counterpart institutions, mandates or coordinating structures weakened. F11. Public-public cooperation was highly effective for capability formation, standard-setting and institutional legitimacy in environment and natural resources management, but translating these gains into durable, scalable services depends on early planning for operations, maintenance and financing – including fit-for-purpose procurement and (where relevant) complementary private sector roles. F12. Integrated portfolios combining technical cooperation and institutional strengthening with financing windows (and/or multilateral platforms) more often progressed from pilots to system uptake than standalone projects. F13. Follow-on financing, aftercare and implementation-ready preparation were frequent breaking points: where missing, standards, studies, pilots and other types of projects often did not translate into sustained services, scaling or systemic reform. F14. The four sub-sectors all show credible effectiveness, but they are strong in different ways: evidence supports a differentiated picture based on (i) how measurable the outcomes are and (ii) how consistently results were connected to devliery arrangements that enable scale and durability. F15. Challenge funds, small and medium-sized enterprise-oriented models, and non- governmental organisation-led delivery were among the most effective instruments for inclusion, energy access and empowerment – showing strong cost-effectiveness but relying on enabling conditions for durability. F16. Finland’s contribution to environmental governance was clearest where it helped institutionalise data standards, information systems and reporting routines; the evidence supports medium-range governance gains, while contribution to long-range climate/biodiversity impacts remains limited. F17. Finland has made a positive contribution to support its partner countries with embedding procedures, capacities and legal frameworks that align with the current global governance architecture for all four domains of the environment and natural resources sector. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XIII F18. Finland supported specific building blocks for more rules-based, transparent resource and environmental-service markets, but the evidence mainly demonstrates enabling functions and early signals rather than durable, market-wide “incentive shifts”. F19. Finland’s added value draws on the scientific capacity, high standards and operational capabilities of its specialised technical institutions. F20. Finland’s long-term, trust-based partnerships – particularly in fragile and complex contexts – provided continuity where few donors sustained engagement. F21. Finland’s consistent application of a values-driven, rights-based and inclusive approach in cooperation on environment and natural resources has allowed benefits to reach a wider range of beneficiaries (including marginalised and vulnerable groups). F22. Finland contributes globally recognised innovation – particularly in clean energy, circular economy, digital forest/water systems, and responsible mining – but conversion into scaled outcomes often depends on early pipeline positioning and predictable financing. F23. Reduced official development assistance and human resources are eroding key attributes of Finland’s added value, weakening impact, influence and credibility in bilateral and multilateral cooperation, and narrowing future commercial opportunities. F24. Private sector engagement in Finnish environment and natural resources cooperation during 2010-2024 remained limited and uneven, as interventions were rarely designed, resourced or mandated to include commercial actors even where opportunities existed. F25. Although Finland’s policy now emphasises private sector engagement, shrinking bilateral programmes and reduced official development assistance have left MFA with limited capacity to shape enabling conditions and concrete pipelines in which companies can operate. F26. Hydrometeorology, early-warning systems, and resilient water services are key immediate private sector entry points. Coupling global initiatives with Finnish remote sensing, data, and service capabilities can generate scalable demand if support to tendering and follow-up are in place. F27. Forest information, traceability, and EU Regulation on Deforestation-free Products compliance services constitute growing opportunities for private sector engagement, e.g. in Tanzania, Vietnam, and Team Europe initiatives. Finnish companies have some competitive advantages but need consortia and policy alignment to succeed. F28. Clean energy, grid resilience, and responsible-minerals value chains provide medium- term opportunities if Finland leverages EFSD+ guarantees, Finnpartnership and Finnvera instruments, and blended finance for risk-sharing and longer payback periods. F29. Digital-environment and natural resources cross-over opportunities are emerging fastest within EFSD+ and other Global Gateway digital Team Europe Initiatives. Finland’s digital competencies can link environmental and connectivity agendas. F30. Small and medium-sized enterprises prioritise early-stage financing, risk-sharing, and local partnerships, as well as brokerage and blended packages to directly address top barriers. F31. During the period evaluated (2010-2024) and still today, concessional credit and guarantee instruments are able to unlock major infrastructure and de-risk private sector participation but are too process-heavy and slow to attract the engagement of Finnish small and medium-sized enterprises. F32. With existing instruments remaining slow and misaligned with relevant procurement cycles, Finnish companies’ participation remains suboptimal as rapid support for assessing feasibility, consortium‑building and pre‑bid preparation is often unavailable. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XIV F33. Finnish companies’ capacity to access precise and timely information on potential opportunities remains uneven and enhanced support to companies to use existing platforms and dashboards on Global Gateway/International Financial Institution opportunities, as well as elevated embassy capacity to interpret and promote opportunities would reduce this information asymmetry. F34. Denmark’s challenge-fund model shows how structured non-governmental organisation- business consortia, competitive calls, and preparation-funding windows can generate investable green-transition partnerships. Finland can adapt this model and offer it through Finnpartnership. F35. While Team Finland has greatly enhanced visibility and coordination of support services in Finland, the Team Finland-pathway can still be improved. F36. Peer-country practice indicates professionalised brokerage increases firm participation in donor-funded markets; Finland’s limited brokerage capacity constrains conversion of opportunities into actionable pipelines. Conclusions and Recommendations RECOMMENDATION 1. Prioritise a limited number of long-term environment and natural resources partnerships where Finland’s system-building strengths align with partner-country demand and institutional capacity. Conclusion 1. Finland’s clearest environment and natural resources contribution is capability formation for decisions and delivery (data, procedures, institutions), but portfolio-level claims on long-range environmental impacts should remain cautious given uneven evidence. Findings: F1, F1b, F7, F8, F11, F14, F16, F17, F18, F19. Conclusion 2. Finland achieved the most durable, system-level results when technical cooperation was paired with implementation and financing pathways; where aftercare and follow-on resourcing were weak, promising gains rarely sustained or scaled. Findings: F8, F10, F12, F13, F14, F15, F22. Conclusion 5. Finland’s comparative advantage – technical credibility coupled with long-term partnership – amplifies influence, but past and current resource reductions jeopardise continuity, learning and delivery capacity that underpin results. Findings: F7, F10, F13, F19, F20, F22, F23. RECOMMENDATION 2. Make institutional embedding, continuity and implementation pathways explicit design criteria across all new environment and natural resources interventions. Conclusion 1. Finland’s clearest environment and natural resources contribution is capability formation for decisions and delivery (data, procedures, institutions), but portfolio-level claims on long-range environmental impacts should remain cautious given uneven evidence. Findings: F1, F1b, F7, F8, F11, F14, F16, F17, F18, F19. Conclusion 2. Finland achieved the most durable, system-level results when technical cooperation was paired with implementation and financing pathways; where aftercare and follow-on resourcing were weak, promising gains rarely sustained or scaled. Findings: F8, F10, F12, F13, F14, F15, F22. Conclusion 5. Finland’s comparative advantage – technical credibility coupled with long-term partnership – amplifies influence, but past and current resource reductions jeopardise continuity, learning and delivery capacity that underpin results. Findings: F7, F10, F13, F19, F20, F22, F23. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XV RECOMMENDATION 3. Treat biodiversity as a distinct and intentional objective, not as an assumed co-benefit, when it is a stated priority. Conclusion 1. Finland’s clearest environment and natural resources contribution is capability formation for decisions and delivery (data, procedures, institutions), but portfolio-level claims on long-range environmental impacts should remain cautious given uneven evidence. Findings: F1, F1b, F7, F8, F11, F14, F16, F17, F18, F19. Conclusion 4. Finland delivered substantial multi-sector outcomes, but biodiversity was the least consistently integrated, resourced and evidenced dimension across the portfolio. Findings: F1, F1a, F1b, F4, F5, F6, F14, F16. RECOMMENDATION 4. Embed rights-based approaches, benefit-sharing and grievance handling as operational design elements in environment and natural resources cooperation. Conclusion 3. Rights-based and inclusive approaches strengthened legitimacy and reach, but equity and benefit-sharing were not consistently evidenced, increasing risks to social acceptance and conflict sensitivity were weak. Findings: F2, F3, F9, F21. RECOMMENDATION 5. Use differentiated instrument choices deliberately, recognising the distinct strengths of public-public, civil society, and multilateral channels, as well as the benefits of public-private-community partnerships and whole-of-society approaches, where fit-for-the-purpose. Conclusion 1. Finland’s clearest environment and natural resources contribution is capability formation for decisions and delivery (data, procedures, institutions), but portfolio-level claims on long-range environmental impacts should remain cautious given uneven evidence. Findings: F1, F1b, F7, F8, F11, F14, F16, F17, F18, F19. Conclusion 2. Finland achieved the most durable, system-level results when technical cooperation was paired with implementation and financing pathways; where aftercare and follow-on resourcing were weak, promising gains rarely sustained or scaled. Findings: F8, F10, F12, F13, F14, F15, F22. Conclusion 4. Finland delivered substantial multi-sector outcomes, but biodiversity was the least consistently integrated, resourced and evidenced dimension across the portfolio. Findings: F1, F1a, F1b, F4, F5, F6, F14, F16. Conclusion 6. Private sector engagement in environment and natural resources cooperation during 2010-2024 was not a consistent design objective; raising ambition now requires changing mandates, instruments and staffing, not adding expectations. Findings: F24, F25, F31, F32. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XVI RECOMMENDATION 6. Rebuild learning and credibility by strengthening monitoring that supports verification, adaptation and portfolio-level decision- making. Conclusion 1. Finland’s clearest environment and natural resources contribution is capability formation for decisions and delivery (data, procedures, institutions), but portfolio-level claims on long-range environmental impacts should remain cautious given uneven evidence. Findings: F1, F1b, F7, F8, F11, F14, F16, F17, F18, F19. Conclusion 2. Finland achieved the most durable, system-level results when technical cooperation was paired with implementation and financing pathways; where aftercare and follow-on resourcing were weak, promising gains rarely sustained or scaled. Findings: F8, F10, F12, F13, F14, F15, F22. RECOMMENDATION 7. Make private sector engagement a conscious design choice in environment and natural resources programmes, based on feasibility and development additionality. Conclusion 6. Private sector engagement in environment and natural resources cooperation during 2010-2024 was not a consistent design objective; raising ambition now requires changing mandates, instruments and staffing, not adding expectations. Findings: F24, F25, F31, F32. RECOMMENDATION 8. Focus environment and natural resources private sector engagement on a small number of evidence-supported entry-point clusters. Conclusion 7. The most immediate entry points are procurement- and finance-driven service markets where Finland has proven technical credibility; success depends on early positioning and implementation support. Findings: F18, F22, F26, F27, F33. RECOMMENDATION 9. Address the ‘missing middle’ by adapting existing instruments to provide faster, lighter preparation and pre-bid support for environment and natural resources opportunities. Conclusion 8. The binding constraint is the ‘missing middle’: fast preparation support and brokerage capacity, especially for SMEs, remain insufficient relative to tender timelines. Findings: F30, F31, F32, F33, F36. RECOMMENDATION 10. Clarify and operationalise an ‘environment and natural resources pathway’ within Team Finland, without extending it beyond its sectoral mandate. Conclusion 10. A clearer, recognisable ‘environment-and-natural- resources-to-market pathway’ within Team Finland is needed to convert technical strengths into sustained participation in Global Gateway/IFI pipelines; peer practice indicates workable models. Findings: F28, F29, F31, F32, F33, F34, F35, F36. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XVII RECOMMENDATION 11. Strengthen targeted opportunity brokerage for environment and natural resources within existing embassy and agency resources. Conclusion 8. The binding constraint is the ‘missing middle’: fast preparation support and brokerage capacity, especially for SMEs, remain insufficient relative to tender timelines. Findings: F30, F31, F32, F33, F36. Conclusion 10. A clearer, recognisable ‘environment-and-natural- resources-to-market pathway’ within Team Finland is needed to convert technical strengths into sustained participation in Global Gateway/IFI pipelines; peer practice indicates workable models. Findings: F28, F29, F31, F32, F33, F34, F35, F36. RECOMMENDATION 12. Align expectations for private sector engagement with available policy, staffing and financial capacity. Conclusion 5. Finland’s comparative advantage – technical credibility coupled with long-term partnership – amplifies influence, but past and current resource reductions jeopardise continuity, learning and delivery capacity that underpin results. Findings: F7, F10, F13, F19, F20, F22, F23. Conclusion 9. Finland’s private sector engagement ambition is constrained by a policy-capacity mismatch: expectations rise while field presence and platforms needed to originate pipelines continue to contract. Findings: F23, F25, F33, F36. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XVIII Yhteenveto Johdanto Tämä on yhteenveto evaluoinnin synteesiraportista, joka käsittelee Suomen kehitysyhteistyötä ympäristön ja luonnonvarojen kestävän käytön teemoihin sekä yksityisen sektorin yhteistyömah- dollisuuksiin liittyen. Evaluoinnissa tarkastellaan Suomen kehityspolitiikan tuloksellisuutta ja vai- kutuksia ympäristön ja luonnonvarojen aloilla. Evaluointi kattaa neljä temaattista osa-arviointia: (i) metsät, ekosysteemit ja luonnon monimuo- toisuus, (ii) katastrofiriskin vähentäminen ja meteorologia, (iii) puhdas energia, kiertotalous ja kriittiset mineraalit sekä (iv) vesi luonnonvarana. Nämä neljä osa-arviointia toteutettiin osana tätä evaluointia, ja niiden raportit julkaistaan tämän synteesiraportin yhteydessä. Neljän osa-arvioinnin tulosten ja johtopäätösten lisäksi synteesiraportti käsittelee yksityisen sektorin osallistumista ja tulevaisuuden mahdollisuuksia ympäristön ja luonnonvarojen kestävän käytön alalla. Evaluointikysymykset Evaluoinnilla pyritään tuottamaan tietoa ja oppeja ympäristöön ja luonnonvarojen kestävään käyttöön liittyvästä kehityspolitiikasta ja -yhteistyöstä sekä sen tuloksista. Synteesiraportti vastaa seuraaviin kysymyksiin: 1. Miten Suomen toiminta on parantanut ympäristön tilaa ja luonnonvarojen kestävää käyttöä sekä kansainvälisten sitoumusten täytäntöönpanoa? (summatiivinen) 1.1 a) Mitkä ovat olleet merkittävimmät tulokset ja vaikutukset? b) Mitä muutoksia Suomen osallistuminen on aiheuttanut ympäristöön ja/tai luonnonvaroihin? 