MIETINTÖJÄ JA LAUSUNTOJA BETÄNKANDEN OCH UTLÅTANDEN Ålands självstyrelse i utveckling Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande Ahvenanmaan itsehallinnon kehittäminen Ahvenanmaa-komitean 2013 loppumietintö 33 2017 Ålands självstyrelse i utveckling Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande Ahvenanmaan itsehallinnon kehittäminen Ahvenanmaa-komitean 2013 loppumietintö Betänkanden och utlåtanden 33/2017 Mietintöjä ja lausuntoja 33/2017 ISSN 1798-7091 tryckt / painettu ISBN 978-952-259-599-7 tryckt / painettu ISSN 1798-7105 webbpublikation / verkkojulkaisu ISBN 978-952-259-600-0 webbpublikation / verkkojulkaisu Lönnberg Print & Promo, 2017 PRESENTATIONSBLAD Utgivare Justitieministeriet Lagberedningsavdelningen Utgivningsdatum 16.6.2017 Författare Generalsekreterare för kommittén: lagstiftningsråd Janina Groop-Bondestam; övriga sekreterare: auto- nomiutvecklare Marine Holm-Johansson; lagberedningschef Lars Karlsson, jur.lic. Sten Palmgren Publikationens namn Åland självstyrelse i utveckling Ålandskommitténs 2013 slutbetänkande Publikationsseriens namn och nummer Justitieministeriets publikation 33/2017 Publikationens tema Betänkanden och utlåtanden Publikationens delar/språkversioner Svenska/Finska Referat Statsrådet tillsatte den 19 september 2013 en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att göra upp ett förslag till förnyelse av Ålands självstyrelsesystem. I kommittén ingick representanter från samtliga riksdagsgrupper och de politiska grupperna företrädda vid Ålands lagting. Som ordförande för kommittén fungerade president Tarja Halonen. Enligt sitt uppdrag skulle Ålandskommittén 2013 inom år 2014 lämna ett delbetänkande med förslag till riktlinjer för det fortsatta lagstiftningsarbetet och ett slutbetänkande i form av en regeringsproposition senast den 30 april 2017. Kommitténs uppdrag innefattade i huvudsak att föreslå sådana ändringar av självstyrelsesystemet och självstyrelselagen som motiveras av samhällsutvecklingen och att utarbeta förslag till en modern lagstiftning om självstyrelsen. Kommittén skulle också föreslå åtgärder för att utveckla den ekonomiska självstyrelsen. Dessutom skulle kommittén göra en översyn av behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket, samt föreslå ändringar av sådana behörighetsbestämmelser som i praktiken har vållat tolkningssvårigheter. Kommittén formulerade i sitt delbetänkande (JM betänkanden och utlåtanden 6/2015) riktlinjer för ut- vecklingen av Ålands självstyrelse. I delbetänkandet gav kommittén sina synpunkter bland annat på möjligheterna att förenkla förfarandet för att överföra nya lagstiftningsområden till Ålands lagtings lag- stiftningsbehörighet och att utöka Ålands ekonomiska självstyrelse. I beredningen av slutbetänkandet följde kommittén i huvudsak de riktlinjer som den slagit fast i delbetänkandet. I Ålandskommitténs förslag till proposition föreslås att en helt ny självstyrelselag för Åland stiftas. Denna ska ersätta 1991 års självstyrelselag och blir den i ordningen fjärde självstyrelselagen. Syftet är att modernisera lagen och att ge möjligheter att utveckla självstyrelsen på ett smidigare sätt än vad nu är fallet. Ett viktigt syfte med den nu aktuella revisionen är att skapa ett självstyrelsesystem för Åland som är mer dynamiskt och som därmed med tiden och vid behov möjliggör en smidigare överföring av nya behörighetsområden till Ålands lagting. Det åländska samhället får därigenom ett större inflytande när det gäller att genomföra de samhällsförändringar som behövs för att anpassa Åland till en ständigt pågående utveckling inom olika samhällssektorer. Dessutom föreslås bland annat ett flexiblare avräk- ningssystem för finansiering av självstyrelsens utgifter. Nyckelord Ålands självstyrelse, självstyrelse, statsförfattning, Ålandskommittén 2013 Ärendenummer JM 60/08/2013, OM016:00/2013 Finansiering/förläggare Justitieministeriet ISSN (tryckt) 1798-7091 ISBN (tryckt) 978-952-259-599-7 ISSN (webbpublikation) 1798-7105 ISBN (webbpublikation) 978-952-259-600-0 Sidantal 564 Språk Svenska/Finska URN http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-259-600-0 Beställningar/ distribution Elektronisk version: www.justitieministeriet.fi julkaisut.valtioneuvosto.fi Beställningar: julkaisutilaukset.valtioneuvosto.fi http://www.oikeusministerio.fi/sv/index.html https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/ http://julkaisutilaukset.valtioneuvosto.fi/Etusivu KUVAILULEHTI Julkaisija Oikeusministeriö Lainvalmisteluosasto Julkaisuaika 16.6.2017 Tekijä(t) Komitean pääsihteeri: lainsäädäntöneuvos Janina Groop-Bondestam; muut sihteerit: autonomialakike- hittäjä Marine Holm-Johansson, lainsäädäntöjohtaja Lars Karlsson, OTL Sten Palmgren Julkaisun nimi Ahvenanmaan itsehallinnon kehittäminen Ahvenanmaa-komitean 2013 loppumietintö Julkaisusarjan nimi ja numero Oikeusministeriön julkaisu 33/2017 Julkaisun teema Mietintöjä ja lausuntoja Julkaisun osat/ kieliversiot Ruotsi/Suomi Tiivistelmä Valtioneuvosto asetti syyskuun 19. päivänä 2013 parlamentaarisesti kokoonpannun komitean, jonka tehtävänä oli laatia ehdotus Ahvenanmaan itsehallintojärjestelmän uudistamiseksi. Komiteassa oli edustajia kaikista eduskuntaryhmistä sekä Ahvenanmaan maakuntapäivillä edustetuista ryhmittymistä. Komitean puheenjohtajana toimi presidentti Tarja Halonen. Toimeksiantonsa mukaan komitean tuli vuoden 2014 loppuun mennessä valmistella jatkovalmistelun linjauksia koskeva välimietintö sekä halli- tuksen esityksen muotoon laadittu loppumietintö 30. päivään huhtikuuta 2017 mennessä. Komitean toimeksiantoon kuului pääasiassa ehdottaa yhteiskuntakehityksen edellyttämiä itsehallintojärjestelmän ja itsehallintolain uudistuksia sekä valmistella ehdotus itsehallintoa koskevaksi nykyaikaiseksi lainsää- dännöksi. Komitean tuli myös ehdottaa toimenpiteitä taloudellisen itsehallinnon kehittämiseksi. Lisäksi komitealle kuului tarkistaa maakunnan ja valtakunnan välistä toimivallanjakoa sekä ehdottaa muutetta- viksi sellaisia toimivaltasäännöksiä, jotka ovat käytännössä aiheuttaneet tulkintaongelmia. Komitea esitti välimietinnössään (OM mietintöjä ja lausuntoja 6/2015) linjaukset Ahvenanmaan itsehal- linnon kehittämiseksi. Välimietinnössä komitea esitti näkemyksensä muun muassa mahdollisuuksista yksinkertaistaa uusien lainsäädännönalojen siirtämistä Ahvenanmaan maakuntapäivien lainsäädäntöval- taan koskevaa menettelyä sekä lisätä Ahvenanmaan taloudellista itsehallintoa. Loppumietinnön valmis- telussa komitea noudatti pääasiassa välimietinnössä lukkoon lyötyjä linjauksiaan. Esitysehdotuksessaan komitea ehdottaa kokonaan uuden Ahvenanmaan itsehallintolain säätämistä. Laki korvaisi vuoden 1991 itsehallintolain ja tulisi olemaan järjestyksessä neljäs itsehallintolaki. Tarkoi- tuksena on ajantasaisen lain säätäminen ja mahdollisuuksien luominen itsehallinnon kehittämiseksi nykyistä joustavammalla tavalla. Vireillä olevan uudistamisen keskeisenä tavoitteena on Ahvenanmaan itsehallintojärjestelmän luominen, joka olisi nykyistä dynaamisempi ja joka ajan myötä mahdollistaisi eri toimivalta-alueiden joustavamman siirtämisen Ahvenanmaan maakuntapäiville. Ahvenanmaan yhteis- kunta saisi täten enemmän vaikutusvaltaa sellaisten yhteiskunnallisten muutosten toteuttamiseksi, jotka ovat tarpeen Ahvenanmaan sopeuttamiseksi eri yhteiskuntasektoreilla tapahtuvaan jatkuvaan kehityk- seen. Lisäksi ehdotetaan muun muassa itsehallinnon kulujen rahoittamista koskevan tasoitusjärjestel- män joustavoittamista. Asiasanat Ahvenanmaan itsehallinto, itsehallinto, valtiosääntö, Ahvenanmaa-komitea 2013 Asianumerot OM 60/08/2013, OM016:00/2013 Rahoittaja/kustantaja Oikeusministeriö ISSN (painettu) 1798-7091 ISBN (painettu) 978-952-259-599-7 ISSN (verkkojulkaisu) 1798-7105 ISBN (verkkojulkaisu) 978-952-259-600-0 Sivumäärä 564 Kieli ruotsi/suomi URN-tunnus http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-259-600-0 Julkaisujen myynti/ jakelu Sähköinen versio:julkaisut.valtioneuvosto.fi, www.oikeusministerio.fi Julkaisumyynti julkaisutilaukset.valtioneuvosto.fi http://julkaisut.valtioneuvosto.fi/ http://www.oikeusministerio.fi/ DESCRIPTION Published by Ministry of Justice Finland Law Drafting Department Date of publication 16.6.2017 Authors Secretary-General of the Committee: Janina Groop-Bondestam, Counsellor of Legislation; other secre- taries: Marine Holm-Johansson, Legislator/Autonomy Legislation; Lars Karlsson, Director of Legislation; Sten Palmgren, LL.Lic. Title of publication Development of the autonomy of Åland Final report of the Åland Committee 2013 Series and publication number Publication of the Ministry of Justice 33/2017 Theme of publication Memorandums and statements Publication parts/ Language versions Swedish/Finnish Abstract On 19 September 2013, the Finnish government appointed a parliamentary committee tasked with drafting a proposal for reforming the autonomy of Åland. The committee had representatives from all parliamentary groups and the groups represented in the Lagting (regional parliament of Åland). The committee was chaired by Tarja Halonen, former President of the Republic of Finland. The committee was mandated to prepare an interim report laying out the guidelines for further preparation by the end of 2014 and to present its final report (in the form of a government proposal) by 30 April 2017. The main task of the committee was to propose reforms in the autonomy and the Act on the Autonomy of Åland necessitated by changes in society and to draft a proposal for up-to-date autonomy legislation. The committee was also tasked with proposing measures on how the economic autonomy of Åland could be developed. Furthermore, the committee was mandated to review the division of competence between Åland and the Finnish government and to propose changes in competence provisions that have involved problems of interpretation. In its interim report (Ministry of Justice reports and statements 6/2015), the committee presented the guide- lines for developing the autonomy of Åland. In the interim report, the committee presented its proposals on such issues as whether the procedure concerning the transfer of new legislative areas under the legislative power of Lagting could be simplified and whether the economic autonomy of Åland could be expanded. The preparation of the final report was largely on basis of the guidelines laid out in the interim report. In the final report, the committee proposes that a new Act on the Autonomy of Åland should be introduced. The new act would be the fourth such act, replacing the previous act adopted in 1991. The intention is to introduce an up-to-date piece of legislation and to provide a basis for more flexible development of the autonomy. The main aim of the reform is to provide Åland with an autonomy that is more dynamic and that would, over the years, permit a more flexible transfer of areas of competence to Lagting. As a result, Åland would have more say in the introduction of the reforms that are needed so that the region can adjust to contin- uous changes in different sectors of society. It is also proposed that the equalisation system concerning the funding of the autonomy-related costs should be made more flexible. Keywords Autonomy of Åland, autonomy, Constitution, Åland Committee 2013 Reference numbers OM 60/08/2013, OM016:00/2013 Funded/Published by Ministry of Justice ISSN (print) 1798-7091 ISBN (print) 978-952-259-599-7 ISSN (electronic version) 1798-7105 ISBN (electronic version) 978-952-259-600-0 Number of pages 564 Language Swedish/Finnish URN http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-259-600-0 Sale/Distribution of publications Online version: www.oikeusministerio.fi, julkaisut.valtioneuvosto.fi Publication sales: julkaisutilaukset.valtioneuvosto.fi http://oikeusministerio.fi/en/index.html https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/ http://julkaisutilaukset.valtioneuvosto.fi/Etusivu T i l l J u s t i t i e m i n i s t e r i e t O i k e u s m i n i s t e r i ö l l e Statsrådet tillsatte den 19 september 2013 en parlamentariskt sammansatt kommitté med representanter från de politiska partierna företrädda i riksdagen och i Ålands lagting för att modernisera självstyrelsesystemet och självstyrelselagen för Åland. Kommittén skulle i sitt arbete beakta de förslag och synpunkter som ingått i betän- kandet från den av Ålands landskapsregering tillsatta parlamentariska kommittén om förslag till reformering av självstyrelsesystemet och självstyrelselagen för Åland (Åländsk utredningsserie 2010:2) samt i den av justitieministeriet tillsatta parlamenta- riska arbetsgruppens betänkande ”Ålands självstyrelse i utveckling” (Justitieministe- riets betänkanden och utlåtanden 4/2013). Kommitténs uppdrag innefattade att: 1) Föreslå sådana ändringar av självstyrelsesystemet och självstyrelselagen som motiveras av samhällsutvecklingen och utarbeta förslag till en modern lagstiftning om självstyrelsen. 