1/2017Statsrådets kanslis publikationsserie Valtioneuvoston kanslian julkaisusarja Svenskt lagspråk i Finland Slaf Ruotsinkielinen lakikieli 5 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND Sammanfattning I handboken Svenskt lagspråk i Finland, Slaf, redogörs det för hur lagar och andra författningar kommer till samt för viktiga källor och hjälpmedel vid översättning från finska till svenska. Slaf behandlar också språkriktighetsfrågor och skrivregler samt modernisering av ålderdomliga ord och fraser. Därtill innehåller boken förteckningar över bl.a. myndigheter och EU-institutioner samt en finsk-svensk ordlista med både klassiska fallgropar och nyord som är svåra att hitta i andra källor. Slaf tar också upp bl.a. terminologiska och lagtekniska frågor, hänvisningsteknik, rubriker och standardfraser i propositioner samt författningars ingresser ur översättarperspektiv. Utgivare STATSRÅDETS KANSLI PRESENTATIONSBLAD 9.1.2017 Typ av publikation Anvisning Uppdragsgivare Statsrådets kansli Publikationens namn Svenskt lagspråk i Finland Slaf – Ruotsinkielinen lakikieli ISSN (PDF) 1799-7828 Distribution och försäljning Publikationen som PDF: vnk.fi/sv/publikationer Försäljning: julkaisutilaukset.valtioneuvosto.fi (Lönnberg) Ytterligare information: info@vnk.fi ISBN (tryck) 978-952-287-296-8  Sekretessgrad Offentlig ISBN (PDF) 978-952-287-297-5  Nyckelord Svenskt lagspråk, lagöversättning Förläggare Statsrådets kansli Tryckort Lönnberg Print & Promo, Helsingfors, 2016 Layout Taina Ståhl Seriens namn och nummer Statsrådets kanslis publikationsserie 1/2017 Sidantal 464 Språk svenska ISSN (tryck) 0782-6028 Rättslig grund reglementet för statsrådet (262/2003), 12 § statsrådets förordning om statsrådets kansli (393/2007), 1 § Denna anvisning ersätter motsvarande tidigare anvisning 1/2010. 6 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND Tiivistelmä Käsikirjassa Svenskt lagspråk i Finland (Slaf) kuvataan, miten lait ja säädökset syntyvät, sekä esitellään tärkeimpiä kääntämisen lähteitä ja apuvälineitä. Slafissa käsitellään myös oikeakielisyyskysymyksiä ja oikeinkirjoitusta sekä keinoja vanhahtavien sanojen ja fraasien nykyaikaistamiseksi. Lisäksi käsikirja sisältää mm. kaksikieliset luettelot kansallisista viranomaisista ja EU:n toimielimistä sekä suomi-ruotsi -sanaston, jossa esitellään perinteisiä kääntämisen sudenkuoppia ja sellaisia uudissanoja, joita on vaikea löytää muista lähteistä. Slaf käsittelee kääntäjän näkökulmasta myös mm. terminologisia ja lakiteknisiä kysymyksiä, viittaustekniikkaa, hallituksen esitysten otsikoita ja standardilauseita sekä säädösten johtolauseita. Julkaisija VALTIONEUVOSTON KANSLIA KUVAILULEHTI 9.1.2017 Julkaisun laji Ohje Toimeksiantaja Valtioneuvoston kanslia Julkaisun nimi Svenskt lagspråk i Finland Slaf – Ruotsinkielinen lakikieli ISSN (PDF) 1799-7828 Julkaisun jakelu ja myynti PDF:nä: vnk.fi/julkaisut Myynnissä: julkaisutilaukset.valtioneuvosto.fi (Lönnberg) Lisätietoja: info@vnk.fi ISBN (paino) 978-952-287-296-8  Luottamuksellisuus Julkinen ISBN (PDF) 978-952-287-297-5  Avainsanat Ruotsinkielinen lakikieli, säädöskääntäminen Kustantaja Valtioneuvoston kanslia Painopaikka Lönnberg Print & Promo, Helsinki, 2016 Taitto Taina Ståhl Sarjan nimi ja numero Valtioneuvoston kanslian julkaisusarja 1/2017 Sivumäärä 464 Kieli ruotsi ISSN (paino) 0782-6028 Säädösperuste valtioneuvoston ohjesääntö (262/2003), 12 § valtioneuvoston asetus valtioneuvoston kansliasta (393/2007), 1 § Tämä ohje korvaa edellisen vastaavan ohjeen 1/2010. 7 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND Ärende SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND Statsrådets kansli har i dag beslutat att utfärda bifogade anvis- ning (Svenskt lagspråk i Finland, Slaf) om det svenska lagspråket. Anvisningen syftar i första hand till att samordna användningen av uttryck och termer i det svenska författningsspråket. Anvisningen ges ut i form av en handbok som har utarbetats inom Statsrådets svenska språknämnd. Nämnden hör till stats- rådets kanslis ansvarsområde. Bestämmelser om nämndens upp- gifter och arbetsmetoder finns i statsrådets förordning om statsrå- dets svenska språknämnd (1037/2000). Nämnden är samordnande organ i frågor som gäller de statliga myndigheternas svenska språk- bruk och den har till uppgift att arbeta för ett klart och begripligt svenskt lag- och förvaltningsspråk i Finland. Statsminister Juha Sipilä Understatssekreterare Timo Lankinen 8 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND Asia RUOTSINKIELINEN LAKIKIELI Valtioneuvoston kanslia on tänään tekemällään päätöksellä antanut liitteen mukaisen ohjeen (Svenskt lagspråk i Finland, Slaf) ruot- sinkielisen lakikielen käytöstä. Ohjeen ensisijaisena tarkoituksena on yhdenmukaistaa ruotsinkielisessä säädöskielessä esiintyvien ilmaisujen ja termien käyttöä. Käsikirjan muodossa julkaistava ohje on valmisteltu valtio- neuvoston kanslian toimialaan kuuluvassa valtioneuvoston ruotsin kielen lautakunnassa. Lautakunnan tehtävistä ja toiminnasta sää- detään valtioneuvoston asetuksessa valtioneuvoston ruotsin kie- len lautakunnasta(1037/2000). Lautakunta toimii koordinoivana elimenä valtion viranomaisten ruotsin kielen käyttöä koskevissa kysymyksissä. Lautakunnan tehtävänä on edistää Suomessa käy- tettävän laki- ja