1.2 a) Mitä voidaan oppia siitä, ”mikä on toiminut, kenelle, missä tilanteissa ja miksi”, jotta voidaan varmistaa kestävät tulokset tulevaisuudessa ja varmistaa, ettei kehitysyhteistyöllä ole haittavaikutuksia? b) Mitkä ympäristöön ja luonnonvarojen kestävään käyttöön liittyvät osa-alueet sekä rahoitus- ja yhteistyömuodot ovat osoittautuneet tuloksellisiksi? 1.3 Missä määrin tuki on edistänyt luonnonvarasektorin hallintokehysten, instituutioiden ja markkinoiden muutosta, joustavuutta ja resilienssiä? 1.4 Mikä on ollut Suomen lisäarvo ja suhteellinen etu muihin toimijoihin nähden niin ympäristöön ja luonnonvarojen kestävään käyttöön liittyvillä neljällä osa-alueella kuin kokonaisuudessaan? EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XIX 2. Miten Suomi voi luoda ja toiminnallistaa tiiviimmät yhteydet suomalaisiin ja paikallisiin yrityksiin sekä yksityisen sektorin toimijoihin edistääkseen vihreää/puhdasta siirtymää sekä ympäristön ja luonnonvarojen kestävän käytön kehityspoliittisia tavoitteitaan seuraavien viiden vuoden aikana? (formatiivinen) 2.1 Mitkä ovat Suomen kannalta välittömimmät mahdollisuudet, lähtökohdat ja mallit yhteistyöhön suomalaisten ja paikallisten yritysten sekä taloustoimijoiden kanssa niin, että se tukisi Suomen kehityspoliittisten tavoitteiden saavuttamista? Analyysin tulee käsitellä myös Suomen yksityisen sektorin yhteistyövälineiden, investointien ja lainojen, kansainvälisten rahoituslaitosten ja YK:n kanssa tehtävän yhteistyön ja niiden hankintojen sekä muiden/uusien mallien tai mekanismien näkökulmia. 2.2 Mitkä toimenpiteet motivoivat suomalaisia yrityksiä parhaiten aloittamaan toiminnan tällä alalla ja solmimaan kumppanuuksia? 2.3 Mitä Suomi voi oppia tai soveltaa vertaismaiden käyttämistä strategioista ja taktiikoista, joilla ne ovat onnistuneesti vivuttaneet yksityistä rahoitusta ja/tai kumppanuuksia? Yhteenveto kysymys 1: Miten Suomen toimet ovat edistäneet ympäristön tilan kohentumista ja luonnonvarojen kestävää käyttöä Suomen toiminta ympäristön ja luonnonvarojen aloilla vuosina 2010–2024 on todennettavasti yhdistettävissä muutoksiin ympäristöolosuhteissa, resurssien käyttötavoissa ja kansainvälisten ympäristösitoumusten toteuttamisessa. Näiden tulosten vahvuus, johdonmukaisuus ja todennetta- vuus vaihtelevat kuitenkin osa-alueiden, kehitysyhteistyön välineiden ja kontekstien välillä: joillakin osa-alueilla tulokset ovat selvempiä ja mitattavissa, kun taas toisilla osa-alueilla vahvistetaan pää- asiassa järjestelmiä ja valmiuksia, joiden kestävyys riippuu jatkotoimista ja resurssien lisäämisestä. Metsät, ekosysteemit ja luonnon monimuotoisuus. Suomen kehitysyhteistyö voidaan yhdistää met- sän suojeluun, ennallistamiseen ja kestävämpään hoitoon useiden miljoonien hehtaarien alalla. Tapauksissa, joissa yhteisöpohjaiset metsänhoitosopimukset oli solmittu ja ne toimivat, metsän- peitteeseen liittyvät tulokset olivat parempia, mukaan lukien huomattavasti vähäisempi metsäkato yhteisön hallinnoimilla alueilla verrattuna ympäröiviin alueisiin. Luonnon monimuotoisuuteen liittyvät tulokset ovat yleisesti ottaen vaatimattomampia, sillä kahdenvälisessä metsätalouden yhteistyössä painotetaan usein metsäpeitettä ja tuotantotavoitteita, eikä luonnon monimuotoisuutta ja siihen liittyvää näyttöä kerätä johdonmukaisesti. Luonnon monimuotoisuuteen liittyvät tulokset ovat sel- vempiä kansalaisyhteiskunnan ja monenvälisten kanavien kautta tehtävässä yhteistyössä, joissa tuetaan suojelua, seurantaa ja biodiversiteetin hallintaprosesseja, kun taas näyttöä luonnon mo- nimuotoisuuteen liittyvistä paikallistason vaikutuksista löytyi ylipäätään hajanaisemmin. Vesi luonnonvarana. Suomen kehitysyhteistyö on yhdistettävissä parempien vesi- ja sanitaatio- palvelujen laajempaan saatavuuteen. Siihen liittyvät terveys- ja elinkeinohyödyt on dokumentoitu keskeisissä kumppanimaissa. Tulokset olivat vahvempia silloin, kun toimet integroitiin kansallisiin ja alueellisiin järjestelmiin ja kun hallintoa ja palvelujen tarjontaa juurrutettiin pitkäaikaisella sitou- tumisella. ”Vesi luonnonvarana” -raportti tarkasteli näitä tuloksia pääasiassa palvelujen ja instituti- onaalisen suorituskyvyn kautta eikä johdonmukaisesti todennettujen, pitkän aikavälin ekologisten muutosten kautta. Riskit ja rajoitukset liittyvät tulosten kestävyyteen ja skaalaamiseen, erityisesti tapauksissa, joissa toimeenpanon johdonmukainen läpivienti, rahoituksen jatkuvuus tai järjestel- män laajuinen koordinointi olivat rajallisia. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XX Puhdas energia, kiertotalous ja kriittiset mineraalit. Suomen tukemat uusiutuvan energian inves- toinnit ovat tuottaneet huomattavan määrän sähköä vuosittain ja johtivat merkittäviin päästövä- hennyksiin ja energian saatavuuden parantumiseen kehittyvissä maissa. Suomen toiminta vaikutti myös siihen, että muovijätettä päätyy vähemmän vesiekosysteemeihin muun muassa markkin- asuuntautuneiden lähestymistapojen avulla. Evaluoinnin näyttöaineistossa painottuvat investoinnit ja yhteistyötä mahdollistavat mekanismit, mutta näyttö muista ympäristöhyödyistä kuin päästöjen ja saastumisen vähentämisestä ei ole johdonmukaista ja laajempia vaikutuksia käsitellään lähinnä epäsuorasti – erityisesti biodiversiteettiin liittyen. ”Puhdas energia, kiertotalous ja kriittiset mine- raalit” -raportissa todetaan myös toistuvia pullonkauloja siirryttäessä teknisestä valmistelusta ja varhaisvaiheen suunnittelutyöstä kohti laajamittaista toimeenpanoa, erityisesti silloin, kun toimeen- panon valmiudet ja järjestelyt sekä rahoituksen ennustettavuus olivat rajallisia. Katastrofiriskin vähentäminen ja meteorologia. Suomen toiminta vahvisti hydrometeorologisia ja monialaisten uhkien ennakkovaroitusvalmiuksia useissa maissa tukemalla institutionaalisia jär- jestelmiä, teknistä infrastruktuuria, koulutusta ja operatiivisia käytäntöjä. Saavutukset koskevat ennuste- ja seurantatoimintojen vahvistamista sekä vaaratiedotteiden järjestelmällisempää tuot- tamista, levittämistä ja käyttöä, mukaan lukien rutiininomainen käyttöönotto vakiintuneiden toimin- tatapojen kautta. ”Katastrofiriskin vähentäminen ja meteorologia” -raportissa kuvataan tämän alan resilienssin kehittyminen ensisijaisesti parantuneen varautumisen ja riskienhallintakyvyn kautta – ei suoraan mitattuna ekosysteemien tilan kohenemisena. Tulosten kestävyys ja systeemitason muutokset riippuvat jatkuvasta institutionaalisesta koordinoinnista, yhteentoimivuudesta (inter- operability) sekä ylläpitoon ja toimintaan tarvittavista resursseista. Haavoittuvuudet ilmenevät sil- loin, kun nämä ehdot eivät toteudu. Hallinto, tietojärjestelmät ja institutionaaliset käytännöt eri osa-alueilla. Suomen tuki liittyy usein hallinnon järjestelyjen, tietojärjestelmien ja toimintatapojen parantamiseen, erityisesti osallistavaan suunnitteluun, alueellisen päätöksenteon tukemiseen sekä ympäristöön ja riskeihin liittyvien tietojen keräämiseen ja käyttöön. Kun ne saatettiin rutiinikäyttöön, ne vaikuttivat siihen, miten palveluja tarjottiin ja ympäristöön liittyviä päätöksiä tehtiin. Tietojen laadussa, yhteentoimivuudessa ja pit- käaikaisessa ylläpidossa havaittiin vaihtelevuutta, ja joissakin tapauksissa tietoaukot ja ylläpidon rajalliset resurssit heikensivät niiden käyttöä. Kansainväliset sitoumukset. Suomi tukee kansainvälisten sitoumusten täytäntöönpanoa pää- asiassa monenvälisten järjestöjen ja globaalien tai alueellisten foorumien kautta, jotka auttavat maita ja instituutioita soveltamaan yhteisiä viitekehyksiä. Tulokset esitetään kehittyneinä valmiuk- sina seurannassa, raportoinnissa, koordinoinnissa ja ennakkovaroituksessa sekä vahvistuneena tukena biodiversiteettiin liittyvälle hallinnolle ja toimeenpanolle. Esitetty näyttö liittyy pääasiassa tuloksia mahdollistaviin seikkoihin ja järjestelmätason kehitykseen sen sijaan, että se kykenisi osoittamaan suoraa vaikutusta globaaleihin tavoitteisiin. Haasteet ja rajoittavat tekijät. Evaluoinnin tarkastelemilla osa-alueilla esiintyi toistuvia haasteita, jotka vaikuttivat tulosten laajuuteen, kestävyyteen ja johdonmukaisuuteen. Yleinen piirre oli, että pilottiprojektit ja ylipäätään yksittäiset projektit, tutkimukset ja teknisen avun hankkeet eivät aina edenneet laajempaan täytäntöönpanoon. Tämän aiheuttivat puutteet, joita ilmeni toteutuksen järjestelyissä ja rahoituksen jatkuvuudessa sekä valmistelun ja täytäntöönpanon yhdistävässä käytännön tuessa. Tasapuolisuus, osallistuminen ja hyötyjen jakautuminen jäivät epätasaisiksi siellä, missä paikallisia kannustin- ja valtamekanismeja ei huomioitu riittävästi. Riskejä toiminnan jatkuvuudelle havaittiin, kun institutionaaliset toimivaltuudet muuttuivat, koordinointi heikkeni tai toiminnan ja ylläpidon resurssit olivat riittämättömät. Lisäksi kehitysyhteistyöresurssien vähene- miseen liittyy riski, että pitkän aikavälin sitoutumista ei voida ylläpitää. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXI Yhteenveto kysymys 2: Yksityisen sektorin osallistuminen ympäristöön ja luonnonvarojen kestävään käyttöön liittyvään kehitysyhteistyöhön Suomi jatkaa ympäristö- ja luonnonvarayhteistyötä vahvalla teknisellä osaamisella ja uskottavuu- della, mutta suomalaisia ja paikallisia yrityksiä voisi lähestyä entistä johdonmukaisemmin. Evalu- oinnin löydökset viittaavat siihen, että tiiviimmät operatiiviset yhteydet suomalaisiin ja paikallisiin yksityisen sektorin toimijoihin seuraavien viiden vuoden aikana riippuvat yhtäältä siitä, missä Suomen tekniset vahvuudet vastaavat tarjouskilpailuihin ja investointeihin pohjaavaa kysyntää, ja toisaalta siitä, voiko tukijärjestelmä auttaa yrityksiä siirtymään mahdollisuuksien tunnistamisesta uskottaviin tarjouksiin ja palvelujen tai tuotteiden toimituksiin. Koko ympäristöön ja luonnonvarojen kestävään käyttöön liittyvässä yhteistyössä yksityisen sektorin mahdollisuudet ovat välittömimpiä silloin, kun palveluja ja järjestelmiä voidaan hankkia laajamit- taisesti EU:n tai kansainvälisten rahoituslaitosten ohjelmien ja rahoitusvälineiden kautta. Nämä sisältävät digitaalisen ympäristön rajapinnat (esim. ilmastodatan alustat, sähköiset vesi- ja energia- palvelut, ennakkovaroitusviestintä), jotka ovat laajenemassa erityisesti EFSD+:n ja muiden Global Gatewayn digitaalisten Team Europe -aloitteiden myötä. Niissä Suomi voisi yhdistää ympäristö- ja verkkoyhteystavoitteensa (connectivity), mutta mahdollisuuksia saattaa jäädä hyödyntämättä, jos koordinointi tapahtuu ympäristöasioista vastaavien yksiköiden ulkopuolella. Lisäksi pienten suoma- laisten yritysten osallistumista rajoittaa puhtaan energian, sähköverkon kestävyys ja vastuullisten mineraalien arvoketjut, joissa suuret rahoittajat usein muovaavat tarpeenmäärittelyä ja hankinnat suosivat teknistä osaamista ja rakennuskapasiteettia. Parhaiten pystyivät osallistumaan ne, jotka ovat varhaisessa vaiheessa tietoisia mahdollisuuksista, valmiita laatimaan tarjouksen sekä muo- dostamaan konsortioita ja kumppanuuksia. Toisaalta evaluointi tunnisti joukon operatiivisia pullonkauloja, jotka vaikuttavat siihen, missä mää- rin mahdollisuuksiin tartutaan ja missä määrin ne johtavat sitoutuneeseen toimintaan – erityisesti pienten ja keskisuurten yritysten osalta. Kyselyn ja muun näytön perusteella yritykset arvostavat käytännönläheistä tukea projektinvalmistelulle ja kumppanien löytämiselle enemmän kuin yleistä markkinatietoa. Esteiksi tunnistetaan pitkät kehitysrahoitushakujen hyväksymisajat, epävarmuus rahoituksen riittävästä ja saumattomasta jatkumisesta, työteliäät tarjouskilpailut sekä yritysten ha- luttomuus laajentaa kehittyville markkinoille. Tämä vahvistaa johtopäätöstä siitä, että alkuvaiheen valmistelun ja tuen tarjoamisen välillä on kuilu, joka rajoittaa toimijoiden osallistumista suurempiin hankkeisiin. Team Finland on parantanut palvelujen näkyvyyttä ja koordinointia, mutta evaluointi tunnisti on- gelmia siinä, miten yritykset ymmärtävät Team Finland -toimijoiden tarjoamien tukien ajoittumi- sen. Ongelmia on erityisesti siirryttäessä avustuksilla rahoitetuista pilottiprojekteista kaupalliseen skaalaamisvaiheeseen. Lisäksi haasteita on kohdemaiden priorisoinnin yhdenmukaisuudessa ulkoministeriön, Finnfundin, Business Finlandin, Finnveran ja suurlähetystöjen välillä. Kysymys ei niinkään ole siitä, onko palveluja olemassa, vaan pikemminkin siitä, kykenevätkö yritykset luo- vimaan markkinoiden kartoittamisesta skaalattuun tuotantoon (mukaan lukien Global Gateway ja kansainvälisten rahoituslaitosten markkinat) ennustettavaa reittiä pitkin. Vertailu muihin profiililtaan Suomen kaltaisiin maihin viittaa siihen, että hyvin toimiva välitystoiminta (brokerage) voi olla erottava tekijä: maat, jotka investoivat ammattimaisiin kehitysrahoitteisten hankkeiden välittämispalveluihin, tarjoavat yrityksille yleensä kohdennettua ennakkotietoa esi- merkiksi EU:n ja kansainvälisten rahoituslaitosten mahdollisuuksista, helpottavat konsortioiden muodostamista, tulkitsevat sääntely-ympäristöjä, yhdistävät yrityksiä toteuttajaosapuoliin ja aut- tavat yhdistelemään eri rahoitusmuotoja (blended finance). Vastaavasti Suomen suurlähetystöiltä EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXII katsotaan usein puuttuvan erityisosaajia (energia, vesi, kiertotalous, hydrometeorologia, metsä- hallinto) jatkuvan välitystoiminnan ylläpitämiseksi. Evaluoinnissa mainitaan myös konkreettisia esimerkkejä tapauksista, joissa puutteellinen ennakkovalmistelu, seuranta tai siirtymävaiheen tuki vähensivät yritysten osallistumista. Tämä johti menetettyihin mahdollisuuksiin muuntaa Suomen vahvuudet liiketoiminnaksi. Alla taulukossa esitetään synteesiraportin 36 keskeistä löydöstä, 10 johtopäätöstä ja 12 suositusta. Keskeiset löydökset, johtopäätökset ja suositukset Löydökset F1. Suomen ympäristö- ja luonnonvaraportfolion toimet ovat edistäneet mitattavia parannuksia ekosysteemeissä ja ympäristön laadussa, mukaan lukien metsäpeitteen laajentuminen, vesi- ja sanitaatiotulosten parantuminen, puhtaan energian käytön laajentuminen, muovijätteen määrän väheneminen ja ennakkovaroitusjärjestelmien vahvistuminen, kun taas luonnon monimuotoisuuden kohdalla tulokset olivat suhteessa heikompia ja vähemmän johdonmukaisesti dokumentoituja. F1a. Suomen kehitysyhteistyö on edistänyt metsän suojelua, ennallistamista ja kestävää hoitoa useiden miljoonien hehtaarien alalla. F1b. Kahdenvälisissä metsätalousohjelmissa painotettiin pääasiassa metsäpeitettä ja tuotantotavoitteita luonnon monimuotoisuuden sisällyttämisen ja sen seurannan sijaan, kun taas kansalaisyhteiskunta ja monenkeskinen yhteistyö tuottivat konkreettisempia luonnon monimuotoisuuden tuloksia ja vahvistivat globaalia biodiversiteetin hallintoa. F1c. Suomen kehitysyhteistyön ansiosta yli 2,5 miljoonaa ihmistä on saanut paremmat vesihuoltopalvelut, ja lisäksi 8,4 miljoonaa ihmistä Nepalissa ja Etiopiassa on hyötynyt terveyden ja toimeentulon paranemisesta. F1d. Suomen uusiutuvan energian hankkeet tuottivat yli 9 600 GWh vuodessa, vähensivät hiilidioksidipäästöjä 8–9 miljoonaa tonnia ja laajensivat puhtaan energian saatavuutta Afrikassa 5,7 miljoonalle ihmiselle. Suomen yhteistyö auttoi estämään lähes 630 000 tonnin muovijätteen pääsyn vesiekosysteemeihin. F1e. Suomi on vahvistanut yli 40 maan valmiuksia kehittää monivaaraisten sääilmiöiden, ennakkovaroitus- ja ilmanlaadun seurantajärjestelmiä, joista on tähän mennessä hyötynyt välillisesti yli 500 miljoonaa ihmistä ja joiden ennustetaan hyödyttävän välillisesti yli 700 miljoonaa ihmistä vuoteen 2027 mennessä. F2. Suomen tukema osallistava suunnittelu, paikkatietopohjaiset työkalut ja toimet, joilla edistetään sidosryhmien oikeuksia, ovat vahvistaneet ympäristön ja luonnonvarojen osallistavaa hallintaa tekemällä resurssien käytöstä, riskeistä ja tehtävistä päätöksistä entistä avoimempia, paikallisesti ankkuroituja ja toteutuskelpoisempia. F3. Suomen tukemat hallintouudistukset ja koordinointimekanismit vahvistivat osallistavien järjestelmien legitiimiyttä ja toimivuutta; tyytymättömyyttä esiintyi, jos osallistamisen keinot ja hyötyjen jakautumisen mekanismit olivat heikkoja. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXIII F4. Sekarahoituksella (blended finance) ja katalyyttisellä tuella Suomi sai liikkeelle merkittäviä investointeja puhtaaseen energiaan ja kiertotalouteen ja tuki politiikkaa, joka vähensi päästöjä ja saastumista. Saavutukset luonnon monimuotoisuudessa olivat pääasiassa välillisiä oheishyötyjä, ja näyttöä luonnon monimuotoisuuteen liittyvistä suorista tuloksista oli harvoin saatavilla. F5. Kehitetyt hydrometeorologiset ja ennakkovaroitusjärjestelmäpalvelut ovat edistäneet riskitietoisempaa yhteiskunnallista vuoropuhelua, suunnittelua ja päätöksentekoa, mikä on nopeuttanut ilmastonmuutoksen resilienssin kehittymistä ja ympäristövarojen (assets) suojelua useissa Suomen kumppanimaissa. F6. Suomen panos ekosysteemien resilienssiin näkyy selvimmin (i) parannuksina ekosysteemien hallinnossa ylläpitäen sääntelypalveluja, ja (ii) valmius- ja ennakkovaroitusjärjestelmissä vähentäen ilmasto- ja sääilmiöistä johtuvia vahinkoja. F7. Suomen ympäristö- ja luonnonvarakehitysyhteistyön vaikutusten seurannassa ei ole otettu huomioon yhteismitallista ulkoista todentamismahdollisuutta, mikä on rajoittanut tiedon saamista tuloksellisuudesta, tahattomista vaikutuksista ja tulosten kestävyydestä. F8. Suomen vahvimmat ympäristö- ja luonnonvaratulokset hallinnossa ja palvelutuotannossa saavutettiin silloin, kun uudistukset juurrutettiin kumppani-instituutioihin ja sisällytettiin rutiininomaiseen hallintoon, kun taas hajanainen jatkoseuranta ja lyhytkestoiset hankkeet rajoittivat vaikuttavuutta. F9. Osallistavat, yhteisöön sidoksissa olevat hallintomallit vahvistivat legitimiteettiä ja paikallista ongelmanratkaisua, mutta heikot toimintaedellytykset rajoittivat usein sitä, missä määrin paikallistason saavutukset johtivat laajempiin järjestelmätason muutoksiin. F10. Tuloksellisuus ja tulosten kestävyys olivat suurempia silloin, kun Suomen ympäristö- ja luonnonvarayhteistyö sopi hyvin poliittis-institutionaaliseen kontekstiin ja pystyi sopeutumaan kumppanien muutoksiin. Kestävyysriskit toteutuvat silloin, kun vastapuolen instituutiot, toimivaltuudet tai koordinointirakenteet heikkenevät. F11. Julkisten sektorien välinen yhteistyö oli erittäin tuloksellista valmiuksien kehittämisessä, standardien asettamisessa ja institutionaalisen legitimiteetin vahvistamisessa ympäristö- ja luonnonvarojen hallinnossa, mutta näiden saavutusten muuntaminen kestäviksi, skaalautuviksi palveluiksi riippui toiminnan, ylläpidon ja rahoituksen varhaisesta suunnittelusta – mukaan lukien toimiva hankintatoimi ja yksityisen sektorin toimijoiden täydentävät roolit tarvittaessa. F12. Aloitekokonaisuudet, jotka yhdistävät teknistä yhteistyötä ja institutionaalista vahvistamista rahoitusmahdollisuuksien (ja/tai monenvälisten toimijoiden) kanssa, etenivät useammin pilottivaiheesta järjestelmän käyttöönottoon kuin erilliset, yksittäiset hankkeet. F13. Jatkorahoitus, jälkihoito ja käyttöönottovalmius olivat usein murtumispisteitä: jos niitä puuttui, standardit, kartoitukset, pilottihankkeet ja muut eivät useinkaan johtaneet kestävään palvelutarjontaan, sen skaalaamiseen tai systeemisiin uudistuksiin. F14. Kaikki neljä arvioitua osa-aluetta ovat osoittaneet selkeää tuloksellisuutta, mutta niiden vahvuudet poikkeavat toisistaan, kun katsotaan (i) tulosten mitattavuutta ja (ii) kuinka johdonmukaisesti tulokset kytkeytyivät paikallisiin toimintamalleihin, jotka mahdollistavat skaalautuvuuden ja kestävyyden. F15. Rahoitus kilpailullisen haasterahoituksen kautta (challenge funds), pienille ja keskisuurille yrityksille suunnatut mallit sekä kansalaisjärjestöjen johtamat hankkeet ja ohjelmat olivat tehokkaimpia välineitä osallisuuden ja toimijuuden vahvistamisessa sekä energian saatavuuden parantamisessa. Ne osoittautuivat erittäin kustannustehokkaiksi, mutta niiden kestävyys riippui suotuisista paikallisista olosuhteista. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXIV F16. Suomen panos ympäristöhallintoon oli selkein silloin, kun se auttoi institutionalisoimaan datastandardeja, tietojärjestelmiä ja raportointirutiineja. Keskipitkän aikavälin hallinnollisista saavutuksista on näyttöä, mutta pitkän aikavälin ilmasto- ja biodiversiteettivaikutuksista sitä on vain vähän. F17. Suomi on tukenut kumppanimaitaan sellaisten menettelyjen, valmiuksien ja oikeudellisten puitteiden vakiinnuttamisessa, jotka ovat yhdenmukaisia nykyisen globaalin hallintorakenteen kanssa kaikilla neljällä ympäristö- ja luonnonvarasektorin osa-alueella. F18. Suomi tuki aloitteita, joilla pyrittiin luomaan sääntöihin perustuvia, läpinäkyviä resurssi- ja ympäristöpalvelumarkkinoita, mutta toistaiseksi näyttö viittaa lähinnä mahdollistaviin toimintoihin ja varhaisiin signaaleihin pikemminkin kuin kestäviin, koko markkinaa koskeviin ”kannustinmuutoksiin”. F19. Suomen lisäarvo perustuu sen erikoistuneiden teknisten instituutioiden tieteelliseen kapasiteettiin, korkeisiin standardeihin ja operatiivisiin valmiuksiin. F20. Suomen pitkäaikaiset, luottamukseen perustuvat kumppanuudet – erityisesti epävakaissa ja monimutkaisissa toimintaympäristöissä – tarjosivat jatkuvuutta tilanteissa, joissa vain harvat avunantajat jatkoivat toimintaansa. F21. Suomen johdonmukaisesti toteuttama arvopohjainen, oikeusperustainen ja inklusiivinen lähestymistapa ympäristö- ja luonnonvarayhteistyössä on mahdollistanut hyötyjen ulottamisen laajemmalle edunsaajajoukolle (mukaan lukien syrjäytyneet ja haavoittuvat ryhmät). F22. Suomi tuottaa maailmanlaajuisesti tunnustettuja innovaatioita erityisesti puhtaan energian, kiertotalouden, digitaalisten metsä- ja vesijärjestelmien sekä vastuullisen kaivostoiminnan aloilla, mutta niiden skaalaaminen laajemmiksi tuloksiksi riippuu usein hankkeiden varhaisesta asemoinnista ja ennustettavasta rahoituksesta. F23. Kehitysrahoituksen ja ulkoasiainhallinnon henkilöresurssien väheneminen heikentää Suomen kykyä tuottaa lisäarvoa, vähentää sen toiminnan vaikutusta, vaikutusvaltaa ja uskottavuutta kahdenvälisessä ja monenvälisessä yhteistyössä sekä kaventaa tulevia kaupallisia mahdollisuuksia. F24. Yksityisen sektorin osallistuminen Suomen ympäristö- ja luonnonvarayhteistyöhön vuosina 2010–2024 oli vähäistä ja epätasaista, sillä toimia suunniteltiin, resursoitiin tai valtuutettiin harvoin ottamaan mukaan kaupallisia toimijoita, vaikka mahdollisuuksia olisi ollut. F25. Vaikka Suomen kehityspolitiikassa painotetaan nyt yksityisen sektorin osallistumista, kahdenvälisten ohjelmien supistuminen ja kehitysrahoituksen väheneminen ovat heikentäneet ulkoministeriön mahdollisuuksia muovata olosuhteita suotuisammiksi yhteistyölle ja avata konkreettisia kanavia, joissa yritykset voivat toimia. F26. Hydrometeorologia, ennakkovaroitusjärjestelmät ja kestävät vesipalvelut ovat keskeisiä ja välittömiä yksityisen sektorin mukaantulokohtia. Yhdistämällä globaaleja aloitteita Suomen kaukokartoitus-, data- ja palvelukapasiteettiin voidaan luoda skaalautuvaa kysyntää, jos tuki tarjouskilpailuille ja jälkiseurannalle on kunnossa. F27. Metsätieto, jäljitettävyys ja EU:n metsäkatoasetuksen mukaisten tuotteiden sääntelyn palvelut tarjoavat kasvavia mahdollisuuksia yksityisen sektorin osallistumiselle esimerkiksi Tansaniassa, Vietnamissa ja Team Europe -aloitteissa. Suomalaisilla yrityksillä on joitakin kilpailuetuja, mutta menestyäkseen ne tarvitsevat konsortioita ja lähestymistapojen yhdenmukaistamista. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXV F28. Puhdas energia, sähköverkon kestävyys ja vastuullisten mineraalien arvoketjut tarjoavat keskipitkän aikavälin mahdollisuuksia, jos Suomi hyödyntää EFSD+-takuita, Finnpartnership- ja Finnvera-välineitä sekä sekarahoitusta riskien jakamiseksi ja investointien pidempien takaisinmaksuaikojen tueksi. F29. Digitaalisen ympäristön ja luonnonvarojen väliset mahdollisuudet ovat kehittymässä nopeimmin EFSD+:n ja muiden Global Gateway- ja Team Europe -digitaalisten aloitteiden puitteissa. Suomi voi niissä yhdistää ympäristö- ja verkkoyhteystavoitteensa. F30. Pienet ja keskisuuret yritykset asettavat etusijalle varhaisen vaiheen rahoituksen, riskien jakamisen ja paikalliset kumppanuudet sekä välityspalvelut ja yhdistelmäpaketit, joilla voidaan suoraan puuttua suurimpiin kaupan ja investointien esteisiin. F31. Arviointijakson aikana (2010–2024) ja jatkossakin, edulliset luotto- ja takausinstrumentit voivat avata merkittäviä infrastruktuurihankkeita ja vähentää yksityisen sektorin osallistumisen riskejä, mutta ne ovat liian hitaita ja prosessipainotteisia houkuttelemaan suomalaisia pieniä ja keskisuuria yrityksiä mukaan. F32. Nykyiset rahoitusvälineet ovat kohtalaisen hitaita eivätkä vastaa hankintasyklien vaatimuksia. Suomalaiset yritykset eivät osallistu kansainvälisiin hankkeisiin optimaalisesti, koska nopeaa tukea toteutettavuuden arviointiin, konsortioiden muodostamiseen ja tarjousten valmisteluun ei aina ole saatavilla. F33. Suomalaisyritysten mahdollisuudet saada tarkkaa ja ajantasaista tietoa potentiaalisista, kansainvälisiin hankkeisiin liittyvistä mahdollisuuksista ovat edelleen epätasaiset. Tätä tiedon epäsymmetriaa vähentäisi tuen lisääminen yrityksille, jotta ne voivat hyödyntää olemassa olevia Global Gatewayn ja kansainvälisten rahoituslaitosten ylläpitämiä tietopankkeja, sekä suurlähetystöjen valmiuksien parantaminen, jotta ne voisivat tulkita ja mainostaa eri mahdollisuuksia. F34. Tanskan challenge fund -rahastomalli osoittaa, kuinka rakenteelliset kansalaisjärjestöjen ja yritysten yhteenliittymät, kilpailutukset ja valmistelurahoitusmahdollisuudet voivat luoda investointikelpoisia vihreän siirtymän kumppanuuksia. Suomi voi mukauttaa tätä mallia ja tarjota sitä Finnpartnershipin kautta. F35. Vaikka Team Finland on parantanut huomattavasti tukipalvelujen näkyvyyttä ja koordinointia Suomessa, sitä voidaan edelleen kehittää. F36. Vertailumaiden käytännöt osoittavat, että ammattimainen välitystoiminta lisää yritysten osallistumista kehitys- ja sekarahoitusmarkkinoilla. Suomen rajallinen välityskapasiteetti rajoittaa mahdollisuuksien muuntamista toteuttamiskelpoisiksi hankkeiksi. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXVI Johtopäätökset ja suositukset SUOSITUS 1. Kun tukikohteita valitaan, etusijalle tulisi asettaa rajallinen määrä pitkäaikaisia ympäristö- ja luonnonvarakumppanuuksia, joissa Suomen järjestelmärakentamisen vahvuudet vastaavat kumppanimaiden tarpeita ja institutionaalisia valmiuksia. Johtopäätös 1. Suomen selkein panos ympäristö- ja luonnonvaratavoitteiden edistämiseen on päätöksenteko- ja toimeenpanovalmiuksien kehittäminen (data, menettelyt, instituutiot), mutta pitkän aikavälin ympäristövaikutuksien osalta näyttö on vaihtelevaa. Löydökset: F1, F1b, F7, F8, F11, F14, F16, F17, F18, F19. Johtopäätös 2. Suomi saavutti kestävimmät, järjestelmätasolle ulottuvat tulokset, kun tekninen yhteistyö yhdistettiin toimeenpano- ja rahoituspolkuihin; kun jälkituki ja jatkoresurssit olivat heikot, lupaavilta näyttäneet tulokset harvoin säilyivät tai skaalautuivat. Löydökset: F8, F10, F12, F13, F14, F15, F22. Johtopäätös 5. Suomen suhteellinen etu – uskottava tekninen osaaminen yhdistettynä pitkäaikaiseen kumppanuuteen – vahvistaa sen vaikutusvaltaa, mutta niin aiemmat kuin nykyisetkin kehitysyhteistyön resurssivähennykset vaarantavat tuloksellisuuden perustan: jatkuvuuden, oppimisen ja toteutuskyvyn. Löydökset: F7, F10, F13, F19, F20, F22, F23. SUOSITUS 2. Institutionaalinen juurruttaminen, jatkuvuus ja täytäntöönpanopolut tulisi saattaa selkeiksi suunnittelukriteereiksi kaikissa uusissa ympäristö- ja luonnonvarahankkeissa. Johtopäätös 1. Suomen selkein panos ympäristö- ja luonnonvaratavoitteiden edistämiseen on päätöksenteko- ja toimeenpanovalmiuksien kehittäminen (data, menettelyt, instituutiot), mutta pitkän aikavälin ympäristövaikutuksien osalta näyttö on vaihtelevaa. Löydökset: F1, F1b, F7, F8, F11, F14, F16, F17, F18, F19. Johtopäätös 2. Suomi saavutti kestävimmät, järjestelmätasolle ulottuvat tulokset, kun tekninen yhteistyö yhdistettiin toimeenpano- ja rahoituspolkuihin; kun jälkituki ja jatkoresurssit olivat heikot, lupaavilta näyttäneet tulokset harvoin säilyivät tai skaalautuivat. Löydökset: F8, F10, F12, F13, F14, F15, F22. Johtopäätös 5. Suomen suhteellinen etu – uskottava tekninen osaaminen yhdistettynä pitkäaikaiseen kumppanuuteen – vahvistaa vaikutusvaltaa, mutta aiemmat sekä nykyiset kehitysyhteistyön resurssien vähennykset vaarantavat tuloksellisuuden perustan: jatkuvuuden, oppimisen ja toteutuskyvyn. Löydökset: F7, F10, F13, F19, F20, F22, F23. SUOSITUS 3. Biodiversiteettiä tulisi käsitellä erillisenä ja tarkoituksellisena tavoitteena, ei oletettuna sivutuotteena, kun halutaan edistää luonnon monimuotoisuutta. Johtopäätös 1. Suomen selkein panos ympäristö- ja luonnonvaratavoitteiden edistämiseen on päätöksenteko- ja toimeenpanovalmiuksien kehittäminen (data, menettelyt, instituutiot), mutta pitkän aikavälin ympäristövaikutuksien osalta näyttö on vaihtelevaa. Löydökset: F1, F1b, F7, F8, F11, F14, F16, F17, F18, F19. Johtopäätös 4. Suomi saavutti merkittäviä tuloksia monella sektorilla, mutta luonnon monimuotoisuus oli heikoimmin integroitu, resursoitu ja dokumentoitu ulottuvuus. Löydökset: F1, F1a, F1b, F4, F5, F6, F14, F16. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXVII SUOSITUS 4. Oikeusperustainen lähestymistapa, hyötyjen oikeudenmukainen jakaminen ja valitusten käsittely tulisi sisällyttää osaksi ympäristön ja luonnonvarojen yhteistyön toiminnallista suunnittelua. Johtopäätös 3. Oikeusperustaiset ja osallistavat lähestymistavat vahvistivat toiminnan legitimiteettiä ja kattavuutta, mutta tasa-arvoa ja hyötyjen tasapuolista jakamista ei pystytty johdonmukaisesti todentamaan, mikä lisää riskejä sosiaalisen hyväksynnän osalta sekä heikentää toiminnan konfliktisensitiivisyyttä. Löydökset: F2, F3, F9, F21. SUOSITUS 5. Kehitysrahoitus- ja kehitysyhteistyövälineitä tulisi käyttää valikoidummin ja harkitummin, huomioiden julkisen sektorin, kansalaisyhteiskunnan ja monenvälisten kanavien erityiset vahvuudet. Lisäksi tulisi huomioida julkisen sektorin, yksityissektorin sekä yhteisöjen välisten kumppanuuksien – ja koko yhteiskuntaa koskevien lähestymistapojen (whole of society) - hyödyntämisen edut, kun ne ovat tarkoituksenmukaisia. Johtopäätös 1. Suomen selkein panos ympäristö- ja luonnonvaratavoitteiden edistämiseen on päätöksenteko- ja toimeenpanovalmiuksien kehittäminen (data, menettelyt, instituutiot), mutta pitkän aikavälin ympäristövaikutuksien osalta näyttö on vaihtelevaa. Löydökset: F1, F1b, F7, F8, F11, F14, F16, F17, F18, F19. Johtopäätös 2. Suomi saavutti kestävimmät, järjestelmätasolle ulottuvat tulokset, kun tekninen yhteistyö yhdistettiin toimeenpano- ja rahoituspolkuihin; kun jälkituki ja jatkoresurssit olivat heikot, lupaavilta näyttäneet tulokset harvoin säilyivät tai skaalautuivat. Löydökset: F8, F10, F12, F13, F14, F15, F22. Johtopäätös 4. Suomi saavutti merkittäviä tuloksia monella sektorilla, mutta luonnon monimuotoisuus oli heikoimmin integroitu, resursoitu ja dokumentoitu ulottuvuus. Löydökset: F1, F1a, F1b, F4, F5, F6, F14, F16. Johtopäätös 6. Yksityisen sektorin osallistuminen ympäristö- ja luonnonvarayhteistyöhön vuosina 2010–2024 ei ollut johdonmukainen hankesuunnittelun lähtökohta; kunnianhimon nostaminen tällä saralla edellyttää suunnitteluun, rahoitus- ja yhteistyövälineiden kehittämiseen ja henkilöstöön liittyvää panostusta, ei uusien odotusten lisäämistä. Löydökset: F24, F25, F31, F32. SUOSITUS 6. Muutoksia todentavaa, mukautuvaa hallintoa ja portfoliotason päätöksentekoa tukevaa seurantaa tulisi vahvistaa oppimiskyvyn ja uskottavuuden palauttamiseksi. Johtopäätös 1. Suomen selkein panos ympäristö- ja luonnonvaratavoitteiden edistämiseen on päätöksenteko- ja toimeenpanovalmiuksien kehittäminen (data, menettelyt, instituutiot), mutta pitkän aikavälin ympäristövaikutuksien osalta näyttö on vaihtelevaa. Löydökset: F1, F1b, F7, F8, F11, F14, F16, F17, F18, F19. Johtopäätös 2. Suomi saavutti kestävimmät, järjestelmätasolle ulottuvat tulokset, kun tekninen yhteistyö yhdistettiin toimeenpano- ja rahoituspolkuihin; kun jälkituki ja jatkoresurssit olivat heikot, lupaavilta näyttäneet tulokset harvoin säilyivät tai skaalautuivat. Löydökset: F8, F10, F12, F13, F14, F15, F22. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXVIII SUOSITUS 7. Yksityisen sektorin osallistumisesta ympäristö- ja luonnonvarojen hankkeisiin tulisi tehdä tietoinen päätös ja ottaa osallistuminen huomioon hankkeiden suunnitelmissa silloin, kun se on toteutettavissa ja tuottaa lisäarvoa. Johtopäätös 6. Yksityisen sektorin osallistuminen ympäristö- ja luonnonvarayhteistyöhön vuosina 2010–2024 ei ollut johdonmukainen hankesuunnittelun lähtökohta; kunnianhimon nostaminen tällä saralla edellyttää suunnitteluun, rahoitus- ja yhteistyövälineiden kehittämiseen ja henkilöstöön liittyvää panostusta, ei uusien odotusten lisäämistä. Löydökset: F24, F25, F31, F32. SUOSITUS 8. Ympäristöön ja luonnonvaroihin liittyvässä yksityisen sektorin toiminnassa tulisi keskittyä muutamaan alaan ja sektoriin, jotka ovat osoittautuneet hyviksi yhteistyön aloituskohdiksi. Johtopäätös 7. Suorin keino päästä mukaan on hankinta- ja rahoitusvetoisten palvelumarkkinoiden kautta, koska niissä Suomella on todennetusti teknistä osaamista ja uskottavuutta; menestys edellyttää varhaista asemoitumista ja tukea toimeenpanolle. Löydökset: F18, F22, F26, F27, F33. SUOSITUS 9. Puuttuvan ”väliportaan” paikkaamiseksi olemassa olevia kehitysrahoitusvälineitä tulisi mukauttaa niin, että ympäristö- ja luonnonvarasektorilla voidaan tukea tarjousten valmistelua nykyistä nopeammin ja kevyemmin. Johtopäätös 8. ”Puuttuva väliporras” eli nopean valmistelutuen ja välityskapasiteetin puute, erityisesti pien- ja keskisuurille yrityksille, on suurin este yritysten osallistumiselle erityisesti tarjouskilpailujen