2) Föreslå åtgärder för att utveckla den ekonomiska självstyrelsen. 3) Göra en översyn av behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket och fö- reslå ändringar av sådana behörighetsbestämmelser som i praktiken har vållat tolk- ningssvårigheter. 4) Bedöma om kravet på finskt medborgarskap för erhållande av hembygdsrätt och för vissa tjänster kan slopas. Kommittén skulle inom år 2014 färdigställa ett delbetänkande med förslag till riktlinjer för det fortsatta lagstiftningsarbetet. Ett slutbetänkande i form av en regeringspropo- sition skulle föreligga senast den 30 april 2017. Till kommitténs ordförande utsågs president Tarja Halonen och till dess vice ordfö- rande lagtingsledamoten, riksdagsrådet Gunnar Jansson samt direktör Teija Tiilika- inen. Till medlemmar utsågs statssekreterare Marjo Anttoora från Kristdemokraterna, som genom justitieministeriets beslut den 3 september 2015 ersattes av Pol.dr. Jouko Jääskeläinen, riksdagsledamoten Pekka Haavisto från De Gröna, som genom justitieministeriets beslut den 25 oktober 2013 ersattes av riksdagsledamoten Satu Haapanen och som genom justitieministeriets beslut den 15 juni 2015 i sin tur ersat- tes av riksdagsledamoten Heli Järvinen, riksdagsledamotassistent Mia Haglund från Vänsterförbundet, riksdagsledamoten Johannes Koskinen från Finlands Socialde- mokratiska parti, som genom justitieministeriets beslut den 15 juni 2015 ersattes av riksdagsledamoten Ilkka Kantola, riksdagsledamoten Markus Lohi från Finlands Cen- ter, riksdagsledamoten Kimmo Sasi från Samlingspartiet, riksdagsledamoten Maria Tolppanen från Sannfinländarna, som genom justitieministeriets beslut den 7 sep- tember 2016 ersattes av riksdagsledamoten Leena Meri och riksdagsledamoten Ulla-Maj Wideroos från Svenska folkpartiet, som genom justitieministeriets beslut den 15 juni 2015 ersattes av riksdagsledamoten Anna-Maja Henriksson samt vice- talman Viveka Eriksson från Liberalerna på Åland, lagtingsledamoten Harry Jansson från Åländsk Center, vicetalman Roger Jansson från Moderat Samling för Åland, lagtingsledamoten Axel Jonsson från Ålands framtid, lagtingsledamoten Barbro Sundback från Ålands Socialdemokrater och lagtingsledamoten Danne Sundman från Obunden Samling, som genom justitieministeriets beslut den 10 november 2015 ersattes av vicehäradshövding Christer Jansson. Från justitieministeriet utsågs till kommitténs generalsekreterare konsultativa tjäns- temannen, från den 1 december 2014 lagstiftningsrådet Janina Groop-Bondestam och till övriga sekreterare lagstiftningsrådet, från den 1 juli 2014 Jur.lic. Sten Palm- gren och från Ålands landskapsregering lagberedaren, numera autonomilagsutveck- laren Marine Holm-Johansson. Från våren 2015 deltog även landskapsregeringens lagberedningschef Lars Karlsson i kommittésekretariatets arbete. Till sitt namn tog kommittén ”Ålandskommittén 2013”. Kommittén formulerade i sitt delbetänkande (JM betänkanden och utlåtanden 6/2015) riktlinjer för utvecklingen av Ålands självstyrelse. I delbetänkandets riktlinjer gav kommittén sina synpunkter bland annat på möjligheterna att förenkla förfarandet för att överföra nya lagstiftningsområden till Ålands lagtings lagstiftningsbehörighet och att utöka Ålands ekonomiska självstyrelse. I beredningen av slutbetänkandet följde kommittén i huvudsak de riktlinjer som den slagit fast i delbetänkandet. Kommittén hade från sitt första möte den 8 november 2013 fram till överlåtelsen av sitt delbetänkande i januari 2015 sammanträtt femton gånger. Under arbetet med sitt slutbetänkande sammanträdde kommittén i januari 2015 och sedan från den 28 au- gusti 2015 sammanlagt 22 gånger. Antalet kommittémöten under mandatperioden uppgick således till 37. Kommittén höll sitt sista möte den 11 maj 2017. Kommitténs lagstadgade arbetsspråk var svenska enligt 31 § i språklagen (423/2003). Vid kom- mittémötena tillhandahölls emellertid även tolkning och det huvudsakliga materialet för respektive möte fanns under arbetet med slutbetänkandet med några undantag på grund av brådska, tillgängligt på finska. Slutbetänkandet publiceras på svenska och finska. Enligt Ålandskommitténs beslut vid det första mötet bereddes kommitténs följande möten av dess presidium, dvs. av ordföranden och vice ordförandena biträdda av sekretariatet. Presidiet sammanträdde regelbundet före kommittémötena. Under arbetet med slutbetänkandet fungerade sekretariatet även som lagberedningsgrupp. Presidiet utsåg redan under arbetet med delbetänkandet en finansiell utrednings- grupp med sakkunniga för frågor i anslutning till utvecklingen av Ålands ekonomiska självstyrelse. Under beredningen av slutbetänkandet hade kommittén tillgång till ett vid justitiemi- nisteriet 19.5.2015 uppgjort sammandrag över den breda remissrundan för delbe- tänkandet. Kommitténs presidium inhämtande i maj 2016 av ministerierna prelimi- nära synpunkter på lagtingsledamöternas i kommittén förslag till den framtida behö- righetsfördelningen mellan lagtinget och riksdagen. Presidiet hörde i september 2016 grundlagsexperter och rapporterade om hörandet till kommittén. Kommittén behand- lade bl.a. den finansiella utredningsgruppens rapporter och inhämtade också syn- punkter av finansministeriet och Ålands landskapsregering om det ekonomiska sy- stem för Åland som det skulle läggas fram förslag om. Kommittén hade tillgång till dels doktoranden Heidi Östs vid Åbo Akademi utredning den 3 maj 2015 ”Konse- kvenserna av att kravet på finskt medborgarskap för erhållande av hembygdsrätt slopas”, dels doktoranden Sarah Stephens vid Åbo Akademi utredning av den 1 mars 2016 ”The international supervision of the Swedish-speaking character of the Åland Islands – an examination of possible supervisory mechanisms”. Professor Markku Suksi medverkade i beredningen av slutbetänkandet (avsnitt 1.7) med en rättsjämförelse av vissa autonomier och självstyrande områden. Till slutbetänkandet har kommittémedlemmarna från Åland lämnat skiljaktig mening och riksdagsledamoten Leena Meri ett kompletterande ställningstagande. Lagtings- ledamoten Axel Jonsson, som deltagit i merparten av kommittémötena, har lämnat överlåtelsebrevet till slutbetänkandet oundertecknat. Valtioneuvosto asetti syyskuun 19. päivänä 2013 parlamentaarisesti kokoonpannun komitean itsehallintojärjestelmän ja Ahvenanmaan itsehallintolain uudistamiseksi. Komiteassa oli sekä eduskunnassa että Ahvenanmaan maakuntapäivillä edustettu- jen puolueiden edustajia. Työssään komitean tuli huomioida ne ehdotukset ja näke- mykset, jotka sisältyivät Ahvenanmaan maakunnan hallituksen asettaman parlamen- taarisen komitean mietintöön itsehallintojärjestelmän ja itsehallintolain uudistamisek- si (Åländsk utredningsserie 2010:2) sekä oikeusministeriön Parlamentaarisen Ahve- nanmaa-työryhmän mietintöön Ahvenanmaan itsehallinnon kehittämisestä (Oikeus- ministeriön mietintöjä ja lausuntoja 4/2013). Komitean toimeksiantoon kuului: 1) Ehdottaa yhteiskuntakehityksen edellyttämiä itsehallintojärjestelmän ja itse- hallintolain uudistuksia sekä valmistella ehdotus itsehallintoa koskevaksi nykyaikai- seksi lainsäädännöksi. 2) Ehdottaa toimenpiteitä taloudellisen itsehallinnon kehittämiseksi. 3) Tarkistaa maakunnan ja valtakunnan välistä toimivallanjakoa ja ehdottaa sellaisia toimivaltasäännöksiä muutettaviksi, jotka ovat käytännössä aiheuttaneet tulkinta- ongelmia. 4) Arvioida voitaisiinko luopua Suomen kansalaisuutta koskevasta vaatimuksesta kotiseutuoikeuden saamisen ja eräisiin virkoihin nimittämisen edellytyksenä. Komitean tuli vuoden 2014 loppuun mennessä valmistella välimietintö sisältäen jat- kovalmistelun linjaukset. Hallituksen esityksen muotoon laaditun loppumietinnön oli oltava valmis huhtikuun 30. päivään 2017 mennessä. Komitean puheenjohtajaksi nimettiin presidentti Tarja Halonen sekä sen varapu- heenjohtajiksi eduskuntaneuvos Gunnar Jansson ja johtaja Teija Tiilikainen. Komite- an jäseniksi nimettiin valtiosihteeri Marjo Anttoora Kristillisdemokraateista, jonka tilal- le oikeusministeriö 3. syyskuuta 2015 päätti nimetä VTT Jouko Jääskeläisen, kan- sanedustaja Pekka Haavisto Vihreistä, jonka tilalle oikeusministeriö 3. syyskuuta 2015 päätti nimetä kansanedustaja Satu Haapasen ja jonka on oikeusministeriön päätöksellä 15. kesäkuuta 2015 korvannut kansanedustaja Heli Järvinen, kansan- edustajan avustaja Mia Haglund Vasemmistoliitosta, kansanedustaja Johannes Kos- kinen Suomen Sosialidemokraattisesta puolueesta, jonka on oikeusministeriön pää- töksellä 15. kesäkuuta 2015 korvannut kansanedustaja Ilkka Kantola, kansanedusta- ja Markus Lohi Suomen Keskustasta, kansanedustaja Kimmo Sasi Kansallisesta Kokoomuksesta, kansanedustaja Maria Tolppanen Perussuomalaisista, jonka on oikeusministeriön päätöksellä 7. syyskuuta 2016 korvannut kansanedustaja Leena Meri ja kansanedustaja Ulla-Maj Wideroos Ruotsalaisesta kansanpuolueesta, jonka on oikeusministeriön päätöksellä 15. kesäkuuta 2015 korvannut kansanedustaja An- na-Maja Henriksson sekä maakuntapäivien varapuhemies Viveka Eriksson, Libera- lerna på Åland, maakuntapäivien edustaja Harry Jansson, Åländsk Center, maakun- tapäivien varapuhemies Roger Jansson, Moderat Samling för Åland, maakuntapäivi- en edustaja Axel Jonsson, Ålands framtid, maakuntapäivien edustaja Barbro Sund- back, Ålands Socialdemokrater ja maakuntapäivien edustaja Danne Sundman, Obunden Samling, jonka on oikeusministeriön päätöksellä 10. marraskuuta 2015 korvannut varatuomari Christer Jansson. Oikeusministeriöstä nimettiin komitean pääsihteeriksi neuvotteleva virkamies, joulu- kuun 1. päivästä 2014 alkaen lainsäädäntöneuvos Janina Groop-Bondestam sekä muiksi sihteereiksi lainsäädäntöneuvos, heinäkuun 1. päivästä 2014 alkaen OTL Sten Palmgren ja Ahvenanmaan maakunnan hallituksesta lainvalmistelija, sittemmin autonomialakikehittäjä Marine Holm-Johansson. Maakunnan hallituksen lainsäädän- töjohtaja Lars Karlsson on osallistunut komiteasihteeristön työhön keväästä 2015. Komitea otti nimekseen ”Ahvenanmaa-komitea 2013”. Ahvenanmaa-komitea esitti välimietinnössään (OM mietintöjä ja lausuntoja 6/2015) linjaukset Ahvenanmaan itsehallinnon kehittämiseksi. Välimietinnön linjauksissa ko- mitea esitti näkemyksensä muun muassa mahdollisuuksista yksinkertaistaa uusien lainsäädännönalojen siirtämiseksi Ahvenanmaan maakuntapäivien lainsäädäntöval- taan sekä lisätä Ahvenanmaan taloudellista itsehallintoa. Loppumietinnön valmiste- lussa komitea noudatti pääasiassa välimietinnössä lukkoon lyötyjä linjauksiaan. Komitea kokoontui viisitoista kertaa ensimmäisestä kokouksestaan 8. marraskuuta 2013 välimietintönsä luovuttamiseen tammikuussa 2015 asti. Loppumietintönsä valmisteluvaiheessa tammikuussa 2015 sekä 28. elokuusta 2015 lähtien komitea kokoontui 22 kertaa. Komitean toimeksiantokauden kokousten lukumäärä oli siis yhteensä 37. Komitea piti viimeisen kokouksensa 11. toukokuuta 2017. Komitean lakisääteisenä työkielenä oli kielilain (423/2003) 31 §:n mukaisesti ruotsin kieli. Komiteakokouksissa oli kuitenkin myös tulkkausta ja kunkin kokouksen aineisto oli loppumietinnön valmisteluvaiheessa pääosin ja eräitä kiireellisiä poikkeustilanteita lukuun ottamatta saatavilla suomeksi. Loppumietintö julkaistaan sekä ruotsiksi että suomeksi. Ahvenanmaa-komitean ensimmäisessä kokouksessa tekemänsä päätöksen mukaisesti komitean puheenjohtajisto, siis puheenjohtaja ja molemmat varapuheenjohtajat, valmistelivat sihteeristön avustuksella komitean seuraavat kokoukset. Puheenjohtajisto kokoontui säännöllisesti ennen komiteakokouksia. Loppumietinnön valmisteluvaiheessa sihteeristö toimi myös lainvalmistelusta vastaavana työryhmänä. Puheenjohtajisto nimesi jo välimietintövaiheessa Ahvenanmaan taloudellisen itsehallinnon kehittämiseen liittyvän, asiantuntijoista muodostuneen taloudellisen