hallintoruotsin selkeyttä ja ymmärrettävyyttä. Pääministeri Juha Sipilä Alivaltiosihteeri Timo Lankinen 9 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND Förord Denna handbok, Svenskt lagspråk i Finland (Slaf), kompletterar i fråga om de svenska lagtexterna Hallituksen esitysten laatimisohjeet, Lainkirjoittajan opas och andra handböcker för lagberedare som getts ut av justitieministeriet. Slaf finns också bland myndighetsföreskrifterna i Finlex (finlex.fi/sv/viranomaiset/normi) under länken Valtioneuvoston kanslia - Statsrådets kansli. Svenskt lagspråk i Finland riktar sig i första hand till dem som bereder, skri- ver och översätter förslag till lagar och andra författningar och till dem som an- svarar för och producerar svenska myndighetstexter inom statsförvaltningen. Slaf är också en utmärkt handbok för andra som skriver och översätter texter med anknytning till lag och förvaltning. Handboken ersätter 2010 års anvisningar med samma namn (Föreskrifter, an- visningar och rekommendationer från statsrådets kansli 1/2010). Den har utarbe- tats inom Statsrådets svenska språknämnd och bygger på de tidigare upplagor av boken som nämnden gett ut. Omarbetningen och kompletteringen av materialet har skett i en arbetsgrupp med följande medlemmar: translatorn Kitty Fogelholm som samordnare (statsrå- dets kansli), gruppchefen Mikael Ekholm (författningsöversättningen, statsrådets kansli), lagstiftningsrådet Ann-Marie Malmsten (justitieministeriet), informations- experten Diana Nyberg (statsrådets kansli), translatorn Eva Orava (statsrådets kansli), ledande språkvårdaren Eivor Sommardahl (Institutet för de inhemska språ- ken) och translatorn Ilkka Voimäki (riksdagens svenska byrå). Ett stort antal andra sakkunniga har också bidragit till innehållet. Lagspråket är liksom allmänspråket föremål för ständig utveckling. Statsrå- dets svenska språknämnd följer fortlöpande denna utveckling och ger vid behov rekommendationer som kompletterar innehållet i Slaf. Rekommendationerna publiceras i nämndens informationsblad Språkråd (vnk.fi/sv/informationsbla- det-sprakrad). Statsrådets svenska språknämnd tar gärna emot kommentarer och språkfrågor per e-post (spraknamnden@vnk.fi). file:///Users/taina/%20Tyo%cc%88t/VNK%20Salf%202017%20taittoa/TEKSTIT%20AS/httphttp://finlex.fi/sv/viranomaiset/normi/ http://vnk.fi/sv/informationsbladet-sprakrad http://vnk.fi/sv/informationsbladet-sprakrad 10 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 11 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND Innehåll 1 Allmänt om handboken och andra hjälpmedel… ……………………………… 17 1.1 Handbokens syfte…………………………………………………………………… 17 1.2 Författningar och regelverk i tryckt och elektronisk form… ………………… 17 1.2.1 Finlands författningssamling och andra regelverk … ………………… 17 1.2.2 Finlex ………………………………………………………………………… 19 1.2.3 Andra elektroniska hjälpmedel …………………………………………… 20 1.2.4 Hur man hittar rätt i lagstiftningen… …………………………………… 21 1.3 Ordböcker, handböcker och språkhjälp… ……………………………………… 23 1.4 Språkvårds- och terminologiorgan m.m. … …………………………………… 32 2 Lagar och andra författningar… …………………………………………………… 33 2.1 Begreppen författning och lagstiftning … ……………………………………… 33 2.2 Lagar… ……………………………………………………………………………… 33 2.3 Förordningar och andra rättsregler… …………………………………………… 34 2.4 Författningarnas struktur … ……………………………………………………… 35 2.5 Hur en lag kommer till … ………………………………………………………… 35 2.6 Bestämmelser om språket… ……………………………………………………… 37 2.7 Publicering och ikraftträdande… ………………………………………………… 38 2.8 Europeiska unionens lagstiftning… ……………………………………………… 39 2.8.1 EU:s rättsakter… …………………………………………………………… 39 2.8.2 Terminologi… ……………………………………………………………… 40 2.8.3 EU-rätten… ………………………………………………………………… 41 2.8.4 Rättsakternas uppbyggnad ………………………………………………… 45 3 Det svenska lagspråket och principer för översättning… …………………… 47 3.1 Det svenska lagspråkets utveckling… …………………………………………… 47 3.1.1 Utvecklingen och nuläget i Sverige ……………………………………… 47 3.1.2 Utvecklingen och nuläget i Finland……………………………………… 48 3.2 Principer för modernt svenskt lagspråk … ……………………………………… 49 3.2.1 Nya författningar…………………………………………………………… 49 3.2.2 Ändring av författningar … ……………………………………………… 50 3.3 Finlandismer… ……………………………………………………………………… 51 3.3.1 Officiella finlandismer … ………………………………………………… 51 3.3.2 Finlandismer som ska undvikas i lagtext … …………………………… 52 3.4 Arbetet för en enhetligare och modernare terminologi i lagstiftningen … … 52 3.5 Särskilda termproblem i EU-relaterade texter … ……………………………… 53 12 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 4 Språkriktighetsfrågor… ……………………………………………………………… 55 4.1 Substantivformer… ………………………………………………………………… 55 4.1.1 Ord på -ande och -ende… ………………………………………………… 55 4.1.2 Böjning av vissa andra substantiv … …………………………………… 56 4.1.3 Dopning, dumpning och mobbning… …………………………………… 57 4.2 Verb och verbformer … …………………………………………………………… 58 4.2.1 Kortformer av verb… ……………………………………………………… 58 4.2.2 Böjning av vissa verb… …………………………………………………… 58 4.2.3 Användning av ska, bör, får och andra modala hjälpverb… ………… 59 4.2.4 Fast och löst sammansatta verb … ……………………………………… 62 4.3 Subjektsregeln… …………………………………………………………………… 63 4.4 Bestämningar till substantiv… …………………………………………………… 64 4.4.1 Framförställda bestämningar … ………………………………………… 64 4.4.2 Efterställda bestämningar… ……………………………………………… 65 4.5 ”Nakna” substantiv ………………………………………………………………… 67 4.6 Bestämd och obestämd form… …………………………………………………… 70 4.6.1 Artikel eller räkneord?