kireiden aikataulujen vuoksi. Löydökset: F30, F31, F32, F33, F36. SUOSITUS 10. Team Finlandin sisällä tulisi määritellä ja ottaa käyttöön ”ympäristö- ja luonnonvarapolku”, joka keskittyy vain kyseisen osa-alueen hankkeisiin. Johtopäätös 10. Team Finland -aloitteessa tarvitaan selkeämpi ja tunnistettavissa oleva ”ympäristö- ja luonnonvarat markkinoille” -polku, jotta suomalaisyritysten tekniset vahvuudet johtaisivat pysyvään osallistumiseen EU Global Gatewayn ja kansainvälisten rahoituslaitosten hankkeissa. Vertaismaiden käytännöt osoittavat, että toimivia malleja on olemassa. Löydökset: F28, F29, F31, F32, F33, F34, F35, F36. SUOSITUS 11. Kohdennettua tiedonvälitystä ja välitystoimintaa ympäristö- ja luonnonvarojen alalla tulisi vahvistaa nykyisten Team Finland resurssien puitteissa. Johtopäätös 8. ”Puuttuva väliporras” eli nopean valmistelutuen ja välityskapasiteetin puute, erityisesti pien- ja keskisuurille yrityksille, on suurin este yritysten osallistumiselle erityisesti tarjouskilpailujen kireiden aikataulujen vuoksi. Löydökset: F30, F31, F32, F33, F36. Johtopäätös 10. Team Finland -aloitteessa tarvitaan selkeämpi ja tunnistettavissa oleva ”ympäristö- ja luonnonvarat markkinoille” -polku, jotta suomalaisyritysten tekniset vahvuudet johtaisivat pysyvään osallistumiseen EU Global Gatewayn ja kansainvälisten rahoituslaitosten hankkeissa. Vertaismaiden käytännöt osoittavat, että toimivia malleja on olemassa. Löydökset: F28, F29, F31, F32, F33, F34, F35, F36. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXIX SUOSITUS 12. Yksityisen sektorin mukaan tuloa koskevat odotukset tulisi sovittaa käytettävissä oleviin poliittisiin, henkilöstö- ja rahoitusresursseihin. Johtopäätös 5. Suomen suhteellinen etu – uskottava tekninen osaaminen yhdistettynä pitkäaikaiseen kumppanuuteen – vahvistaa vaikutusvaltaa, mutta aiemmat sekä nykyiset kehitysyhteistyön resurssien vähennykset vaarantavat tuloksellisuuden perustan: jatkuvuuden, oppimisen ja toteutuskyvyn. Löydökset: F7, F10, F13, F19, F20, F22, F23. Johtopäätös 9. Suomen yksityisen sektorin osallistumistavoitteita rajoittaa politiikan ja kapasiteetin välinen epäsuhta: odotukset kasvavat, mutta läsnäolo kehittyvissä maissa ja hankkeiden käynnistämiseen tarvittavat kumppanuusverkostot supistuvat edelleen. Löydökset: F23, F25, F33, F36. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXX Sammanfattning Inledning Detta är en sammanfattning av resultat, slutsatser och rekommendationer från syntesutvärde- ringen av Finlands utvecklingssamarbete inom miljö och naturresursområdet, med särskilt fokus på möjligheter för ökad medverkan av den privata sektorn. Utvärderingen syftar till att bedöma måluppfyllelse och effekter inom Finlands utvecklingspolitiska område ”miljö och naturresurser”, för insatser som finansierats av utrikesministeriet. Utvärderingen utgör en politikområdesinriktad syntes av fyra delutvärderingar: (i) skogar, ekosys- tem och biologisk mångfald, (ii) katastrofriskreducering och meteorologi, (iii) ren energi, cirkulär ekonomi och kritiska mineraler samt (iv) vatten som naturresurs. Delutvärderingarna beställdes och genomfördes som integrerade delar av utvärderingen. Rapporter från dessa utvärderingar publiceras i anslutning till syntesrapporten. Syntesrapporten redovisar, utöver resultaten och slut- satserna från delutvärderingarna, även resultat som belyser den privata sektorns deltagande inom politikområdet, ur ett utvärderande och framåtblickande perspektiv. Utvärderingsfrågor (UF) Syntesutvärderingen har ett portföljövergripande angreppssätt med fokus på resultat och lärande, och syftar till att besvara följande utvärderingsfrågor: UF1: Hur har Finlands verksamhet inom de olika delsektorerna bidragit till positiva miljöförändringar och en mer hållbar användning av naturresurser samt till genomförandet av internationella åtaganden? (sammanfattande) 1.1 a) Vilka har varit de mest betydande resultaten och effekterna? b) Vilka förändringar på miljö- och/eller naturresursområdet har skett till följd av Finlands verksamhet? 1.2 a) Vilka lärdomar kan dras av vad som har fungerat, för vem, i vilka sammanhang och varför när det gäller att säkerställa varaktiga resultat och principen om att inte göra skada (do no harm)? b) Vilka sektorer och verktyg har visat sig vara effektiva? 1.3 I vilken utsträckning har stödet bidragit till omvandlande, motståndskraftiga och varaktiga förbättringar i förvaltningsramar, institutioner och marknader inom naturresurssektorn? 1.4 Vilket mervärde/komparativa fördelar har Finland haft i förhållande till andra aktörer, både inom delsektorerna och sammantaget? EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXXI UF2: Hur kan Finland etablera och fördjupa kopplingar till finländska och lokala företag samt andra privata aktörer inom utvecklingssamarbetet för att under de kommande fem åren främja den gröna omställningen och uppnå utvecklingspolitiska mål inom detta område? (formativ) 2.1 Vilka är de mest omedelbara möjligheterna, ingångarna och modellerna för partnerskap med finländska och lokala företag samt andra ekonomiska aktörer som stöder Finlands utvecklingspolitiska mål? Beakta även den finska privata sektorns verktyg, investeringar och lån samt samarbeten med internationella finansinstitut och FN-organ, inklusive upphandlingar, samt andra eller nya modeller och mekanismer. 2.2 Vilka åtgärder lockar finländska företag till engagemang och partnerskap inom detta område? 2.3 Vilka lärdomar kan Finland dra av de strategier och arbetssätt som jämförbara länder använder för att mobilisera privat finansiering och/eller partnerskap, och hur kan dessa tillämpas och anpassas? Sammanfattande resultat av UF1: Finlands bidrag till förbättringar av miljön och hållbar användning av naturresurser Finlands verksamhet inom miljö- och naturresursportföljen under perioden 2010–2024 har bidragit till dokumenterade förbättringar i miljön, naturresursanvändningen och genomförandet av interna- tionella miljöåtaganden. Resultatens omfattning, konsekvenser och verifierbarhet varierar mellan delsektorer, åtgärder och sammanhang. Inom vissa områden kan tydliga och kvantifierbara resul- tat konstateras. Inom andra har Finland främst bidragit till att stärka system och kapacitet, vars långsiktiga hållbarhet förutsätter fortsatt uppföljning och ytterligare resurser. Skogar, ekosystem och biologisk mångfald. Finlands verksamhet har bidragit till bevarande och återställande samt mer hållbar förvaltning av flera miljoner hektar skog. I områden där lokalt för- ankrade former för skogsförvaltning har införts och fungerat väl har resultaten varit tydligare, bland annat i form av avsevärt lägre avskogning i dessa områden. Resultaten för biologisk mångfald är sammantaget mindre tydliga. Det bilaterala skogssamarbetet har ofta prioriterat mål kopplade till skogstäckning och nyttjande, med mindre konsekvent tillämpning av mål för biologisk mångfald och begränsad evidens på detta område. Resultat relaterade till biologisk mångfald är tydligare inom civilsamhällesstödet och stödet genom multilaterala kanaler, som har bidragit bevarande, uppföljning och tydligare styrning. Däremot varierar beläggen för effekter på biologisk mångfald på lokal nivå mellan olika fall. Vatten som naturresurs. Finlands verksamhet har bidragit till ökad tillgång till förbättrade vatten- och sanitetstjänster, med dokumenterade effekter på hälsa och försörjning i flera länder. Tydligare resultat har uppnåtts när insatserna varit integrerade i nationella och regionala system och när styr- ning och tjänsteleverans har utvecklats genom ett långsiktigt engagemang. Rapporten om vatten som naturresurs lyfter framför allt fram förbättringar i tjänster och institutionell kapacitet, medan långsiktiga ekologiska förändringar inte kan beläggas konsekvent. Risker och begränsningar rör främst bristande hållbarhet och svårigheter att skala upp insatser, särskilt vid otillräcklig uppföljning, brist på långsiktig finansiering och begränsad samordning på systemnivå. Ren energi, cirkulär ekonomi och kritiska mineraler (Energy+). Finska investeringar i förnybar energi har genererat betydande årlig elproduktion och har bidragit till omfattande utsläppsminskningar samt ökad tillgång till energi. Finlands verksamhet har även bidragit till minskade plastutsläpp i EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXXII sötvatten och marina miljöer, bland annat genom plattformar och marknadsinriktade arbetssätt. Den redovisade evidensen betonar investeringar