selvitysryhmän. Loppumietinnön valmisteluvaiheessa komitean käytössä oli oikeusministeriössä 19.5.2015 komitean välimietinnön laajasta lausuntokierroksesta laadittu tiivistelmä. Komitean puheenjohtajisto hankki toukokuussa 2016 ministeriöiltä alustavat näkemykset maakuntapäivien edustajien komiteassa esittämiin ehdotuksiin eduskunnan ja maakuntapäivien välisestä tulevasta lainsäädäntövallanjaosta. Puheenjohtajisto kuuli syyskuussa 2016 perustuslakiasiantuntijoita ja raportoi komitealle kuulemisesta. Komitea käsitteli muun muassa taloudellisen talousryhmän raportit ja selvitti myös valtiovarainministeriön ja Ahvenanmaa maakunnan hallituksen kannanotot ehdotettavaan Ahvenanmaan talousjärjestelmään. Komitean käytössä oli osaltaan tohtoriksi Åbo Akademissa väitelleen Heidi Östin selvitys 3. toukokuuta 2015 ”Seuraukset Suomen kansalaisuusvaatimuksen poistamisesta kotiseutuoikeuden saamiseksi”, osaltaan tohtoriksi Åbo Akademissa väitelleen Sarah Stephens selvitys 1. maaliskuuta 2016 ”The international supervision of the Swedish- speaking character of the Åland Islands – an examination of possible supervisory mechanisms”. Professori Markku Suksi osallistui loppumietinnön valmisteluun oikeusvertailevalla jaksolla (kohta 1.7) eräistä autonomioista ja itsehallintoalueista. Ahvenanmaan maakuntapäivien edustajat ovat jättäneet eriävät mielipiteensä ja kansanedustaja Leena Meri täydentävän kannanottonsa loppumietintöön. Maakun- tapäivien edustaja Axel Jonsson, joka on osallistunut lähes kaikkiin komiteakokouk- siin, on jättänyt loppumietinnön luovutuskirjeen allekirjoittamatta. SAMMANFATTNING Uppdraget för den parlamentariska Ålandskommittén Statsrådet tillsatte den 19 september 2013 en parlamentariskt sammansatt kommitté med representanter från de politiska partierna företrädda i riksdagen och i Ålands lagting för att modernisera självstyrelsesystemet och självstyrelselagen för Åland. Kommittén skulle i sitt arbete beakta de förslag och synpunkter som ingått i betän- kandet från den av Ålands landskapsregering tillsatta parlamentariska kommittén om förslag till reformering av självstyrelsesystemet och självstyrelselagen för Åland (Åländsk utredningsserie 2010:2) samt i den av justitieministeriet tillsatta parlamenta- riska arbetsgruppens betänkande ”Ålands självstyrelse i utveckling” (Justitieministe- riets betänkanden och utlåtanden 4/2013). Kommitténs uppdrag innefattade att: 1. Föreslå sådana ändringar av självstyrelsesystemet och självstyrelselagen som motiveras av samhällsutvecklingen och utarbeta förslag till en modern lagstiftning om självstyrelsen. 2. Föreslå åtgärder för att utveckla den ekonomiska självstyrelsen. 3. Göra en översyn av behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket och föreslå ändringar av sådana behörighetsbestämmelser som i praktiken har vållat tolkningssvårigheter. 4. Bedöma om kravet på finskt medborgarskap för erhållande av hembygdsrätt och för vissa tjänster kan slopas. Kommittén skulle inom år 2014 färdigställa ett delbetänkande med förslag till riktlinjer för det fortsatta lagstiftningsarbetet. Ett slutbetänkande i form av en regeringspropo- sition skulle föreligga senast den 30 april 2017. Kommittén formulerade i sitt delbetänkande (JM betänkanden och utlåtanden 6/2015) riktlinjer för utvecklingen av Ålands självstyrelse. I delbetänkandets riktlinjer gav kommittén sina synpunkter bland annat på möjligheterna att förenkla förfarandet för att överföra nya lagstiftningsområden till Ålands lagtings lagstiftningsbehörighet och att utöka Ålands ekonomiska självstyrelse. I beredningen av slutbetänkandet följde kommittén i huvudsak de riktlinjer som den slagit fast i delbetänkandet. Ålandskommitténs huvudsakliga förslag Förslaget till Ålands självstyrelselag Ålandskommittén föreslås att en helt ny självstyrelselag för Åland stiftas. Den ska ersätta 1991 års självstyrelselag och blir den i ordningen fjärde självstyrelselagen. Syftet är att modernisera lagen och att ge möjligheter att utveckla självstyrelsen på ett smidigare sätt än vad nu är fallet. I jämförelse med tidigare självstyrelselagar är dispositionen något annorlunda. Självstyrelselagen har också utformats så att den ska vara bättre anpassad till grundlagen år 2000. Terminologi I Finland planeras en reform av landskapsförvaltningen, som sannolikt kommer att innebära att landskapen får en ny roll och betydelse som förvaltningsinstans. Denna reform kommer inte att omfatta Åland och eftersom landskapsindelningen inte heller längre har någon terminologisk betydelse för Åland föreslås det att benämningen ”landskapet Åland” frångås. I lagförslaget används därför kort och gott ”Åland”. Be- nämningen ”riket” som är ett inarbetat begrepp har behållits i de situationer där det är svårt att ersätta det med något annat. I stället för ”landskapslag” föreslås benäm- ningen ”lagtingslag” och i stället för ”landskapsregeringen” föreslås ”Ålands rege- ring”. Med uttrycket ”självstyrelsemyndigheter” avses Ålands regering och myndig- heterna under den. Förenklandet av behörighetsöverföringar Ett av de huvudsakliga målen med att förnya självstyrelselagen är att underlätta så- dana förändringar i behörighetsfördelningen mellan lagtinget och riksdagen som kan aktualiseras av kommande samhällsutveckling. Förebild för systemet är det dansk- färiska självstyrelsesystemet. I lagförslaget ingår bestämmelser om förenklade sätt att överföra behörighetsområ- den till lagtinget. Däremot föreslås inte i det här skedet någon betydande ändring av den nuvarande lagstiftningsbehörigheten mellan lagtinget och riksdagen. De behö- righetsområden som hör till dels riksdagens, dels lagtingets lagstiftningsbehörighet när självstyrelselagen träder i kraft föreslås samtliga förtecknade i lagförslaget. Det föreslås att de behörighetsområden som för närvarande omfattas av riksdagens lagstiftningsbehörighet på Åland ska förtecknas i självstyrelselagen på tre sätt: • I 26 § i lagförslaget förtecknas statens centrala behörighetsområden, s.k. kärn- områden, där lagstiftningsbehörigheten kan överföras till lagtinget enbart genom en ändring av självstyrelselagen, vilket sker i grundlagsordning och med lagting- ets samtycke. Bestämmelsen ska således kunna ändras med iakttagande av samma förfarande som följer enligt 69 § i nuvarande självstyrelselag och som gäller för de behörighetsområden som enligt 27 § i samma lag hör till rikets lag- stiftningsbehörighet. • I 28 § listas sådana behörighetsområden inom riksdagens lagstiftningsmakt som lagtinget efter att reformen trätt i kraft kan överta. Den föreslagna tekniken för övertagande av behörighet är ny. Det är enligt 29 § i lagförslaget ändå alltid nöd- vändigt att de åländska myndigheterna först överlägger och avtalar med statsrå- det om de administrativa och ekonomiska konsekvenserna av övertagandet. • I 30 § i lagen listas de behörighetsområden som faller under riksdagens lagstift- ningsmakt och där behörigheten kan överföras till lagtinget genom en lag som stiftas i enkel lagstiftningsordning och med lagtingets samtycke. Motsvarande teknik ingår redan i 29 § i den nuvarande självstyrelselagen, men gäller där end- ast ett begränsat antal rättsområden. De rättsområden som lagtinget ensidigt ska kunna överta gäller sådana behörig- hetsområden: • som kan anses ha främst ett lokalt intresse för Åland och i mindre grad ett lands- omfattande intresse, • för vilka det kan finnas ett behov av tillräcklig service lokalt eller att sörja för denna kan fås på en fungerande svenska, • som gäller ärenden som landskapet enligt nuvarande självstyrelselag redan del- vis har lagstiftningsbehörighet i fråga om, exempelvis inom ramen för landskap- ets offentliga förvaltning eller någon gren av näringsverksamheten, eller • som avser sådana förvaltningsuppgifter som landskapsmyndigheterna för närva- rande ansvarar för genom överenskommelseförordning. De rättsområden som ska kunna överföras i enkel lagstiftningsordning gäller sådana behörighetsområden där riksdagens deltagande i beslutet om överföring fortsätt- ningsvis anses nödvändigt, eftersom saken har ett nationellt intresse och inte enbart motiveras av ett mer lokalt betingat intresse. Lagtingets lagstiftningsbehörighet enligt 18 § i den nuvarande självstyrelselagen fö- reslås förtecknad i en övergångsbestämmelse till självstyrelselagen. Denna förteck- ning innebär inte någon förändring i sak, men behöver vara med för tydlighetens skull. Ålands ekonomi Det ekonomiska systemet bygger på det nuvarande, men görs flexiblare. Statsbe- skattningen ska fortfarande höra till riksdagens behörighet och kommunalbeskatt- ningen kvarstår som lagtingets behörighet. Det blir enligt förslaget möjligt att överföra skattebehörighet till Åland genom lag som stiftas i enkel lagstiftningsordning och med lagtingets samtycke. De statsskatter som uppbärs på Åland tas in i statsbokslutet. Skatterna återförs se- dan till Åland genom ett avräkningssystem som påminner om det nuvarande, men som ska kunna ändras smidigare. Den nuvarande s.k. skattegottgörelsen ersätts med en skattekorrigering. Skattekorrigeringen ska fungera som ett effektivare inci- tament för att utveckla Ålands skattekraft än den nuvarande skattegottgörelsen. Samarbetet I allmänhet löper samarbetet mellan Ålands landskapsregering och statsrådet väl i lagberedningen. Den rådande regleringen föreslås dock utvecklad på två sätt med tanke på krävande situationer. För det första ska myndigheterna när de planerar åtgärder som är särskilt betydande för Åland och de åländska myndigheterna när de planerar åtgärder som särskilt be- tydande för riket, informera den andra parten om detta och vid behov förhandla om det (50 §). För det andra föreslås en mekanism för att samordna Ålandsärenden i statsrådet (52 §). Det är fråga om att säkerställa möjligheten till dialog på politisk nivå i ärenden som har principiell eller stor betydelse för Åland. Sådana mycket betydande ärenden förekommer sällan, men i dessa situationer har det visat sig vara allt viktigare att möjliggöra en smidig dialog mellan landskapsregeringen och statsrådet. I statsrådet borde ärendet vid behov kunna beredas av en sammansättning bestående av den behöriga ministern, justitieministern/Ålandsministern och Ålands lantråd under statsministerns ledning. Initiativ till behandling som utförs i en sådan sammansätt- ning för att nå samförstånd kan tas av Ålands landskapsregering eller ett behörigt ministerium. Denna förberedande dialog skulle inte ingripa i statsrådets eller det be- höriga ministeriets beslutsfattande eller i beredningen av ärenden i ministerutskotten. Internationella frågor Ingående av statsfördrag anses fortsättningsvis höra till statens kärnområde. Denna behörighet kunde överföras till lagtinget endast genom en sådan ändring av självsty- relselagen som förutsätter grundlagsordning och samtycke av lagtinget. Kommittén har behandlat förslagen till att utvidga Ålands regerings rätt att delta i så- dana internationella förhandlingar om fördrag som gäller fördragsbestämmelser som omfattas av Ålands behörighet (69 §) samt landskapets övriga organs begränsade rätt att ingå fördrag i ärenden som omfattas av lagtingets lagstiftningsbehörighet, om statsmakten ger fullmakt för detta (71 och 72 §). Kommittén föreslår att Ålands befo- genheter utökas i dessa avseenden. Ålands lagting I självstyrelselagen föreslås en ny bestämmelse om ställningen för lagtingets leda- möter (8 §). I gällande Ålands lagtingsordning (Ålands författningssamling 97/2011) har bestämmelser om detta delvis inskrivits. Vid sidan av lagtingets rätt att upplösa lagtinget, föreslås (11 §) att republikens pre- sident liksom enligt tidigare självstyrelselagar har rätt att besluta om upplösning av lagtinget och ordnandet av förtida val. Enligt nuvarande lag kan presidenten efter samråd med lagtingets talman upplösa lagtinget och förordna om nya val. Enligt lag- förslaget ska ett sådant beslut föregås av lantrådets framställning och innan beslutet fattas ska presidenten bereda lagtingets talman tillfälle att ge sin uppfattning om upp- lösandet. Presidentens beslut ges lagtinget för kännedom. Därefter fattar lagtinget beslut om när det avgående lagtinget avslutar arbetet innan val ordnas. Om det är fråga om förtida val fattar det avgående lagtinget beslut om det nya lagtingets man- datperiod och när det nyvalda lagtinget ska