… ………………………………………………… 72 4.7 Substantivsjuka och ”ande-meningar”…………………………………………… 72 4.8 Villkorssatser … …………………………………………………………………… 75 4.9 Ordföljd… …………………………………………………………………………… 77 4.9.1 Huvudsatsordföljd… ……………………………………………………… 78 4.9.2 Tunga led först eller sist…………………………………………………… 79 4.9.3 Bisatsordföljd… …………………………………………………………… 80 4.9.4 Håll ihop ord som hör ihop … …………………………………………… 82 4.10 Prepositioner och prepositionsliknande uttryck … …………………………… 83 4.10.1 Användning av vissa prepositioner… …………………………………… 83 4.10.2 Ingen preposition …………………………………………………………… 90 4.10.3 Sammansatta prepositioner på där-, här- och var-… ………………… 91 4.11 Tidsperioder och andra tidsuttryck… …………………………………………… 91 4.12 Vissa ord, ordformer och uttryck… ……………………………………………… 93 4.13 Översättning av finskans genitiv… ……………………………………………… 97 4.13.1 Genitivkedjor… …………………………………………………………… 97 4.13.2 Finskpåverkat genitivbruk ………………………………………………… 98 4.13.3 Gruppgenitiv…………………………………………………………………102 4.13.4 Genitivformer i vissa tjänstebeteckningar… ……………………………102 4.14 Översättning av finskans konditionalis … ………………………………………103 4.14.1 Förslag och önskemål ………………………………………………………103 4.14.2 Finskans ”jotta”… …………………………………………………………104 4.14.3 Verbformer i villkorssatser … ……………………………………………104 4.15 Citat och referat … …………………………………………………………………105 4.16 Att skriva könsneutralt … …………………………………………………………106 4.16.1 Adjektivets a- och e-former… ……………………………………………107 4.16.2 Könsneutrala yrkesbeteckningar… ………………………………………108 13 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 5 Skrivregler … ……………………………………………………………………………109 5.1 Kommatering … ……………………………………………………………………109 5.1.1 Vid bisatser … ………………………………………………………………109 5.1.2 Vid villkorssatser……………………………………………………………110 5.2 Förkortningar … …………………………………………………………………… 111 5.2.1 Förkortningar i lagtext … ………………………………………………… 111 5.2.2 Förkortningar i motiveringstext … ……………………………………… 111 5.2.3 Användning av punkt och andra skiljetecken vid förkortningar………113 5.3 Särskrivning och hopskrivning av vissa uttryck … ……………………………114 5.4 Bokstavsordning… …………………………………………………………………117 5.5 Skiljetecken… ………………………………………………………………………117 5.5.1 Punkt… ………………………………………………………………………117 5.5.2 Semikolon och kolon… ……………………………………………………118 5.5.3 Parenteser… …………………………………………………………………118 5.5.4 Tankstreck och bindestreck… ……………………………………………118 5.5.5 Snedstreck … ………………………………………………………………121 5.6 Citat och citattecken … ……………………………………………………………121 5.7 Tidsuttryck … ………………………………………………………………………122 5.8 Sifferuttryck… ………………………………………………………………………123 5.9 Specialtecken … ……………………………………………………………………124 5.10 Stavning ………………………………………………………………………………125 6 Modernisering av ord och fraser… …………………………………………………127 7 Terminologiska och lagtekniska frågor… …………………………………………139 7.1 Termer och terminologisk konsekvens … ………………………………………139 7.1.1 Kravet på terminologisk enhetlighet och konsekvens… ………………139 7.1.2 Terminologin i förordningar och myndighetsföreskrifter … …………140 7.1.3 Terminologin i nationell lagstiftning som har anknytning till EU-rättsakter… …………………………………………………………140 7.1.4 Termarbetet vid översättning av författningstext… ……………………141 7.2 Principer för termbyten i författningstext… ……………………………………142 7.3 Ingressen och informationen i den … ……………………………………………144 7.4 Parallelltexten och informationen i den… ………………………………………144 7.5 Punktuppställningar…………………………………………………………………145 7.5.1 Nya punktuppställningar … ………………………………………………145 7.5.2 Punktuppställningar som ändras endast delvis… ………………………147 7.6 Språkliga ändringar enbart i den svenska eller i den finska texten … ………147 14 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 8 Namn och namnanvändning… ………………………………………………………149 8.1 Ortnamn ………………………………………………………………………………149 8.1.1 Svenska namn på inhemska orter… ………………………………………149 8.1.2 Svenska namn på stater… …………………………………………………149 8.1.3 Svenska namn på delstater, städer m.m. i utlandet … …………………150 8.1.4 Områden i Finland… ………………………………………………………151 8.1.5 Kommuner med namn på båda språken… ………………………………153 8.2 Myndigheter m.m. … ………………………………………………………………159 8.2.1 Stor eller liten bokstav?… …………………………………………………159 8.2.2 Myndighetsförteckning… …………………………………………………159 8.2.3 Regionförvaltningsmyndigheter… ………………………………………198 8.3 Universitet, högskolor och yrkeshögskolor … …………………………………200 8.4 Integrationen i Europa … …………………………………………………………201 8.4.1 EU och EG … ………………………………………………………………201 8.4.2 EES … ………………………………………………………………………204 8.5 Vissa andra internationella organisationer… ……………………………………205 8.6 Företag och registrerade föreningar………………………………………………206 9 Rubriker, titlar och hänvisningsteknik… …………………………………………207 9.1 Ettordsrubriker och flerordsrubriker………………………………………………207 9.2 Principer vid benämning av nya lagar……………………………………………208 9.3 Rubriker vid ändring av lagar och förordningar … ……………………………208 9.4 Hur man hänvisar till lagar och andra författningar… …………………………209 9.4.1 Skrivsätt, kortformer och förkortningar… ………………………………209 9.4.2 Hänvisning när datum anges… ……………………………………………210 9.4.3 Hänvisning när författningsnumret anges… ……………………………211 9.4.4 