och möjliggörande mekanismer. Miljömässiga bieffekter utöver minskade utsläpp och föroreningar, särskilt effekter på biologisk mångfald, är i huvudsak indirekta och inte konsekvent belagda. I rapporten om Energy+ identifieras även åter- kommande hinder för att omsätta tekniska förberedelser och tidiga projektfaser till genomförande i större skala. Dessa hinder är särskilt tydliga i sammanhang med begränsade genomförandeme- kanismer och låg förutsägbarhet i finansieringen. Katastrofriskreducering och meteorologi. Finlands verksamhet har bidragit till att stärka hydro- meteorologiska funktioner och riskbaserad tidig varnings-kapacitet i ett stort antal länder, genom stöd till institutionella strukturer, teknisk infrastruktur, utbildning och arbetsrutiner. Förbättringarna tar sig uttryck i stärkt prognostisering och övervakningsfunktioner samt i en bättre systematik i hur varningsinformation tas fram, sprids och används, inklusive regelbunden tillämpning genom fastställda arbetsrutiner. I rapporten om katastrofriskreducering och meteorologi framgår att stärkt resiliens i första hand avser förbättrad beredskap och kapacitet för riskhantering, snarare än di- rekt mätbara minskningar av ekosystemdegradering. Hållbarhet och systemövergripande effekter förutsätter fortsatt institutionell samordning, interoperabilitet samt tillräckliga resurser för drift och underhåll. Där dessa förutsättningar är svaga kvarstår sårbarheter. Styrning, kunskapssystem och institutionell praxis inom delsektorerna. Inom delsektorerna kan Finlands stöd ofta kopplas till förbättrade styrningsformer, informationssystem och arbetsrutiner, särskilt inom deltagarbaserad planering, geografiskt beslutsstöd samt insamling och användning av miljö- och riskrelaterade data. När dessa verktyg och processer har införlivats i ordinarie verk- samhet har de påverkat hur tjänster utformats och levererats samt hur miljörelaterade beslut fattats. Evidensen visar även på variationer i datakvalitet, interoperabilitet och långsiktigt underhåll. I vissa fall har dataluckor och begränsade resurser för drift och underhåll försvårat fortsatt användning. Internationella åtaganden inom delsektorerna. Evidensen visar att Finlands stöd främst kan kopplas till genomförandet av internationella åtaganden genom multilaterala organisationer samt globala och regionala plattformar som underlättar för länder och institutioner att tillämpa överenskomna ramverk. Stödet har bidragit till stärkt kapacitet för uppföljning, rapportering, samordning och tidig varning, samt styrnings- och genomförandeprocesser med koppling till biologisk mångfald. Evi- densen avser i huvudsak möjliggörande insatser på systemnivå och visar i mindre utsträckning direkta bidrag till globala resultat. Begränsningar och hämmande faktorer inom delsektorerna. Det finns återkommande begräns- ningar som har påverkat resultatens omfattning, varaktighet och konsekvens. Analysen visar att pilotinsatser, studier och tekniskt bistånd inte alltid har lett vidare till genomförande i större skala, som en följd av otillräckliga genomförandeformer, begränsad långsiktig finansiering och bristande praktiskt stöd. Bristande rättvisa, delaktighet och fördelning av nyttor har uppstått i sammanhang där lokala incitament och maktförhållanden inte har beaktats i tillräcklig grad. Risker för bristande kontinuitet har också identifierats när institutionella mandat har förändrats, samordningen har för- svagats eller resurserna för drift och underhåll har varit otillräckliga. Därutöver finns bredare risker kopplade till begränsade möjligheter till långsiktigt engagemang till följd av minskade resurser. Sammanfattande resultat för UF2: Den privata sektorns deltagande inom miljö- och natur- resursområdet Finland går in i nästa fas av samarbetet inom miljö och naturresurser med en stark teknisk kom- petens, men med potential att engagera finländska och lokala företag mer konsekvent. Evidensen EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXXIII visar att ett närmare samarbete med finländska och lokala privata aktörer under de kommande fem åren kommer att bero på hur väl Finlands tekniska kompetens sammanfaller med efterfrågan i upphandlingsprocesser och investeringsstödda projekt. Därtill är det avgörande om befintliga stödmekanismer kan hjälpa företag att ta affärsmöjligheter vidare till konkurrenskraftiga anbud och genomförande i större skala. Inom portföljen är möjligheterna för privata aktörer som störst där tjänster och system kan upp- handlas i större skala genom EU- och IFI-program och finansieringsinstrument. Detta gäller särskilt: (i) kopplingar mellan digitalisering och miljö (t.ex. klimatdataplattformar, digitaliserade vatten- och energitjänster samt kommunikation för tidig varning), som i ökande grad utvecklas inom ramen för EFSD+ och andra digitala Team Europe-initiativ under Global Gateway. Finlands digitala kom- petens skapar möjligheter att koppla samman miljö- och konnektivitetsfrågor, men innebär också en risk för att möjligheter går förlorade när samordningen sker utanför ansvariga miljöfunktioner. (ii) ren energi, nätresiliens och värdekedjor för ansvarsfulla mineraler, där stora finansiärer ofta sätter ramarna för projektportföljerna och där upphandlingar tenderar att gynna aktörer med stark ingenjörs- och byggkapacitet. Detta skapar hinder för mindre finländska företags deltagande, om de inte har tidig tillgång till marknadsinformation, möjligheter till förhandspositionering, resurser inför anbudsskeden, tillgång till konsortielösningar samt stöd för att hitta samarbetspartners. Samtidigt pekar evidensen på ett antal praktiska begränsningar som påverkar förmågan att skapa ett mer varaktigt engagemang – särskilt för små och medelstora företag. Enkäter och analyser av olika instrument visar samstämmigt att företagen värdesätter konkret stöd i projektförberedelser och partneridentifiering mer än generell marknadsinformation. De identifierar också hinder såsom långa godkännandeprocesser, osäker samfinansiering och resurskrävande anbudsförfaranden, jämte ett begränsat internt intresse för marknader i utveckling. Dessa begränsningar bekräftar ut- värderingens analys av ett glapp mellan tidig identifiering av affärsmöjligheter och faktisk förmåga att lämna finansieringsbara anbud och delta i större projektportföljer. På institutionsnivå visar analysen att Team Finland har blivit mer synligt och förbättrat samord- ningen av sina tjänster. Samtidigt är det fortfarande oklart för företagen hur stödet inom miljö- och naturresursområdet hänger ihop över tid. Detta gäller särskilt övergången från bidragsfinansie- rade pilotinsatser till kommersiell verksamhet i större skala. Det finns också oklarheter kring hur väl länderprioriteringarna är samordnade mellan utrikesministeriet, Finnfund, Business Finland, Finnvera och ambassaderna. Här är frågan inte främst om stödinsatser finns. Det avgörande är om företagen kan följa en tydlig och förutsägbar process från marknadsundersökningar till genom- förande i större skala, även på Global Gateway- och IFI-marknader. Jämförelser med andra länder visar att aktiv matchning kan vara avgörande. Länder som satsar på särskilda affärsutvecklare kan erbjuda företagen tidig och relevant marknadsinformation, stöd vid konsortiebildning, vägledning i regelverk, kontakter med genomförandeaktörer samt hjälp att strukturera finansieringslösningar. Samtidigt saknar ambassader ofta tillräckliga personalresurser för ett långsiktigt och systematiskt arbete med sådant stöd på prioriterade marknader, till exempel inom energi, vatten, cirkulär ekonomi, hydrometeorologi och skogsförvaltning. Erfarenheter visar också att bristande förberedelser, uppföljning och stöd mellan olika skeden har minskat företagens deltagande och lett till att finländska konkurrensfördelar inte har tagits till vara. Följande tabell presenterar syntesutvärderingens 36 centrala resultat, 10 slutsatser och 12 rekommendationer. EVALUATION ON FINLAND’S DEVELOPMENT COOPERATION IN ENVIRONMENT AND SUSTAINABLE USE OF NATURAL RESOURCES, AND PRIVATE SECTOR OPPORTUNITIES XXXIV Centrala resultat, slutsatser och rekommendationer Resultat R1. Finlands miljö- och naturresursportfölj har bidragit till mätbara förbättringar i ekosystem och miljötillstånd, bland annat ökad skogstäckning, förbättrade resultat inom vatten och sanitet, utbyggnad av ren energi, minskad plastförorening samt bättre system för tidig varning. Resultaten avseende biologisk mångfald har däremot varit mer begränsade och mindr