samlas för första gången efter valet. Dessutom föreslås bestämmelsen om tjänsteåtal mot medlem av Ålands regering ändrad. Syftet med förslaget är att i högre grad än för närvarande jämställa med- lemmar av Ålands regering med medlemmarna i statsrådet i fråga om tröskeln för åtal på grund av tjänstebrott och förfarandet vid väckande av åtal, vilka i fråga om statsrådsmedlemmar anges i 114 och 116 § i grundlagen. Enligt lagförslaget ska lagligheten av medlemmens ämbetsåtgärd utredas på det sätt som bestäms i lag- tingslag innan lagtinget fattar beslut om väckande av åtal. Delegationen för Ålandsärenden I 23 och 24 § i lagförslaget ingår bestämmelser om Delegationen för Ålandsärenden samt dess uppgifter och beslutsförhet. För att understryka delegationens roll som ett opartiskt sakkunnigorgan i självstyrelsesystemet föreslås att det nuvarande namnet Ålandsdelegationen ändras till delegationen för Ålandsärenden. Av namnet framgår det tydligare att det inte är fråga om en åländsk delegation, utan ett sakkunnigorgan som kommer med utlåtanden och avgör vissa frågor i enlighet med självstyrelsela- gen. Delegationsmedlemmarna och deras ersättare utnämns fortfarande av både statsrådet och lagtinget. Ordförande har varit landshövdingen på Åland. Delegationens huvudsakliga uppgift är att fungera som ett sakkunnigorgan i frågor som anknyter till Åland och som avses i bestämmelsen. Nya uppgifter föreslås för delegationen i samband med överföringarna av behörighet (29 och 62 §). Enligt lag- förslaget ska delegationen även kunna avgöra meningsskiljaktigheter huruvida en administrativ åtgärd omfattas av landskapets eller rikets behörighet (55 §). Dessutom kunde Delegationen avgöra landskapets ekonomiska ansvar på basis av EU- domstolens beslut, om Åland och staten är oenig om detta (84 §). Delegationens beslut kan i sådana fall överklagas till högsta domstolen. Enligt 33 § i lagförslaget innehar Delegationen fortfarande en viktig roll i lagtingets lagstiftningskontroll som förstärks. Enligt 54 § i propositionen ger delegationen såsom i dag på begäran utlåtanden till statsrådet och ministerierna samt Ålands landskapsregering och domstolarna i ärenden som gäller lagstiftningen om Ålands självstyrelse. Delegationen skulle behålla sina nuvarande uppgifter enligt självstyrel- selagens bestämmelser om det avräkningssystem som gäller finansieringen av självstyrelsens utgifter. Ålands landshövding De nuvarande bestämmelserna i självstyrelselagen har delvis tolkats på olika sätt vid besättningen av tjänsten som landshövding på Åland. När statstjänstemannalagen (750/1994) ändrades 2015 konstaterade riksdagens förvaltningsutskott (FvUB 50/2015 rd) att Ålandskommittén på basis av sitt mandat kunde bedöma om man behöver föreskriva om landshövdingens ställning i självstyrelselagen. I 20 § i lagförslaget nämns de särskilda behörighetsvillkoren för landshövdingen och längden på landshövdingens tjänsteperiod. Till skillnad från tjänstemannalagen krävs inte högre högskoleexamen, och detta motiveras med Ålandsöverenskommelsen. Enligt den ska den som väljs till landshövding åtnjuta befolkningens förtroende. Där- för finns det skäl att göra det möjligt att vid behov välja en person med lägre högsko- leexamen. Den person som väljs ska alltid uppfylla kraven enligt 125 § i grundlagen dvs. ha ”skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd” som uppdraget krä- ver. Detta innebär lämplig, mångsidig och tillräcklig erfarenhet samt i praktiken visad ledningsförmåga och erfarenhet av ledning. Eftersom landshövdingen representerar eller kan representera republikens president i lagtinget föreslås att landshövdinge- tjänsteperiod till skillnad från fem år enligt statstjänstemannalagen är sex år, dvs. lika lång som presidentens mandatperiod. Lagstiftningskontrollen av lagtingslagar I fråga om lagstiftningskontrollen av lagtingslagarna förstärks Delegationens för Ålandsärenden ställning som givare av utlåtanden över lagarna. Om Delegationen finner att det inte föreligger någon vetorättsgrund enligt 34 §, kan den genom enhäl- ligt beslut bestämma att lagen får träda i kraft utan att den föredras för republikens president. I andra fall ska justitieministeriet föredra lagtingslagen för presidenten. Republikens president kan, även om Delegationen för Ålandsärenden har beslutat annorlunda, förordna att lagtingets beslut om antagande av en lagtingslag ska före- dras för presidenten (33 och 34 §). Utöver lagtingets nuvarande så kallade budgetlagar föreslås att en landskapslag som ges på grund av brådskande genomförande av EU-relaterade skyldigheter också med vissa randvillkor kan träda i kraft innan lagstiftningskontrollen är slutförd (36 §). Fullgörande av värnplikt I 19 § i lagförslaget finns en bestämmelse om ålänningars fullgörande av värnplikt. Enligt 12 § i 1991 års självstyrelselag stadgas om tjänstgöring i annan civilförvaltning i rikslag med lagtingets samtycke. Tills sådan tjänstgöring har ordnats är landskapets invånare befriade för att fullgöra värnplikt. Om den nämnda tjänstgöringen har det inte antagits bestämmelser i lag. Landskapets invånare är därför i praktiken befriade från värnplikt. Med beaktande av dessa utgångspunkter föreslås det att den som har hembygdsrätt är befriad från värnplikt. Detta skulle dock inte gälla dem som flyttat till Åland innan de fyllt 12 år. Bestämmelser om obligatoriskt deltagande i verksamhet för landets civila försvar på Åland för den som är befriad från värnplikt enligt denna lag utfärdas genom lagtingslag. Ålands demilitariserade och neutraliserade status är i dagsläget vid sidan av kommandospråket en omständighet som förordar att ålän- ningarna är befriade från värnplikt. Den dömande makten Enligt lagförslaget hör domstolsväsendet och rättskipning fortsättningsvis till rikets s.k. kärnområden. Det föreslås vissa anpassningar i bestämmelserna om ändrings- sökande i självstyrelselagen. Dessa är i linje med den allmänna rättsutvecklingen (40 och 41 §). Språkbestämmelser De föreslagna språkbestämmelserna (12 kap.) baserar sig huvudsakligen på rå- dande reglering och praxis. Dessutom föreslås att de harmoniseras med de be- stämmelser om språklig service som tillhandahålls för språkminoriteter i enspråkiga tjänsteområden enligt språklagen. Det föreslås att man i ärenden som avgörs av Ålands regering eller myndigheter underställda den eller av en åländsk kommun och som gäller tvångsmedel eller ingripande i den personliga friheten eller integriteten använder ett språk som parten förstår eller vid behov tolkning eller översättning. De- taljerade bestämmelser om detta skulle ges genom lagtingsslag. Det föreslås att man när det gäller språkliga rättigheter i förundersökning för deras del som inte för- står svenska tillämpar motsvarande bestämmelser om språkliga rättigheter i ensprå- kiga tjänsteområden som i rikets lagstiftning (90 §). De föreslagna bestämmelserna är förenliga med internationella skyldigheter som är bindande för Finland. TIIVISTELMÄ Parlamentaarisen Ahvenanmaa-komitean tehtävä Valtioneuvosto asetti syyskuun 19. päivänä 2013 parlamentaarisesti kokoonpannun komitean itsehallintojärjestelmän ja Ahvenanmaan itsehallintolain uudistamiseksi. Komiteassa oli sekä eduskunnassa että Ahvenanmaan maakuntapäivillä edustettu- jen puolueiden edustajia. Työssään komitean tuli huomioida ne ehdotukset ja näke- mykset, jotka sisältyivät Ahvenanmaan maakunnan hallituksen asettaman parlamen- taarisen komitean mietintöön itsehallintojärjestelmän ja itsehallintolain uudistamisek- si (Åländsk utredningsserie 2010:2) sekä oikeusministeriön Parlamentaarisen Ahve- nanmaa-työryhmän mietintöön Ahvenanmaan itsehallinnon kehittämisestä (Oikeus- ministeriön mietintöjä ja lausuntoja 4/2013). Komitean toimeksiantoon kuului: 1. Ehdottaa yhteiskuntakehityksen edellyttämiä itsehallintojärjestelmän ja itsehallin- tolain uudistuksia sekä valmistella ehdotus itsehallintoa koskevaksi nykyaikai- seksi lainsäädännöksi. 2. Ehdottaa toimenpiteitä taloudellisen itsehallinnon kehittämiseksi. 3. Tarkistaa maakunnan ja valtakunnan välistä toimivallanjakoa ja ehdottaa sellaisia toimivaltasäännöksiä muutettaviksi, jotka ovat käytännössä aiheuttaneet tulkinta- ongelmia. 4. Arvioida voitaisiinko luopua Suomen kansalaisuutta koskevasta vaatimuksesta kotiseutuoikeuden saamisen ja eräisiin virkoihin nimittämisen edellytyksenä. Komitean tuli vuoden 2014 loppuun mennessä valmistella välimietintö sisältäen jat- kovalmistelun linjaukset. Hallituksen esityksen muotoon laaditun loppumietinnön oli oltava valmis huhtikuun 30. päivään 2017 mennessä. Ahvenanmaa-komitea esitti välimietinnössään (OM mietintöjä ja lausuntoja 6/2015) linjaukset Ahvenanmaan itsehallinnon kehittämiseksi. Välimietinnön linjauksissa ko- mitea esitti näkemyksensä muun muassa mahdollisuuksista yksinkertaistaa menette- lyä uusien lainsäädännönalojen siirtämiseksi Ahvenanmaan maakuntapäivien lain- säädäntövaltaan sekä lisätä Ahvenanmaan taloudellista itsehallintoa. Loppumietin- nön valmistelussa komitea noudatti pääasiassa välimietinnössä lukkoon lyötyjä lin- jauksiaan. Ahvenanmaa-komitean pääasialliset ehdotukset Ehdotus Ahvenanmaan itsehallintolaki Ahvenanmaa-komitea ehdottaa kokonaan uuden Ahvenanmaan itsehallintolain sää- tämistä. Laki korvaisi vuoden 1991 itsehallintolain ja tulisi olemaan järjestyksessä neljäs itsehallintolaki. Tarkoituksena on ajantasaisen lain säätäminen ja mahdolli- suuksien luominen itsehallinnon kehittämiseksi nykyistä joustavammalla tavalla. La- kiehdotuksen rakenne poikkeaa jonkin verran aiemmista itsehallintolaeista. Itsehal- lintolaki on myös muotoiltu vastaamaan paremmin vuoden 2000 perustuslakia. Terminologia Suomessa on suunnitteilla maakuntahallintouudistus, joka tulee todennäköisesti merkitsemään maakunnille uutta roolia ja merkitystä hallinnollisena toimijana. Tämä uudistus ei koske Ahvenanmaata, ja koska maakuntajaolla ei terminologisesti ole enää merkitystä Ahvenanmaan kannalta, ehdotetaan nimityksestä ”Ahvenanmaan maakunta” luopumista. Lakiehdotuksessa käytetään siksi lyhyesti nimitystä ”Ahve- nanmaa”. Nimitys ”valtakunta” on vakiintunut käsite, ja se on säilytetty kohdissa, joissa sitä on vaikea korvata muulla sanalla. ”Maakuntalain” tilalle ehdotetaan nimi- tystä ”maakuntapäivälaki” ja ”maakunnan hallituksen” tilalle ehdotetaan ”Ahvenan- maan hallitusta”. Ilmauksella ”itsehallintoviranomaiset” tarkoitetaan Ahvenanmaan hallitusta ja sen alaisia viranomaisia. Toimivallansiirtojen helpottaminen Vireillä olevan uudistuksen keskeisenä tavoitteena on sellaisen Ahvenanmaan itse- hallintojärjestelmän luominen, joka olisi nykyistä dynaamisempi ja joka ajan myötä mahdollistaisi eri toimivalta-alueiden joustavamman siirtämisen Ahvenanmaan maa- kuntapäiville. Ahvenanmaan yhteiskunta saisi näin ollen enemmän vaikutusvaltaa sellaisten yhteiskunnallisten muutosten toteuttamiseksi, jotka ovat tarpeen Ahve- nanmaan sopeuttamiseksi eri yhteiskuntasektoreilla tapahtuvaan jatkuvaan kehityk- seen. Yksi itsehallintolain uudistamisen tärkeimmistä tavoitteista on helpottaa maakunta- päivien ja eduskunnan välisen toimivaltajaon muutoksia, jotka saattavat tulla ajan- kohtaisiksi yhteiskunnan kehittyessä. Järjestelmän esikuvana on Tanskan ja Fär- saarten välinen itsehallintojärjestelmä. Lakiehdotukseen sisältyy säännöksiä yksinkertaistetuista tavoista siirtää toimivallan aloja maakuntapäiville. Sen sijaan tässä vaiheessa ei ehdoteta mitään merkittävää muutosta nykyiseen maakuntapäivien ja eduskunnan lainsäädäntövaltaan. Lakiehdo- tuksessa ehdotetaan lueteltaviksi kaikki ne toimivallan alat, jotka kuuluvat toisaalta eduskunnan ja toisaalta maakuntapäivien lainsäädäntövaltaan itsehallintolain tulles- sa voimaan. Eduskunnan lainsäädäntövaltaan Ahvenanmaalla tällä hetkellä kuuluvat toimivallan alat ehdotetaan lueteltavaksi itsehallintolaissa kolmella tavalla: • Lakiehdotuksen 26 §:ssä luetellaan valtion keskeiset toimivallan alat, ns. ydin- alueet, joissa lainsäädäntövalta voidaan siirtää maakuntapäiville ainoastaan muuttamalla itsehallintolakia, mikä tapahtuu perustuslain säätämisjärjestyksessä ja maakuntapäivien suostumuksella. Säännöstä voidaan siten muuttaa noudatta- en nykyisen itsehallintolain 69 §:ssä mainittua menettelyä, joka koskee saman lain 27 §:n mukaan valtakunnan lainsäädäntövaltaan kuuluvia toimivallan aloja. • Pykälässä 28 luetellaan ne valtakunnan toimivallan