Hänvisning till kapitel, paragrafer, moment och punkter………………212 9.4.5 ”Edellä” och ”jäljempänä”…………………………………………………214 9.4.6 ”Tämä laki” och ”mainittu laki”… ………………………………………214 9.4.7 ”Muussa laissa”, ”muualla”, ”toisin”… …………………………………215 9.4.8 ”Mainittu”, ”tarkoitettu”, ”säädetty”… …………………………………216 9.4.9 Genus …………………………………………………………………………216 9.4.10 Tempus och ordföljd… ……………………………………………………217 9.5 EU:s rättsakter och domar… ………………………………………………………217 9.5.1 Rättsakternas titlar… ………………………………………………………217 9.5.2 Hänvisning till rättsakter och deras bilagor … …………………………220 9.5.3 Hänvisning till EU-domstolens rättsfall… ………………………………231 9.6 Hänvisning till internationella fördrag … ………………………………………232 15 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 10 Rubriker och standardfraser i propositioner… …………………………………233 10.1 Propositionens rubrik… ……………………………………………………………233 10.2 Standardrubriker i motiveringstexten… …………………………………………234 10.2.1 Standardrubriker i långa propositioner … ………………………………234 10.2.2 Standardrubriker i korta propositioner … ………………………………236 10.2.3 Standardrubriker i fördragspropositioner … ……………………………237 10.2.4 Rubriker som kan förekomma i propositionernas konsekvensbedömningar … ………………………………………………238 10.3 Standardfraser i motiveringstext… ………………………………………………239 10.3.1 Propositionens huvudsakliga innehåll… …………………………………239 10.3.2 Beredningen av propositionen… …………………………………………240 10.3.3 Närmare bestämmelser… …………………………………………………240 10.3.4 Ikraftträdande… ……………………………………………………………241 10.3.5 Lagstiftningsordning… ……………………………………………………242 10.4 Standarduttryck i lagtext … ………………………………………………………243 10.4.1 Inledande bestämmelser m.m.… …………………………………………243 10.4.2 Bemyndiganden… …………………………………………………………244 10.4.3 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser… …………………………244 11 Författningarnas ingresser… …………………………………………………………247 11.1 Lagingresser… ………………………………………………………………………248 11.2 Förordningsingresser… ……………………………………………………………266 12 Finsk-svensk ordlista … ………………………………………………………………273 Register… …………………………………………………………………………………………429 16 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 17 1 1 ALLMÄNT OM HANDBOKEN OCH ANDRA HJÄLPMEDEL 1 Allmänt om handboken och andra hjälpmedel 1.1 Handbokens syfte Svenskt lagspråk i Finland (Slaf) riktar sig främst till dem som översätter och grans- kar lagar och andra författningar. Anvisningarna tillämpas bl.a. vid översättnings- och språksektorn vid statsrådets kansli, justitieministeriets laggranskningsenhet och riksdagens kansli. Boken kan användas både som uppslagsverk och som lärobok. Handboken innehåller viktig bakgrundsinformation för den som översätter lagtext från finska till svenska och bl.a. standardfraser och andra formuleringar som rekommenderas i sammanhanget. De språkriktighetsfrågor och skrivregler som behandlas blir ofta aktuella vid översättning av lag- och propositionstext. Den finsk-svenska ordlistan i kapitel 12 innehåller bl.a. ord och uttryck som ofta används oriktigt eller som saknas i andra ordböcker samt ord och uttryck som Statsrådets svenska språknämnd har rekommenderat. Ordlistan ger naturligtvis inte uttömmande svar i alla tänkbara situationer, vilket betyder att man ibland måste ta till andra lösningar än de som finns i listan. 1.2 Författningar och regelverk i tryckt och elektronisk form 1.2.1 Finlands författningssamling och andra regelverk Finlands författningssamling i tryckt form och lagboken Finlands Lag har traditio- nellt varit viktiga hjälpmedel för dem som översätter lagar och förordningar. I det praktiska arbetet ersätts de numera i hög grad av databaserna i Finlex och andra elektroniska hjälpmedel. I Finlands författningssamling (FörfS; Suomen säädöskokoelma, SäädK) pub- liceras enligt lagen om Finlands författningssamling (188/2000, ändrad 1197/2010) alla lagar och förordningar samt ibland också vissa beslut och tillkännagivanden. Överenskommelser med andra stater publiceras i Finlands författningssamlings 18 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 1 fördragsserie (FördrS; Suomen säädöskokoelman sopimussarja, SopS). Ministe- rierna har egna föreskriftssamlingar, i vilka bl.a. vissa ministerieförordningar, anvisningar och beslut publiceras. En stor del av detta material finns i elektronisk form i Finlex (finlex.fi). Sedan den 1 januari 2011 är Finlex det primära publika- tionsforumet. Finlands Lag (FL) är en redigerad lagbok i ett band som publiceras av Talentum (Alma Talent). Den innehåller ett urval av de lagar och förordningar som ingår i Finlands författningssamling. De motsvarande finska lagböckerna Suomen Laki (SL) publiceras i tre band. Också Edita Publishing Ab ger numera ut redigerade lagböcker på finska och svenska. Talentum (Alma Talent) ger också ut separata lagsamlingar, på finska t.ex. Verolait 1 och 2, Sosiaali- ja tervey- denhuoltolainsäädäntö, Rikosoikeus, Ympäristölainsäädäntö och Tieliikenne- lait samt på svenska Skatteförfattningarna. Särskilda utgåvor av lagstiftning på olika områden publiceras också bl.a. av Edita Publishing Ab. Även intresse- och fackorganisationer ger ibland ut lagsamlingar. Ålands landskapslagar och landskapsförordningar publiceras i Ålands författningssamling, som i elektronisk form finns på Ålands landskapsregerings webbplats (regeringen.ax). Det finns