alat, jotka maakuntapäivät voi siirtää itselleen uudistuksen tultua voimaan. Ehdotettu toimivallan siirtämisen tekniikka on uusi. Lakiehdotuksen 29 §:n mukaan on kuitenkin aina välttämätön- tä, että Ahvenanmaan viranomaiset ensin keskustelevat ja sopivat valtioneuvos- ton kanssa siirron hallinnollisista ja taloudellisista seurauksista. • Lain 30 §:ssä on luettelo toimivallan aloista, jotka jäävät eduskunnan lainsäädän- tövaltaan ja joiden toimivalta voidaan siirtää maakuntapäiville lailla, joka sääde- tään tavallisessa lainsäätämisjärjestyksessä ja maakuntapäivien suostumuksella. Vastaava tekniikka sisältyy jo nykyisen itsehallintolain 29 §:ään, mutta se koskee ainoastaan rajallista määrää oikeudenaloja. Oikeudenalat, jotka maakuntapäivät voi siirtää itse itselleen, koskevat sellaisia toimi- vallan aloja, • joilla voidaan katsoa olevan lähinnä paikallista kiinnostusta Ahvenanmaalla eikä niinkään koko maassa, • joiden osalta saatetaan tarvita riittävästi paikallista palvelua tai varmistaa palve- lun saatavuus sujuvalla ruotsin kielellä, • jotka koskevat asioita, joiden osalta maakunnalla on jo nykyisen itsehallintolain mukaan osittainen lainsäädäntövalta esimerkiksi maakunnan julkishallinnon tai jonkin elinkeinotoiminnan haaran sisällä, tai • jotka koskevat sellaisia hallintotehtäviä, joista maakunnan viranomaiset vastaa- vat tällä hetkellä sopimusasetuksen nojalla. Tavallisessa lainsäätämisjärjestyksessä voidaan siirtää sellaisia oikeudenaloja, jois- sa eduskunnan osallistuminen siirtopäätökseen katsotaan välttämättömäksi, koska asialla on valtakunnallista merkitystä eikä sitä voi perustella ainoastaan paikallisem- malla merkityksellä. Nykyisen itsehallintolain 18 §:n mukainen maakuntapäivien lainsäädäntövalta ehdo- tetaan kirjattavaksi ehdotetun itsehallintolain siirtymäsäännökseen. Tämä luettelo ei merkitse mitään asiallista muutosta, mutta se sisällytettäisiin lakiin selvyyden vuoksi. Ahvenanmaan talous Taloutta koskeva järjestelmä rakentuisi nykyiseen, mutta tehtäisiin joustavammaksi. Valtionverotus kuuluisi edelleen eduskunnan toimivaltaan ja kunnallisverotus jäisi maakuntapäivien toimivaltaan. Esityksen mukaan verotusta koskevaa toimivaltaa voitaisiin siirtää Ahvenanmaalle tavallisella lailla ja maakuntapäivien suostumuksella. Ahvenanmaalla kannetut valtionverot otettaisiin valtion tilinpäätökseen. Verot palau- tettaisiin sen jälkeen nykyistä järjestelmää muistuttavalla tasoitusmenetelmällä, jota kuitenkin voitaisiin muuttaa joustavammin. Nykyinen verohyvitysjärjestelmä korvat- taisiin uudenlaisella verokorjausjärjestelmällä, jonka tarkoituksena on toimia nykyistä verohyvitystä tehokkaampana kannustimena Ahvenanmaan veronmaksukyvyn li- säämiseksi. Yhteistyö Pääsääntöisesti yhteistyö Ahvenanmaan maakunnan hallituksen ja valtioneuvoston kesken lainvalmistelussa sujuu hyvin. Nykysääntelyä ehdotetaan kuitenkin kehitettä- väksi kahdessa suhteessa haasteellisia tilanteita varten. Ensinnäkin valtakunnan viranomaisten suunnitellessa Ahvenanmaalle erityisen mer- kityksellisiä toimenpiteitä ja ahvenanmaalaisten viranomaisten suunnitellessa valta- kunnalle erityisen merkityksellisiä toimenpiteitä olisi osapuolten tiedotettava asiasta toisilleen ja tarvittaessa neuvoteltava siitä (50 §). Toiseksi ehdotetaan mekanismia Ahvenanmaa-asioiden yhteensovittamiseksi valtio- neuvostossa (52 §). Kyse olisi poliittisen tason dialogin mahdollisuuden varmistami- sesta asioissa, joilla on Ahvenanmaalle periaatteellinen tai laajakantoinen merkitys. Tällaisia erittäin merkittäviä asioita on harvoin, mutta tällöin vuoropuhelun joutuisa mahdollistaminen maakunnan hallituksen ja valtioneuvoston kesken on osoittautunut entistä tärkeämmäksi. Valtioneuvostossa asia olisi tarpeen tullen viime kädessä voi- tava valmistella toimivaltaisen ministerin, oikeusministerin/Ahvenanmaa-ministerin ja Ahvenanmaan maaneuvoksen muodostamassa kokoonpanossa pääministerin joh- dolla. Aloitteen tällaisessa kokoonpanossa tehtävään ja yhteisymmärrykseen pyrki- vään käsittelyyn voisi tehdä Ahvenanmaan hallitus tai toimivaltainen ministeriö. Tällä valmistelevalla dialogilla ei puututtaisi valtioneuvoston tai toimivaltaisen ministeriön päätöksenteko-oikeuteen eikä ministerivaliokunnissa tapahtuvaan asioiden valmiste- luun. Kansainväliset asiat Valtiosopimusten tekeminen nähdään edelleen valtion ydinalueeksi. Tätä koskevaa toimivaltaa voitaisiin siirtää maakuntapäiville vain itsehallintolain sellaisella muutok- sella, joka edellyttäisi perustuslainsäätämisjärjestystä ja maakuntapäivien suostu- musta. Komitea on käsitellyt ehdotukset laajentaa Ahvenanmaan maakunnan hallituksen oikeutta osallistua sellaisiin kansainvälisiin sopimusneuvotteluihin, jotka koskevat Ahvenanmaan toimivaltaan kuuluvia sopimusmääräyksiä (69 §) sekä maakunnan toimielinten muuta omaa rajattua sopimuksentekovaltaa maakunnan lainsäädäntö- valtaan kuuluvissa asioissa, jos valtiovalta antaa tähän valtuutuksensa (71 ja 72 §). Komitea ehdottaa tältä osin Ahvenanmaan toimivaltuuksien laajentamista. Ahvenanmaan maakuntapäivät Itsehallintolakiin ehdotetaan uutta säännöstä maakuntapäivien jäsenten asemasta (8 §). Voimassa olevaan Ahvenanmaan maakuntapäiväjärjestykseen (Ålands författ- ningssamling 97/2011) on osittain sisällytetty tätä koskevia säännöksiä. Maakuntapäivien oman hajottamista koskevan oikeuden ohella ehdotetaan (11 §), että tasavallan presidentillä olisi aiempien itsehallintolakien tapaan oikeus päättää maakuntapäivien hajottamisesta ja ennenaikaisten vaalien pitämisestä. Nykyisen lain mukaan presidentti voi maakuntapäivien puhemiehen kanssa neuvoteltuaan hajottaa maakuntapäivät ja määrätä toimitettaviksi uudet vaalit. Lakiehdotuksen mukaan täl- laista päätöstä edeltäisi maaneuvoksen esitys ja lisäksi presidentin tulisi varata maa- kuntapäivien puhemiehelle tilaisuus esittää kantansa asiassa. Jos presidentti päät- tää, että maakuntapäivät on hajotettava ja enneaikaiset vaalit on toimitettava, on päätös annettava maakuntapäiville tiedoksi ja maakuntapäivien on sen jälkeen en- nen vaalien toimittamista päätettävä milloin eroava maakuntapäivät lopettaa työnsä. Jos kyse on ennenaikaisista vaaleista eroava maakuntapäivien päättää uuden maa- kuntapäivien toimikaudesta ja milloin tämän maakuntapäivien on kokoonnuttava en- simmäistä kertaa vaalien jälkeen. Lisäksi itsehallintolain säännöstä virkasyytteestä Ahvenanmaan hallituksen jäsentä vastaan ehdotetaan uudistettavaksi. Ehdotuksen tarkoituksena on, että Ahvenan- maan hallituksen jäsenet rinnastettaisiin nykyistä enemmän valtioneuvoston jäseniin virkarikoksen syytekynnyksen ja syytteen nostamismenettelyn suhteen, joista sääde- tään valtioneuvoston jäsenten osalta perustuslain 114 ja 116 §:ssä. Ehdotuksen mu- kaan hallituksen jäsenen virkatoimien lainmukaisuutta tulee selvittää siten kuin maa- kuntapäivälailla erikseen säädetään ennen kuin maakuntapäivät tekee päätöksen syytteen nostamisesta (13 §). Ahvenanmaa-asioiden valtuuskunta Itsehallintolain 23 ja 24 §:ään ehdotetaan sisällyttäväksi säännökset Ahvenanmaa- asioiden valtuuskunnasta sekä sen tehtävistä ja päätösvaltaisuudesta. Jotta koros- tettaisiin valtuuskunnan roolia itsehallintojärjestelmän puolueettomana asiantuntija- elimenä, nykyisen Ahvenanmaan valtuuskunnan nimi ehdotetaan muutettavaksi Ah- venanmaa-asioiden valtuuskunnaksi. Siitä ilmenee selvemmin, ettei kyseessä ole ahvenanmaalainen valtuuskunta, vaan asiantuntijaelin, joka antaa lausuntoja ja rat- kaisee tiettyjä kysymyksiä itsehallintolain mukaisesti. Valtuuskunnan jäsenet ja hei- dän varajäsenensä olisivat edelleen sekä valtioneuvoston että maakuntapäivien ni- meämät. Puheenjohtajana on toiminut Ahvenanmaan maaherra. Valtuuskunnan päätehtävänä on toimia asiantuntijaelimenä Ahvenanmaan itsehallin- toon liittyvissä kysymyksissä. Uusia tehtäviä ehdotetaan valtuuskunnalle toimivallan- siirtojen yhteyteen (29 ja 62 §). Ehdotuksen mukaan valtuuskunta ratkaisisi ”ensim- mäisenä asteena” erimielisyyksiä siitä, kuuluuko jokin hallinnollinen toimenpide maa- kunnan vai valtakunnan viranomaisen toimivaltaan (55 §). Lisäksi valtuuskunta voisi ratkaista Ahvenanmaan ja valtion välisen erimielisyyden EU-tuomioistuimen päätök- seen perustuvan maakunnan rahallisen vastuun määrästä (84 §). Valtuuskunnan päätöksistä voisi tällaisissa tapauksissa valittaa korkeimpaan oikeuteen. Valtuuskunnalla olisi lakiehdotuksen 33 §:n mukaan edelleen tärkeä rooli maakunta- päivien lainsäädäntövalvonnassa, jota ehdotetaan vahvistettavaksi. Ehdotuksen 54 §:n mukaan valtuuskunta antaisi kuten nykyisin pyynnöstä lausuntoja valtioneuvos- tolle ja ministeriöille sekä Ahvenanmaan hallitukselle ja tuomioistuimille asioissa, jotka koskevat Ahvenanmaan itsehallintolainsäädäntöä. Valtuuskunnalla säilyisi sen nykyiset tehtävät itsehallintolain mukaisessa rahoitusta koskevassa tasoitusjärjes- telmässä. Ahvenanmaan maaherra Itsehallintolain nykyisten säännöksiä on tulkittu osittain eri tavoin täytettäessä maa- herran virkaa Ahvenanmaalla. Kun valtion virkamieslakia (750/1994) muutettiin vuonna 2015, eduskunnan hallintovaliokunta totesi (HaVM 50/2015 vp), että Ahve- nanmaa-komitean mandaatin perusteella komitean olisi mahdollista arvioida, tarvit- seeko maaherran asemasta säätää itsehallintolaissa ja onko se mahdollista. Lakiehdotuksen 20 §:ssä mainitaan maaherraa koskevat erityiset pätevyysehdot ja maaherran virkakauden pituus. Ylempää korkeakoulututkintoa ei vaadittaisi virka- mieslaista poiketen ja tätä perustellaan Ahvenanmaan sopimuksella. Sen mukaan maaherraksi tulee valita henkilö, joka nauttii väestön luottamusta. Siksi olisi syytä mahdollistaa se, että tarvittaessa voidaan valita henkilö, jolla on alempi korkeakoulu- tutkinto. Valittavan henkilön tulee aina täyttää perustuslain 125 §:n vaatimukset eli hänellä tulee olla tehtävän vaatima ”taito, kyky ja koeteltu kansalaiskunto”. Se mer- kitsee tehtävän edellyttämää sopivaa, monipuolista ja riittävää kokemusta sekä käy- tännössä osoitettua johtamiskykyä ja kokemusta johtamisesta. Koska maaherra edustaa tai voi edustaa tasavallan presidenttiä maakuntapäivillä, maaherran virka- ajaksi ehdotetaan valtion virkamieslain viidestä vuodesta poiketen kuutta vuotta, jol- loin virka-aika olisi yhtä pitkä kuin presidentin toimikausi. Maakuntapäivälakien lainsäädäntövalvonta Ahvenanmaa-asioiden valtuuskunnan asemaa lausunnonantajana maakuntapäiväla- kien lainsäädäntövalvonnan yhteydessä ehdotetaan vahvistettavaksi. Jos valtuus- kunta on katsonut, ettei ole 34 §:ssä tarkoitettua perustetta veto-oikeuden käyttämi- selle, se voi yksimielisellä päätöksellä määrätä, että laki voi tulla voimaan ilman sen esittelemistä tasavallan presidentille. Muissa tapauksissa oikeusministeriön tulee esitellä laki presidentille. Tasavallan presidentti voi Ahvenanmaa-asioiden valtuus- kunnan päätöksestä huolimatta määrätä, että maakuntapäivien päätös maakunta- päivälain hyväksymisestä on esiteltävä hänelle (33 ja 34 §). Maakuntapäivien nykyisten ns. budjettilakien lisäksi ehdotetaan, että maakuntapäi- välaki, joka annettaisiin EU:n velvoitteiden kiireellisen täytäntöönpanon johdosta, voitaisiin myös tietyin reunaehtoin määrätä tulemaan voimaan ennen kuin lainsää- däntövalvonta on saatettu päätökseen (36 §). Asevelvollisuuden suorittaminen Itsehallintolain 19 §:ään ehdotetaan säännöstä ahvenanmaalaisten asevelvollisuu- den suorittamisesta. Vuoden 1991 itsehallintolain 12 §:n mukaan palvelusta muussa siviilihallinnossa säädetään valtakunnan lailla, johon maakuntapäivät on antanut suostumuksensa. Kunnes tällainen palvelu on järjestetty Ahvenanmaalla, maakun- nan asukkaat ovat vapautettuja asevelvollisuuden suorittamisesta. Edellä tarkoitetus- ta palveluksesta ei ole tähän mennessä säädetty. Maakunnan asukkaat ovat siten käytännössä vapautettuja asevelvollisuuden suorittamisesta. Nämä lähtökohdat huomioon ottaen ehdotetaan, että se, jolla on kotiseutuoikeus, olisi vapautettu ase- velvollisuuden suorittamisesta. Tämä ei kuitenkaan koskisi sitä, joka 12 vuotta täytet- tyään on muuttanut Ahvenanmaalle. Pakollisesta osallistumisesta maan siviilipuolus- tukseen liittyvään toimintaan Ahvenanmaalla asevelvollisuuden suorittamisesta va- pautettujen osalta ehdotetaan säädettäväksi maakuntapäivälailla. Ahvenanmaan demilitarisoitu ja neutralisoitu status on tänä päivänä komentokielen ohella puoltava tekijä sille, että ahvenanmaalaisten tulisi olla vapautettuja asevelvollisuudesta. Tuomiovalta Lakiehdotuksen mukaan tuomioistuinlaitos ja oikeudenkäyttö kuuluisivat edelleen valtakunnan ns. ydinalueisiin. Itsehallintolain muutoksenhakua koskeviin säännöksiin ehdotetaan eräitä mukautuksia. Nämä ovat linjassa yleisen oikeuskehityksen kanssa (40 ja 41 §). Kielisäännökset Ehdotetut kielisäännökset (12 luku) perustuvat pääasiassa nykysääntelyyn ja -käytäntöön. Lisäksi niitä ehdotetaan yhdenmukaistettaviksi kielilain (423/2003) tar- koittamilla yksikielisillä virka-alueilla kielivähemmistölle annettavia kielellisiä palvelui- ta koskevien säännösten kanssa. Ehdotuksen mukaan Ahvenanmaan hallituksen tai sen alaisen viranomaisen taikka Ahvenanmaan kunnan viranomaisen ratkaistaessa asioita, jotka koskevat pakkokeinoja tai puuttumista henkilökohtaiseen vapauteen tai koskemattomuuteen, mainittujen viranomaisten tulee käyttää asianomaisen ymmär- tämää kieltä tai tarvittaessa tulkkausta tai käännöstä. Maakuntapäivälailla annettai- siin tätä koskevat tarkemmat säännökset. Kielellisiin oikeuksiin esitutkinnassa niiden osalta, jotka eivät ymmärrä ruotsia, ehdotetaan sovellettavaksi valtakunnan lainsää- dännön vastaavia säännöksiä kielellisistä oikeuksista yksikielisillä virka-alueilla (90 §). Ehdotetut säännökset ovat Suomea sitovien kansainvälisten velvoitteiden mukainen. INNEHÅLL PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL .................................................................................... 