också en lagbok, Ålands lagsamling, som hittas på samma webbadress. Europeiska unionens officiella tidning (EUT) innehåller unionens förord- ningar, direktiv och andra rättsakter (L-serien), meddelanden och upplysningar (C-serien) samt information om anbudsinfordringar (S-serien). Tidningen pub- liceras i Eurlex på alla EU-språk. EU:s fördrag finns i Eurlex I Sverige utkommer den traditionella blå lagboken Sveriges Rikes Lag (lagen.nu) i ett band. Karnov är ett juridiskt uppslagsverk i flera band, i vilket lagstiftningen kommenteras. Författningssamlingen i Sverige heter Svensk författningssamling (SFS). När man söker en svensk författning bör man beakta att författningsnum- ret där består av årtalet följt av kolon och nummer, exempelvis SFS 2002:599. Den svenska lagstiftningen finns i elektronisk form bl.a. på regeringens webbplats (riksdagen.se) och på Lagrummet (lagrummet.se). http://www.finlex.fi/sv/ http://egeringen.ax http://eurlex.europa.eu http://www.lagen.nu http://regeringen.se http://lagrummet.se 19 1 1 ALLMÄNT OM HANDBOKEN OCH ANDRA HJÄLPMEDEL 1.2.2 Finlex Finlex (finlex.fi) är ett av översättarens viktigaste hjälpmedel på webben. Finlex innehåller bl.a. finskspråkiga och svenskspråkiga författningsdatabaser, där man med en knapptryckning kan förflytta sig mellan den finska och den svenska texten, samt ett finskspråkigt register över författningsändringar. Databasen Ursprungliga författningar innehåller hela författningstexter, dvs. lagar och förordningar ur Finlands författningssamling. Den omfattar både gällan- de och upphävd lagstiftning från och med 1987 samt ett urval äldre författningar. Observera att såväl nya lagar och förordningar som senare ändringsförfattningar kallas ursprungliga författningar i detta sammanhang. I Finlex finns också databasen Uppdaterad lagstiftning. Den omfattar bara en del av de gällande författningarna (vissa äldre författningar som upphävts finns i uppdaterad form under rubriken Upphävda författningar). Uppdateringen är dock inte alltid helt tillförlitlig. De lagar och förordningar som man inte hittar i den upp- daterade lagstiftningen får man leta fram i de ursprungliga författningarna. Om man märker att uppdateringen på svenska och finska inte stämmer överens, kan man kontrollera de färskaste ändringarna i databasen för ursprungliga författningar med hjälp av författningsändringsregistret. Författningsändringsregistret innehåller uppgifter om de ändringsförfattningar genom vilka en lag eller förordning har ändrats så att äldre paragrafer har ersatts med nya. Dessutom innehåller registret uppgifter om huruvida en viss författning fortfarande gäller och huruvida dess rubrik har ändrats, om äldre författningar som har upphävts genom en viss författning och om författningar som har utfärdats med stöd av den. Finlex innehåller dessutom propositioner, myndighetsnormer, rättspraxis, Finlands författningssamling som pdf-filer, Finlands författningssamlings för- dragsserie (i databasen Elektronisk fördragsserie finns fördragen på svenska från och med 1999) samt en databas med uppgifter om översättningar av författningar till främmande språk. I Finlex finns också publikationerna Lainvalmistelun pro- sessiopas, Lainkirjoittajan opas och Lainlaatijan EU-opas. För Finlex krävs inget abonnemang. http://www.finlex.fi/sv/ 20 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 1 1.2.3 Andra elektroniska hjälpmedel Riksdagens databas (riksdagen.fi) på webben innehåller information om riksdags- ärenden. Riksdagshandlingarna, t.ex. propositioner, utskottens utlåtanden och be- tänkanden och riksdagens svar, finns lagrade på svenska och finska. Propositioner hittar du bäst under rubriken Sök i riksdagsärenden och riksdagshandlingar. Propo- sitionerna måste sökas fram separat på finska och svenska. Lagboken Suomen Laki, på svenska Finlands Lag, är tillgänglig på webben som betaltjänst (suomenlaki.com). Nätversionen uppdateras löpande under året. Juridikportalen Edilex (edilex.fi) bygger i fråga om lagstiftningen på samma elek- troniska material som Finlex. Edilex består av abonnemangssidor och av en fritt tillgänglig del med lagar och propositioner. I vissa fall uppdateras författningarna snabbare i Edilex än i Finlex. Eurlex (eur-lex.europa.eu) är en gratistjänst från Byrån för Europeiska unionens officiella publikationer (publikationsbyrån) och innehåller bl.a. EU-lagstiftning och andra offentliga dokument på de 24 officiella EU-språken. Sveriges gällande lagstiftning i sin helhet finns i betaltjänsten Zeteo, som i sin helhet tillhandahålls av Wolters Kluwer som betaltjänst. Lagrummet (lagrummet.se) är den offentliga förvaltningens gemensamma webb- plats för svensk rättsinformation. Här finns också de svenska myndigheternas föreskrifter. På Sveriges riksdags webbplats (riksdagen.se) finns svenska statens offentliga ut- redningar (SOU) från och med 2002, propositioner och skrivelser från och med 1971 samt Svensk författningssamling (SFS) med gällande lagar och förordningar. Sveriges regerings webbplats (regeringen.se) innehåller grundläggande informa- tion om alla departement. Information om Klarspråk hittar man på Institutet för språk och folkminnens webbplats (sprakochfolkminnen.se). http://www.riksdagen.fi http://www.edilex.fi http://eur-lex.europa.eu/ http://www.lagrummet.se http://www.riksdagen.se http://www.regeringen.se http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/klarsprak.html 21 1 1 ALLMÄNT OM HANDBOKEN OCH ANDRA HJÄLPMEDEL 1.2.4 Hur man hittar rätt i lagstiftningen Lagboken Finlands Lag är inte kronologiskt uppbyggd, utan den är indelad enligt olika rättsområden. Systematiken i FL följer systematiken i de finska lagböckerna (SL I, II och III), dock med den skillnaden att de finska lagböckerna också innehåller ett urval EU-rättsakter. Varje författning har sitt eget signum (tunnus) som framgår av innehållsförteckningen och står före författningen i själva texten. Ett signum består av ett antal bokstäver och ett nummer. I den finska lagboken har exempelvis strafflagen signumet Ri 101 och i den svenska St 101. I början av lagboken finns en detaljerad innehållsförteckning som ger en god översikt av gällande lagstiftning. Efter innehållsförteckningen finns en förteckning över vanliga förkortningar. Sakregistret i slutet av varje band är mycket användbart som ordbok. Även i sakregistret hänvisas till respektive signum när en författning ingår i lagboken. Hänvisningarna i lagboken är till hjälp när man söker termer, uttryck eller be- stämmelser som liknar dem man arbetar med. De finns efter själva lagtexten under den paragraf de gäller. När en bestämmelse har ändrats efter det att den ursprungliga författningen kom till anges ändringens datum och författningsnummer inom parentes i bestäm- melsen. När en hel paragraf är ändrad sätts parentesen i början av paragrafen. Har endast ett moment eller endast en punkt ändrats, sätts parentesen efter momentet respektive punkten. Exempel på hur man använder lagboken (sidhänvisningarna avser FL 2016): Exempel 1 Du vill veta mer om vägmärken. Slå då upp Vägmärke i registret. Efter uppslagsordet står ”VägtrafikF kap. 3, Kom 202”. Med hjälp av inne- hållsförteckningen hittar du Kom 202, alltså vägtrafikförordningen, på s. 1081 och därifrån bläddrar du dig fram till kap. 3. Exempel 2 Du vill veta vad som gäller om miljöbrott. I registret ges anvisningen ”SL kap. 48, St 101”. Att SL betyder strafflagen framgår av förteck- ningen över förkortningar i början av lagboken. Av innehållsförteck- ningen framgår att strafflagen, St 101, börjar på s. 1196. Under St 101 hittar du kapitel 48 med hjälp av ledtiteln uppe på sidan. 22 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 1 Exempel på hur man använder Finlex: Exempel 1 Du vill veta om 75 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) har ändrats. Om lagen ingår i databasen Uppdaterad lagstiftning kan du lätt kontrollera saken där. Öppna databasen, skriv in författnings- nummer och årtal i rutorna uppe till höger och tryck på Gå. Du får genast fram lagen och genom att gå nedåt i texten (till höger finns en innehållsförteckning som gör det lättare att rulla i texten) hittar du den gällande 75 § som har kommit till genom lag 69/2016. Exempel 2 Du behöver 1 § i förordningen om Institutet för de inhemska språken (1566/2011) och söker förordningen i databasen för uppdaterad lag- stiftning på det sätt som beskrivs i exempel 1. Förordningen finns inte bland de uppdaterade författningarna. Öppna databasen Ursprungliga författningar och sök förordningen där. När du hittat den måste du ytter- ligare kontrollera om 1 § gäller i ursprunglig lydelse eller om den har ändrats. Tryck på länken Referenskort uppe till höger i dokumentet. Du kommer då in i det finskspråkiga författningsändringsregistret. Under Muutokset ser du att förordningen har ändrats genom förord- ning 1118/2015. Tryck på Säädöksen teksti för att se på ändrings- förordningen i databasen för ursprungliga författningar. Du ser då att 1 § har upphävts, och hittar den svenska texten genom att trycka på länken På svenska uppe till höger. Exempel 3 Du vill veta hur ordet osinko har översatts i den centrala lagstiftningen. Välj finska som språk och öppna databasen Ajantasainen lainsäädäntö (Uppdaterad lagstiftning). Sök osinko*, och eventuellt också osingo*, i materialet (för att hitta eventuella definitioner lönar det sig att söka ordet i adessivform: osingolla). Du får en kronologisk förteckning över gällande lagar och förordningar där ordet ingår. Bedöm vilka lagar som kan vara relevanta i sammanhanget. Öppnar du t.ex. aktie- bolagslagen (osakeyhtiölaki), som finns i förteckningen, kan du lätt se i vilka paragrafer ordet förekommer. Börja med att trycka på länken Ensimmäiseen osumaan och klicka dig framåt i texten. Gå sedan till- baka upp till dokumentets början och tryck på länken På svenska. Då får du fram lagen på svenska och kan gå nedåt i texten för att se hur ordet översatts i de bestämmelser där ordet förekom i den finska lagen, nämligen med ordet vinstutdelning. 23 1 1 ALLMÄNT OM HANDBOKEN OCH ANDRA HJÄLPMEDEL Exempel 4 Du vill veta hur ordet vinstutdelning har använts i lagstiftningen, eftersom du vet att man också har använt ordet dividend. Välj svens- ka som språk och gå in i databasen Ursprungliga författningar. Sök vinstutdelning* respektive dividend* i materialet. Du får fram förteck- ningar över författningar och ändringar av sådana där orden förekom- mer. Utifrån träffarna kan du bilda dig en uppfattning om under vilken tid orden använts (äldre eller nyare lagstiftning), hur frekventa orden är, i vilken typ av författningar de förekommer (lagar är ofta mer rele- vanta än förordningar), i vilka olika typer av författningar (bolagsrätt, skatterätt) orden har använts m.m. 1.3 Ordböcker, handböcker och språkhjälp Här nämns bara ett urval viktiga och intressanta böcker och andra hjälpmedel. För ytterligare språklig och terminologisk hjälp samt information om klarspråk, ordlistor, termbanker m.m. se webbplatsen för Institutet för de inhemska språken (sprakinstitutet.fi), Språkvårdsgruppen (sprakvardsgruppen.se), Rikstermbanken (rikstermbanken.se), Institutet för språk och folkminnen (sprakochfolkminnen.se) m.fl. källor på webben. Svefix är ett program för språklig kontroll av svenska texter. Programmet har ut- vecklats av företaget Lingsoft i samarbete med Institutet för de inhemska språken. Svefix består av tre delar: stavningskontroll, allmänsvensk grammatikkontroll och finlandismkontroll. Det finns mer information om programmet på företagets webb- plats (lingsoft.fi). http://sprakinstitutet.fi http://sprakvardsgruppen.se http://rikstermbanken.se http://sprakochfolkminnen.se http://lingsoft.fi 24 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 1 Allmänna svenska ordböcker Svenska Akademiens ordlista (SAOL). 14 uppl. 2015 eller senare. SAOL är nor- merande för stavning och böjning och innehåller t.ex. upplysningar om ordfogen i sammansatta ord. Ordlistan är dock inte en förteckning över samtliga ord i svensk- an; i synnerhet sammansättningar saknas. Den innehåller även många finlands- svenska ord (också sådana som inte bör användas i t.ex. författningstext). Tretton- de upplagan av ordlistan finns på webbadressen saol.se och som app. För närmare information om de elektroniska versionerna se Svenska Akademiens webbplats (svenskaakademien.se). Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO). Två band, 2009. En om- fattande, modern definitionsordbok med över 100 000 betydelsebeskrivningar och språkliga exempel samt över 20 000 konstruktionsuppgifter. Svensk ordbok (inte SAOL) ska konsulteras för betydelsebeskrivningar. Svenskt språkbruk. Ordbok över konstruktioner och fraser. Svenska språknämn- den och Norstedts, 2003. Bra att kontrollera bl.a. prepositionsuttryck och idiom i. Bonniers svenska ordbok. Bonnier Fakta, 10 uppl. 2010 eller senare. Modern definitionsordbok. Ordboken ingår också i webbtjänsten synonymer.se. Finlandssvensk ordbok. af Hällström-Reijonen, C. och Reuter, M., Schildts, 2008. Innehåller en förteckning över finlandismer med förslag till ersättande ord och ut- tryck. Boken finns publicerad på Institutet för de inhemska språkens webbplats. Prismas främmande ord. Ordbok över lånord i svenskan och deras ursprung. Norstedts Ordbok, 6 uppl. 2003 eller senare. Uttal, böjning, etymologi, betydelse. Synonymordböcker Norstedts svenska synonymordbok (2010), Nya stora synonymordboken (2 uppl. 2000), Bonniers synonymordbok (2010) och webbplatsen synonymer.se. http://saol.se http://svenskaakademien.se http://synonymer.se http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?publisher=Norstedts%20Ordbok 25 1 1 ALLMÄNT OM HANDBOKEN OCH ANDRA HJÄLPMEDEL Handböcker i författningsskrivning Finland Lainkirjoittajan opas. Kansallisten säädösten valmistelua koskevat ohjeet. Justitieministeriet 2013. Finns sedan 2014 som e-publikation i Finlex. Hallituksen esitysten laatimisohjeet. Justitieministeriet och Edita Oy, 3 uppl. 2006. Finns som pdf-dokument på justiteministeriets webbplats. Lainlaatijan EU-opas. Justitieministeriet 2013. Finns som e-publikation i Finlex. Valtiosopimusopas. Kansainvälisten ja EU-sopimusten valmistelua ja voimaan- saattamista koskevat ohjeet. Utrikesministeriet 2012. Till handboken hör Valtio- sopimusopas, liitteet som också innehåller svenska mallar. Bilagorna kommer ut i ny omarbetad form 2017. Dessa nätpublikationer finns på utrikesministeriets webbplats (formin.fi). Sverige Myndigheternas föreskrifter. Handbok i författningsskrivning. Statsrådsberedning- en Ds 1998:43. Finns i elektronisk form bland handböckerna på regeringens webb- plats (regeringen.se). Gröna boken. Riktlinjer för författningsskrivning. Statsrådsberedningen. Ds 2014:1. Finns i elektronisk form bland handböckerna på regeringens webbplats (regeringen.se). Juridiska ordböcker m.m. Wollstén, A., Suuri lakikielen sanakirja (Suomi-Ruotsi-Suomi). Yrityskirjat, 2007. Mattila, H. (red.), Encyclopædia Iuridica Fennica, Suomalainen oikeustietosana- kirja. Suomalaisen Lakimiesyhdistyksen julkaisuja 1994–1999, 7 band. Uppslags- verket behandlar hela den finska rättsordningen och rättskulturen. http://formin.fi http://www.regeringen.se/rattsdokument/departementsserien-och-promemorior/1999/08/ds-199843/ http://www.regeringen.se/rattsdokument/departementsserien-och-promemorior 26 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 1 Arbetet med en uppdatering av Encyclopædia Iuridica Fennica pågår i Oikeustie- teen termitietokanta på webbplatsen (tieteentermipankki.fi/wiki/Oikeustiede). Martinger, S., Norstedts juridiska ordbok. Norstedts Juridik, 7 uppl. 2013; (sverige- svensk terminologi; kan inte genomgående tillämpas i Finland). Melin, S., Juridikens begrepp. Iustus, 5 uppl. 2012; (sverigesvensk terminologi; kan inte genomgående tillämpas i Finland). Bergström m.fl., Juridikens