29 ALLMÄNNA MOTIVERINGAR .................................................................................................................... 31 1 Nuläget och bedömning av det ........................................................................................................ 31 1.1 Självstyrelsens tillkomst .................................................................................................................. 31 1.2 Självstyrelsens utveckling ............................................................................................................... 32 1.3 Självstyrelselagens ställning i författningen ..................................................................................... 34 1.4 Självstyrelsens internationella dimension ........................................................................................ 34 1.5 Ålands område ................................................................................................................................ 37 1.6 Tendenser i samhällsutvecklingen .................................................................................................. 39 1.7 Internationell jämförelse .................................................................................................................. 43 1.8 Det gällande rättsläget och bedömning av det ................................................................................ 62 1.8.1 Behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket .................................................... 62 1.8.2 Ekonomin ....................................................................................................................... 65 1.8.3 Internationella relationer ................................................................................................. 69 1.8.4 Språkbestämmelser ........................................................................................................ 74 1.8.5 Lagstiftningskontrollen av landskapslagar ...................................................................... 76 1.8.6 Den dömande makten .................................................................................................... 78 1.8.7 Aktörerna i självstyrelsesystemet ................................................................................... 80 2 Propositionens mål och de viktigaste förslagen .............................................................................. 88 2.1 Mål................................................................................................................................................... 88 2.2 Centrala förslag ............................................................................................................................... 89 2.2.1 Lagstiftningsteknik och terminologi ................................................................................. 89 2.2.2 Förenklad teknik för lagtingets övertagande av ny behörighet och riksdagens överföring av behörighet till lagtinget .............................................................................. 90 2.2.3 Fördelningen av lagstiftningsbehörighet mellan lagtinget och riksdagen........................ 91 2.2.4 Ålands ekonomiska självstyrelse .................................................................................... 92 2.2.5 Aktörerna i självstyrelsesystemet ................................................................................... 95 2.2.6 Lagstiftningskontrollen .................................................................................................... 97 2.2.7 Den dömande makten .................................................................................................... 98 2.2.8 Utökade befogenheter i internationella förhållanden ...................................................... 99 2.2.9 Språkbestämmelser ...................................................................................................... 100 2.2.10 Kommunalförvaltningen på Åland ................................................................................. 100 3 Konsekvenser av propositionen .................................................................................................... 101 3.1 Statsekonomiska konsekvenser .................................................................................................... 101 3.2 Konsekvenser i myndigheternas verksamhet och för samverkan mellan statens myndigheter och Ålands självstyrelsemyndigheter ................................................................................................... 102 3.2.1 Lagtingets övertagande eller överföring av ny lagstiftningsbehörighet ......................... 102 3.2.2 Inverkan av EU-medlemskapet och annat internationellt samarbete då lagtinget får ny lagstiftningsbehörighet .................................................................................................. 104 3.3 Konsekvenser för det åländska samhället ..................................................................................... 105 4 Beredningen av propositionen ....................................................................................................... 106 4.1 Arbetet med att bereda propositionen ........................................................................................... 106 4.2 Propositionsutkastets förhållande till den pågående vård- och landskapsreformen i riket ............ 107 4.3 Särskilda frågor som det inte läggs fram förslag om ..................................................................... 108 4.3.1 Förslaget om en kollektiv klagomålsmekanism för språkliga frågor .............................. 108 4.3.2 Förslaget om hembygdsrätt för EU-medborgare .......................................................... 110 4.3.3 Förslaget om en egen plats för Åland i Europaparlamentet ......................................... 112 28 DETALJMOTIVERING.............................................................................................................................. 114  5  Lagförslag ...................................................................................................................................... 114  5.1  Ålands självstyrelselag .................................................................................................................. 114  6  Ikraftträdande ................................................................................................................................ 201  7  Förhållandet till grundlagen och lagstiftningsordning .................................................................... 202  LAGFÖRSLAGET ..................................................................................................................................... 208  PARALLELLTEXT .................................................................................................................................... 235    Ahvenanmaan itsehallinnon kehittäminen – Ahvenanmaa-komitean 2013 loppumietintö Skiljaktiga meningar (1–5) Ställningstagande / Leena Meri Kannanotto / Leena Meri             29 PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL I propositionen föreslås att en helt ny självstyrelselag för Åland stiftas. Den ska er- sätta 1991 års självstyrelselag och blir den i ordningen fjärde självstyrelselagen. Syf- tet är att modernisera lagen och att ge möjligheter att utveckla självstyrelsen på ett smidigare sätt än vad nu är fallet. Ett viktigt syfte med den nu aktuella revisionen är att skapa ett självstyrelsesystem för Åland som är mer dynamiskt och som därmed med tiden och vid behov möjliggör en smidigare överföring av nya behörighetsområden till Ålands lagting. Det åländska samhället får därigenom ett större inflytande när det gäller att genomföra de sam- hällsförändringar som behövs för att anpassa Åland till en ständigt pågående ut- veckling inom olika samhällssektorer. I propositionen föreslås ett nytt system för fördelning av lagstiftningsmakten mellan riksdagen och Ålands lagting. Lagförslaget innehåller tre förteckningar: 1) en för- teckning över behörighetsområden som hör till riksdagen och som inte är aktuella att överföra till Åland, 2) en förteckning över riksdagens sådana behörighetsområden som lagtinget självt kan besluta att överta och 3) en förteckning över behörighetsom- råden som kan överföras till Åland genom vanlig riksdagslag och med lagtingets samtycke. Den förstnämnda förteckningen kan också ändras, men då ska beslutet fattas i den ordning som gäller vid ändring av självstyrelselagen. Lagförslaget innehåller flera bestämmelser som syftar till ett utvecklat och smidigare samarbete mellan de statliga och de åländska myndigheterna. Ålandsdelegationen, vars namn ändras till Delegationen för Ålandsärenden, får en förstärkt roll som ex- pert- och skiljemannaorgan i frågor som gäller tolkningen och tillämpningen av själv- styrelselagstiftningen. Delegationen får även en starkare roll i efterhandskontrollen av lagtingslagar, så att den om den är enig kan bestämma att en lagtingslag kan träda i kraft genast utan att lagen behöver föredras för republikens president. Presi- denten har dock alltid rätt att bestämma att en lagtingslag ska föredras. Grunderna för presidentens rätt att lägga in veto mot lagtingslagar är oförändrade i förslaget. Eftersom landskapen får en ny ställning i Finlands förvaltning genom de planerade reformerna av landskapsförvaltningen och landskapen är väsentligt annorlunda än landskapet Åland, föreslås det att Åland inte i terminologiskt avseende längre ska hänföras till landskapsförvaltningen. Åland är ett självstyrt område inom Finland som har egen lagstiftningsbehörighet inom flera områden. I propositionen används kort och gott namnet ”Åland” för denna självstyrda del av Finland. Därför används inte heller olika sammansättningar där ordet landskap ingår. Exempelvis används be- nämningen ”lagtingslag” i stället för landskapslag. Det ekonomiska systemet bygger på det nuvarande, men görs flexiblare. Statsbe- skattningen ska fortfarande höra till riksdagens behörighet och kommunalbeskatt- ningen kvarstår som lagtingets behörighet. Det blir enligt förslaget möjligt att överföra skattebehörighet till Åland genom lag som stiftas i enkel lagstiftningsordning och med lagtingets samtycke. De statsskatter som uppbärs på Åland tas in i statsbokslutet. Skatterna återförs se- dan till Åland genom ett avräkningssystem som påminner om det nuvarande, men som ska kunna ändras smidigare. Den nuvarande s.k. skattegottgörelsen ersätts 30 med en skattekorrigering. Skattekorrigeringen ska fungera som ett effektivare inci- tament för att utveckla Ålands skattekraft än den nuvarande skattegottgörelsen. Propositionen innehåller även utökad behörighet för Åland att förhandla och sätta i kraft internationella förpliktelser samt större möjligheter att påverka beredningen av ärenden som avgörs av Europeiska unionens institutioner. Ålands regering föreslås på begäran få delta i förhandlingar om internationella förpliktelser som gäller ären- den inom lagtingets lagstiftningsbehörighet, alltid då detta är möjligt i den förhand- lingskonstellation som föreligger. Lagförslaget innehåller också flera förtydliganden och preciseringar av den nu gäl- lande lagens bestämmelser, bl.a. om språkliga rättigheter, överklagande av myndig- heternas beslut och behandlingen av EU-ärenden. Lagförslaget ska behandlas i grundlagsordning och för att träda i kraft godkännas av Ålands lagting med kvalificerad majoritet. Avsikten är att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2022. 31 ALLMÄNNA MOTIVERINGAR 1 Nuläget och bedömning av det 1.1 Självstyrelsens tillkomst Vid fredsfördraget i Fredrikshamn 1809 förlorade Sveriges rike sin östra del, dvs. Finland och Åland, till det ryska riket. I samband med att Finland 1917 blev en själv- ständig stat och det kaos som följde av det första världskriget, den ryska revolution- en och inbördeskriget uppstod på Åland den s.k. Ålandsrörelsen som hade som mål att ansluta Åland till det gamla moderlandet Sverige. På Åland oroade man sig för Finlands öde men också för befolkningens möjligheter att bevara sitt språk, sin kultur och sina lokala traditioner i den nya staten. På grund av den uppkomna situationen beredde Finlands regering en proposition med förslag till lag om Ålands självstyrelse. I den konstaterades bland annat: ”för att utan dröjsmål avlägsna alla även i någon mån berättigade anledningar till missnöje har det befunnits nödigt att, utan att avvakta den allmänna organisationen av själv- förvaltning av högre grad, uppgöra ett särskilt lagförslag om mycket vidsträckt själv- styrelse för Åland. Sålunda skulle ålänningarna tillförsäkras möjlighet att själva ordna sin tillvaro så fritt det överhuvud är möjligt för ett landskap, som icke utgör en egen stat”. Lagen godkändes i grundlagsordning, men företrädarna för befolkningen i landskapet meddelade att ålänningarna inte avsåg att tillämpa lagen. Sverige gav sitt stöd till Ålandsrörelsens strävanden och frågan fördes slutligen till Nationernas Förbund för avgörande. Nationernas Förbunds råd beslutade 1921 att tillerkänna Finland suveräniteten över Åland men krävde att starka garantier för ålänningarnas nationalitetsskydd införs i självstyrelselagen. Garantierna skulle infö- ras i lagen och ögruppen neutraliseras och demilitariseras, för att man på så sätt skulle trygga ”freden, det framtida goda förhållandet mellan Finland och Sverige samt öarnas egen välgång och lycka”. Garantierna formulerades i en särskild kon- vention som fogades till Nationernas Förbunds beslut. Denna s.k. Ålandsöverens- kommelse är inte ett internationellt fördrag mellan Finland och Sverige, men den kom att ingå i Nationernas Förbunds beslut och har senare fått en sedvanerättslig betydelse inom folkrätten. I Ålandsöverenskommelsen förklarade Finland sig beslutet att ”säkerställa och ga- rantera Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess språk, dess kultur och dess lokala svenska traditioner” samt i lag införa garantier för Ålands självstyrelse bland annat i fråga om att 1. undervisningsspråket i de åländska skolorna ska vara svenska, 2. landskapet, kommunerna i landskapet eller privatperson som är bosatt i landskap- et ska ha rätt lösa in fastighet som överlåtits till person som bor utanför landskapet, 3. finska medborgare som flyttat till landskapet får rösträtt i kommunalval och lands- tingsval först när de har bott stadigvarande i landskapet i fem år, 32 4. republikens president ska utnämna landshövding efter överenskommelse med landstingets talman, 5. landskapet ska ha rätt att för sina behov använda en viss del av de skatter som härrör från landskapet och 6. Ålands landsting ska ha klagorätt hos Nationernas Förbund över tillämpningen av garantierna. Enligt Ålandsöverenskommelsen ska frågor om inlösen av överlåtna fastigheter re- gleras i en särskild lag som ska kunna ändras, tolkas eller upphävas bara på samma sätt som självstyrelselagen för Åland. De överenskomna garantierna fastställdes i lagen innehållande särskilda stadgan- den rörande landskapet Ålands befolkning (189/1922, den s.k. garantilagen). Efter att riksdagen hade godkänt garantilagen, ansåg ålänningarna att det inte fanns några hinder för att tillämpa självstyrelselagen för Åland, garantilagen och lagen an- gående bringande i verkställighet av lagen om självstyrelse för Åland (125/1920). Det lagenligt valda landstinget sammanträdde till sitt första plenum den 9 juni 1922. 1.2 Självstyrelsens utveckling Självstyrelselagen har totalreviderats två gånger. Regeringens proposition RP 38/1948 rd ligger till grund för 1951 års självstyrelselag (670/1951). Propositionen föregicks dock av RP 100/1946 rd, som inte hann slutbehandlas och därför förföll. I den sist nämnda propositionen konstateras det bland annat: ”Från åländsk sida har villigt erkänts, att självstyrelselagen tillfört landskapets befolkning betydande för- måner i fråga om lagstiftnings‐, förvaltnings‐ och självbeskattningsrätt och att själv- styrelseorganen i viss mån genom densamma förmått jämna vägen för utveckling och framåtskridande inom landskapet. Men å andra sidan har av landskapets myn- digheter upprepade gånger framhållits önskemålet om en revision av självstyrelse- lagstiftningen i syfte att avlägsna de otydligheter, som vidlåda densamma, samt skapa nödvändiga förutsättningar för ett friktionsfritt och fruktbärande lagstiftningsar- bete till fromma för landskapet och dess befolkning samt därmed även för riket i dess helhet. Den omständigheten, att på grund av meningsskiljaktighet rörande självsty- relselagens rätta tolkning, särskilda lagar blivit av Ålands landsting antagna men icke fått träda i kraft, har utgjort ett irritationsmoment, som enligt vad från åländskt håll uttalats bibragt ålänningarna den uppfattningen, att en frisinnad tolkning av lagen i många fall fått vika för en med autonomisystemets anda och syftemål oförenlig re- striktiv tolkning.” I regeringens proposition RP 38/1948 rd konstateras det att ”Ålands självstyrelse inom de av riket utstakade gränserna kan ytterligen utvecklas så, att densamma bättre motsvarar från åländskt håll framförda önskemål, samt att självstyrelselagen i vissa detaljer är i behov av revision och förtydliganden”. Fördelningen av den lagstiftande makten ordnades så att rikets och landskapets be- hörighet reglerades i två olika förteckningar. I motiveringen till proposition RP 100/1946 rd (s. 12) sägs det: ”För erhållande av klarast möjliga behörighetsgränser mellan riket och landskapet och för att såvitt möjligt eliminera det här framträdande 33 osäkerhetsmomentet har landskapets behörighetsområde under 13 § avgränsats i förhållande till riket genom uppräkning av de viktigaste rättsgebit, som hänförts till landskapets kompetens. Eftersom uppräkningen naturligtvis inte kan vara uttöm- mande och nya rättsområden småningom tillkommer, bör den kompletteras med ett allmänt stadgande om ’övriga angelägenheter, vilka icke såsom rikslagstiftning blivit riket förbehållna’. Enligt grundlagsutskottet skulle lösningen dock kunna medföra tolkningsproblem (1950 rd – U.B. – Prop. Nr 38 1948 rd s.2). En nyhet i 1951 års självstyrelselag var bestämmelserna om den åländska hem- bygdsrätten. Genom lagen förnyades bestämmelserna om finansiell utjämning och landskapets lagstiftningsbehörighet utvidgades i många avseenden. Ålandsdelegat- ionen fick i uppgift att ge utlåtanden om de landskapslagar som stiftats av lands- tinget. En viktig reform var också att landstinget måste godkänna lagar genom vilka internationella fördrag sätts i kraft i landskapet, om fördraget innehåller bestämmel- ser som medför att bestämmelser i självstyrelselagen upphävs eller ändras eller som avviker från självstyrelselagen. Enligt den första självstyrelselagen hade riket uteslu- tande rätt till lagstiftning ”då ärendet rör område som är reglerat genom internation- ella fördrag”. Till grund för 1991 års självstyrelselag (1144/1991), dvs. den nuvarande självstyrel- selagen, ligger regeringens proposition RP 73/1990 rd. Enligt propositionen var i synnerhet fördelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet ut- satt för ett stort förändringstryck. Fördelningen ansågs inte i alla avseenden ända- målsenlig. Det fanns många ärendegrupper, bl.a. användning av landskapets flagga, arkivväsendet, fornminnen, hyra och hyresreglering, postväsendet, rundradio- och televisionsverksamhet, socialvård, straffbestämmelser och utskänkning av alkohol- drycker, för vars del det ansågs vara motiverat att överlåta den lagstiftande makten till landskapet. En bestämmelse om att landskapet genom lag helt eller delvis kunde tilldelas ytterligare lagstiftningsbehörighet i fråga om folkbokföring, handels-, för- enings-, och fartygsregister, arbetspensionsskydd och annan socialförsäkring, annan alkohollagstiftning, bank- och kreditväsendet samt arbetsavtal och samarbete inom företag, infördes även i självstyrelselagen. Det ansågs likaså vara omotiverat att myndigheterna i riket hade beslutanderätten i vissa förvaltningsärenden. I proposit- ionen konstateras det: ”Ett behov att revidera stadgandena om Ålands självstyrelse föranleds även av att det snart har gått 40 år sedan den gällande självstyrelselagen trädde i kraft. Lagen bygger till stor del på ett beredningsarbete som inleddes redan på 1930‐talet. Lagen svarar inte längre mot dagens förhållanden.” En annan viktig sak i reformen 1991 var utformningen av ett nytt finansiellt system. Man föreslog att det gamla systemet ska ”ersättas med ett system som är enklare och överskådligare och som samtidigt markerar landskapets ekonomi och självstän- dighet”. På så sätt skulle landskapet fritt få disponera avräkningsbeloppet inom ra- men för sin egen budget. Landskapet bör dock eftersträva att de sociala förmånerna för landskapets befolkning är minst lika goda som för befolkningen i riket i övrigt (RP 73/1990 rd, s. 7). 34 1.3 Självstyrelselagens ställning i författningen Enligt 75 § i grundlagen gäller angående lagstiftningsordningen för självstyrelselagen för Åland och jordförvärvslagen för Åland det som särskilt bestäms i dessa lagar. Självstyrelselagen är en lag av grundlagsnatur i det avseendet att den har antagits i den ordning som gäller för stiftande av grundlag samt med lagtingets beslut som har fattats med kvalificerad majoritet. Det är inte heller möjligt att ändra eller upphäva självstyrelselagen på något annat sätt än i grundlagsordning och med kvalificerad majoritet i lagtinget. I detta avseende utgör självstyrelselagen en stark garanti för Ålands självstyrelse. Enligt grundlagens 120 § har landskapet Åland självstyrelse enligt vad som särskilt bestäms i självstyrelselagen för Åland. Enligt 75 § 2 mom. i grundlagen gäller angå- ende lagtingets initiativrätt samt stiftande av landskapslagar det som bestäms i själv- styrelselagen. Finlands konstitution är med andra ord uppbyggd så, att självstyrelse- lagen hierarkiskt står på samma nivå som grundlagen och att det i självstyrelselagen finns bestämmelser som utgör avvikelser från grundlagen. Det är inte heller möjligt att genom att ändra grundlagen göra bestämmelser i självstyrelselagen verknings- lösa. Däremot finns det i självstyrelselagen en bestämmelse om att stiftande och ändring av grundlag hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Detta innebär bl.a. att frå- gor om grundläggande och mänskliga rättigheter hör till rikets lagstiftningsbehörig- het. De viktigaste elementen i den konstitutionella regleringen är att landskapet har egen lagstiftningskompetens inom vissa områden och att landskapet är enspråkigt svenskt. Detta innebär att riksdagens lagstiftningsmakt är territoriellt begränsad i de frågor som hör till landskapets kompetens samt t.ex. att bestämmelsen i grundlagens 17 § om landets nationalspråk inte är tillämplig på Åland. Däremot är t.ex. grundla- gens likabehandlingsprincip och diskrimineringsförbud enligt 6 § även tillämpliga på Åland. 1.4 Självstyrelsens internationella dimension Internationella garantier för självstyrelsen De internationella garantierna för självstyrelsen består främst av Nationernas För- bunds råds beslut 1921, den s.k. Ålandsöverenskommelsen och även av de freds- fördrag i vilka Ålandsöarnas demilitariserade och neutraliserade status har bekräf- tats. De garantier som ingick i Nationernas Förbunds råds beslut har inte formellt överta- gits av Förenta nationerna. Den klagorätt som i tiden fanns, dvs. möjligheten för ålänningarna att vända sig till Nationernas Förbund om Finland inte uppfyllde sina förpliktelser gentemot självstyrelsen, föreligger således inte längre. I den juridiska doktrinen har frågan om de internationella garantiernas sedvanerättsliga status dis- kuterats ingående, men åsikterna har varit delade. I praktiken har Finland i de tidi- gare självstyrelselagarna och i tillämpningen av dem erkänt och iakttagit de internat- ionella garantierna och även i förarbetena ansett sig förpliktat att iaktta dem. Finland har således ansett att det av internationell rätt följer att landets konstitution ska inne- 35 hålla garantier för självstyrelsens fortbestånd. Åtminstone i det avseendet är garanti- erna sedvanerättsligt bindande för Finland. Genom regeringens periodiska rapporter om genomförandet av internationella och regionala människorättskonventioner och behandlingen av dessa kan de självstän- diga och oberoende övervakningsorganen för konventionerna förses med informat- ion om den särskilda enspråkigt svenska status som landskapet Åland har i enlighet med Nationernas förbunds beslut. Dessutom kan man överväga om en företrädare för Ålands landskapsregering kunde delta i de offentliga muntliga utfrågningarna av regeringen i övervakningsorganen för konventionerna i de fall då man kan förvänta sig särskilda frågor om Ålands ställning. Detta skulle främja en dialog mellan land- skapet Åland och de internationella oberoende övervakningsmekanismerna när det gäller de mänskliga rättigheterna. Demilitariserad och neutraliserad status Konflikten mellan Finland och Sverige om Åland avgjordes med fredliga medel av Nationernas Förbund i och med beslutet av den 24 juni 1921. I enlighet med detta och utifrån den förklaring som Ryssland gav till Paristraktaten av den 30 mars 1856 om att inte befästa Ålandsöarna slöts mellan Tyskland, Danmark (inklusive Island), Estland, Finland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Lettland, Polen och Sverige den 20 oktober 1921 konventionen angående Ålandsöarnas icke‐befästande och neutra- lisering (FördrS 1/1922). Denna konvention är den rättsliga grunden för Ålands demi- litariserade och neutraliserade ställning. Sovjetunionen var inte representerat och Finland slöt i stället med Sovjetunionen den 11 oktober 1940 ett demilitariseringsför- drag (FördrS 24/1940) som sattes i kraft på nytt efter krigsslutet med en separat överenskommelse (FördrS 9/1948). Fördraget från 1940 är fortfarande i kraft mellan Ryssland och Finland. Det finns bl.a. med i ett protokoll angående bilaterala över- enskommelser mellan de båda staterna som undertecknades i juli 1992 (FördrS 102/1992). Också Ålands demilitariserade och neutraliserade status är en del av folkrätten. De- militariseringen och neutraliseringen har ansetts ha en regional, europeisk sedvane- rättslig status. Demilitariseringen och neutraliseringen är som en del av gällande sedvanerätt bindande även för stater som inte har undertecknat konventionerna. Finland har till fullo förbundit sig att iaktta denna status. Ålandsexemplet Sedan början av 1980‐talet har Ålands befolkning och dess beslutsfattare ägnat de- militariseringen och neutraliseringen allt större intresse och självstyrelsemyndighet- erna för kontinuerligt en dialog med riket i dessa frågor. Från åländsk sida strävar man efter att stärka landskapets ställning som subjekt, dvs. en aktör som kan föra talan i frågor som berör Ålands ställning. Ålandslösningen är ett exempel på fredlig konfliktlösning som innehåller olika element i form av självstyrelse, garantier om kul- turella och språkliga rättigheter för ögruppens befolkning samt demilitarisering och neutralisering. Ålandsexemplet har intresserat många konfliktområden under årens lopp. År 1998 tillsatte den dåvarande utrikesministern Tarja Halonen en kontaktgrupp mel- lan utrikesministeriet och Ålands landskapsregering. Syftet med kontaktgruppen är att utveckla och öka Ålandsexemplets användning i internationella sammanhang samt att även på annat sätt öka informationen om och kontakterna till Åland. Inform- 36 ationsarbetet bidrar till att förmedla bilden av Finland som en viktig och trovärdig ak- tör i det internationella samarbetet för konfliktlösning. Åländskt deltagande i internationellt samarbete Lagtinget och landskapsregeringen har utökat sina kontakter i nordiska, europeiska och andra internationella samarbetsorganisationer. Åland deltar i första hand aktivt i mellanstatligt samarbete på områden där Åland har egen behörighet. När det gäller områden som hör till rikets behörighet men där samarbetet är av stor betydelse för Åland har deltagande möjliggjorts i vissa fall genom överenskommelse med en riks- myndighet om åländsk representation i möten, förberedande arbetsgrupper och lik- nande. Landskapsregeringen har bland annat deltagit i förberedande arbete och mö- ten i International Maritime Organization (IMO). Landskapsregeringen är bland annat representerat i EU:s regionkommitté, Nätverket för övervakning av subsidiaritetsprincipen, Nordiska ministerrådet med underlig- gande kommittéer, styrelser och arbetsgrupper samt B7 Baltic Islands Network. Landskapsregeringen deltar dessutom mycket aktivt i vissa EU-program, exempelvis Central Baltic Program i vilket landsregeringen är representerat i såväl övervak- ningskommitté och styrkommitté. Landskapsregeringen har dessutom ett omfattande bilateralt samarbete med Sverige. När det gäller parlamentariskt samarbete är Ålands lagting representerat i flera inter- nationella organisationer. Lagtinget har fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet samt i den parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC) och Ålands lagtings talman är dessutom medlem i CALRE-samarbetet (Conference of European Regional legisla- tive Assemblies, 74 talmän från regionala lagstiftande regioner i EU). Åland i Europeiska unionen Till Finlands anslutningsakt för inträde i Europeiska unionen fogades efter medlem- skapsförhandlingarna ett protokoll nr 2 om Åland. I ingressen till protokollet, som också är en del av EU:s primärrätt, hänvisas till Ålands särställning enligt folkrätten som grund för de undantag från EU-rätten som gäller Åland och som närmare anges i protokollet (lag (1540/1994; FördrS 102/1994) och förordning (1541/1994; FördrS 103/1994) om godkännande av vissa bestämmelser i fördraget om Finlands anslut- ning till Europeiska unionen). Enligt artikel 1 i Ålandsprotokollet, som är fogat till Fin- lands anslutningsfördrag, ska inte Europeiska unionens regelverk hindra att bestämmelserna om Åland som är i kraft den 1 januari 1994 tillämpas gällande in- skränkningar, på icke diskriminerande grund dels i rätten för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland samt för juridiska personer att förvärva och inneha fast egendom på Åland utan tillstånd av Ålands behöriga myndigheter, dels i etable- ringsrätten och i rätten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland eller för juridiska personer utan tillstånd av de behöriga myn- digheterna på Åland. Enligt artikel 3 ska Finland se till att alla fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna likabehandlas på Åland. När Finland blev medlem i Europeiska unionen och Ålands lagting, efter en separat folkomröstning på Åland, gav sitt samtycke till att unionens grundfördrag ska tilläm- pas i landskapet i den mån dessa gäller frågor som enligt självstyrelselagen hör till landskapets behörighet, innebar det en övergång till ett i vissa avseenden överstat- ligt beslutsfattande bland annat genom att vissa delar av lagstiftningsbehörigheten överfördes till EU-organ. 37 1.5 Ålands område Självstyrelsen har sedan dess tillkomst varit knuten till ett territoriellt avgränsat om- råde. I den första självstyrelselagen angavs gränserna såsom ett område som omfat- tade det dåvarande Ålands län. Åland blev ett eget län år 1918 då Ålands härad av- skildes från Åbo- och Björneborgs län (FFS 48/1918). Gränsen i öster sammanfaller med den tidigare läns- och häradsgränsen. Gränsen i väster bestämdes ursprungligen i 1809 års fredstraktat i Fredrikshamn och gränsregleringstraktaten från år 1810 om riksgränsen i Ålands hav. Den senare ju- sterades år 1888 genom en gränsreglering om demarkationslinjen i Ålands hav. En- ligt den topografiska beskrivningen gick gränslinjen genom skäret Märkets mittpunkt. I övrigt saknades närmare angivelser av gränsdragningen över Märket. På västra sidan av Märket finns en fyr som Ryssland uppförde år 1885. Fyren övertogs av finska staten år 1917. I samband med en översyn av riksgränsen mellan Finland och Sverige gjordes en gränsjustering i en överenskommelse år 1982 så att området kring fyren skulle höra till Finland och ett område av motsvarande storlek på den östra delen av Märket tillföll Sverige. Eftersom gränsjusteringen berörde gränserna för landskapet Åland genomfördes en motsvarande ändring av självstyrelselagen år 1985. I 1920 och 1951 års självstyrelselagar fanns ingen uttrycklig bestämmelse om land- skapets territorialvatten, men till landskapets område hörde det vatten som låg inn- anför 4 nautiska mil, utom kring Bogskären där gränsen gick vid 3 nautiska mil. Finlands ekonomiska zon FN:s havsrättskonvention som hade förhandlats fram på 1970- och 1980-talet trädde i kraft 1994. Konventionen ersatte fyra överenskommelser på havsrättens område som ingicks i slutet på femtiotalet. Genom konventionen infördes bland annat ett helt nytt jurisdiktionsområde, den ekonomiska zonen. Genom bestämmelserna om den ekonomiska zonen sammanfördes bestämmelserna om fiskerijurisdiktion och konti- nentalsockeln till ett enda system. Utrikesministeriet tillsatte 1993 en arbetsgrupp som fick till uppgift att utreda Finlands behov av en ekonomisk zon. Arbetet inleddes med att utreda en utvidgning av Fin- lands territorialhav. Som en följd av utredningen utvidgade Finland sin territorialvat- tengräns till 12 nautiska mil år 1995. Detta innebar att landskapets territorialhav sam- tidigt utvidgades direkt med stöd av självstyrelselagen. Vid självstyrelselagsrevision- en år 1991 hade havsrättskonventionens bestämmelser om territorialhav beaktats så att en eventuell nära förestående utvidgning även skulle gälla för landskapet utan att självstyrelselagen behövde ändras. Även när det gäller den ekonomiska zonen fick 1991 års självstyrelselag en bestämmelse i 2 § 2 mom. för det fall att Finland skulle göra anspråk på en ekonomisk zon. Till skillnad från det föregående förutsätter en utvidgning för landskapets del en särskild överenskommelse med riket om detta. Enligt detaljmotiveringarna till nuvarande självstyrelselag var det frågan om en ny situation som oftast regleras internationellt och som kräver en noggrannare nationell reglering. Det kan vara fråga om förändrade fiskekvoter eller utvinning av naturtill- gångar. Vidare anges i motiveringen att det inte finns skäl eller möjlighet att i själv- styrelselagen noggrant reglera hur en utvidgning av rikets överhöghet skulle utfalla för landskapets del. 38 Under beredningen av propositionen om den ekonomiska zonen förde Ålands land- skapsregering fram önskemål om att självstyrelsens behörighet skulle utvidgas till den ekonomiska zonen i fråga om de områden som anslöt sig till landskapets om- råde. Regeringen meddelade genom statsminister Lipponens brev 18.1.2001 att den är beredd att återkomma till frågan i sinom tid, om erfarenheterna om utnyttjandet av den ekonomiska zonen ger anledning därtill. Den ekonomiska zonen inrättades den 1 februari 2005 då lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004) trädde i kraft. Gränserna för den neutraliserade och demilitariserade zonen Gränserna för det geografiska området som är demilitariserat och neutraliserat fast- ställs i artikel 2 i Ålandskonventionen med hjälp av ett antal koordinater. Artikel 4 i konventionen innehåller även ett förbud för luftstyrkor att intränga i eller uppehålla sig i zonen. Gränsdragningen enligt moment II i artikeln avviker i någon mån från det område som hör till det självstyrda Åland oc