termer. Liber, 10 uppl. 2015. Svenska juridiska termer med förklaringar (sverigesvensk terminologi; kan inte genomgående tillämpas i Finland). Finsk-svenska och flerspråkiga ordböcker och ordlistor Cantell–Martola–Romppanen–Sundström, Stora finsk-svenska ordboken. WSOY och Forskningscentralen för de inhemska språken, 3 uppl. 2004. Den hittills största ordboken med svenska som målspråk. Finns också som nätversion (Talentum). Ingår i MOT-ordböckerna. I statsrådets termbank Valter (www.valter.fi) finns följande ordlistor: Arbetsmarknadsordlista 2005 (fi-sv-en-de-fr) Budgetordlista 2001 (fi-sv-en-de-fr) Domstolsordlista 2001 (fi-sv-en-de-fr) EMU-ordlista 1999 (fi-sv-en-de-fr) Högskoleordlista 2005 (fi-sv-en-de-fr-es-ru) Klimat- och energiordlista 2010 (fi-en) Kommunal ordlista 2013 (fi-sv-en) Militära grader i Finland 2012 (fi-sv-en-fr-ru) Offentliga byggnader i Finland 2000 (fi-sv-en-de-fr-ru) Riksdagsordlista 2008 (fi-sv-en-se-in-de-es-et-fr-ru) Skatteordlista 2002 (fi-sv-en-de-fr) Statens ämbetsverk och inrättningar 2015 (fi-sv-en-fr-ru) Statsrådsordlista 2009 (fi-sv-en-da-de-el-es-et-fr-it-nl-pt-ru) http://tieteentermipankki.fi/wiki/Oikeustiede file:///Users/taina/%20Tyo%cc%88t/VNK%20Salf%202017%20taittoa/TEKSTIT%20AS/www.valter.fi 27 1 1 ALLMÄNT OM HANDBOKEN OCH ANDRA HJÄLPMEDEL Finsk-svensk utbildningsordlista. Utbildningsstyrelsen och Forskningscentralen för de inhemska språken, 2005. Kielitoimiston sanakirja finns på Språkinstitutets webbplats (kielitoimistonsanakirja.fi). Talvitie, Suomi–ruotsi tekniikan ja kaupan sanakirja. WSOY, 3 uppl. 1997. Ingår i MOT-ordböckerna (Kielikone). Tervonen–Holtari, Vakuutusalan sanakirja/Försäkringsordbok/Insurance Dic- tionary. Vakuutusalan koulutus ja kustannus Oy 2002. Finns i uppdaterad form som e-publikation under namnet Vakuutus- ja rahoitusalan verkkosanakirja suomi-ruotsi-englanti. Språkliga handböcker Svenska skrivregler. Institutet för språk och folkminnen (Språkrådet) och Liber AB 2017. Myndigheternas skrivregler. Språkrådet. 8 uppl. 2014. Finns som pdf-dokument på Institutet för språk och folkminnens webbplats. Språkriktighetsboken. Svenska språknämnden och Norstedts Akademiska Förlag 2005; en diskuterande handbok i språkriktighetsfrågor. Hultman, T., Svenska Akademiens språklära 2003. Bolander, M., Funktionell svensk grammatik. Liber, 2 uppl. 2005. Reuter, M., Så här ska det låta. Om finlandssvenska och språkriktighet. Scriptum, 2 uppl. 2015. Reuter, M., Översättning och språkriktighet. Svensk Språktjänst 2006 eller senare. Reuter, M., Reuters rutor. Schildts 1992. Reuter, M., Reuters rutor 2. Schildts 1996. http://www.kielitoimistonsanakirja.fi 28 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 1 Reuter, M., Reuters rutor 3. Schildts 2007 (samtliga Reuters rutor finns på sprakinstitutet.fi). Några riktlinjer för författningsspråket. Statsrådsberedningen, PM 1994:4, reviderad 1998. (Finns i elektronisk form bland handböckerna på webbadressen regeringen.se.) Svarta listan. Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk. Statsrådsbered- ningen 2004. (Finns i elektronisk form bland handböckerna på regeringens webb- plats regeringen.se.) Jensen, U.–Rylander, S.–Lindblom, P., Att skriva juridik. Regler och råd. Iustus förlag. 5 uppl. 2012. Ehrenberg-Sundin B.–Lundin K.–Wedin Å.–Westman M., Att skriva bättre i jobbet. Norstedts Juridik. 5 uppl. 2014. Klepke, B., Rydell, S., Skriv populärvetenskapligt. Liber 2014. EU-handböcker Redaktionella och språkliga frågor i EU-arbetet. Statsrådsberedningen PM 2014:3. (Finns i elektronisk form på regeringens webbplats regeringen.se.) Att översätta EU-rättsakter – anvisningar. EU-institutionernas översättningsen- heter 2013. Finns på EU:s webbplats (europa.eu). Publikationshandboken – EU-institutionernas redaktionella regler. Här finner du de språkregler som gäller för utformningen av svenska EG- och EU-dokument. Finns i elektronisk form på EU:s webbplats (europa.eu). http://www.kotus.fi/sv/publikationer/sprakspalter/reuters_rutor http://regeringen.se http://europa.eu http://publications.europa.eu/code/sv/sv-000100.htm http://europa.eu 29 1 1 ALLMÄNT OM HANDBOKEN OCH ANDRA HJÄLPMEDEL Annan litteratur Landqvist, H., Svenskt författningsspråk i Sverige och Finland. Göteborgs universitet 1996. Nordman, L., Lagöversättning som process och produkt. Revideringar och institu- tioner vid lagöversättning till svenska i Finland. Doktorsavhandling, Helsingfors 2009. Hjalmarsson, H., Mattsson A., Juristens skrivhandbok. Jure förlag 2013. Landqvist H., Laurén, C., Nordman, L., Nordman, M. & Kvist, M., Juridik på svenska i Finland. Perspektiv på språk och rätt. Scriptum 2016. Landqvist, H., Författningssvenska. Strukturer i nutida svensk lagtext i Sverige och Finland. Doktorsavhandling, Göteborg 2000. Klart myndighetsspråk – ett handlingsprogram (Undervisnings- och kulturministeriets webbplats (minedu.fi) – Publikationer). Finlands statskalender (Suomen valtiokalenteri). Utkommer årligen, finns också som e-bok. Utrikes namnbok. Utrikesdepartementet, Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska. 10 reviderade uppl. En elektronisk version finns på Regeringskansliets webbplats (regeringen.se/regeringskansliet/). Namn på länder på sju språk. Institutet för de inhemska språken. Innehåller också namn på ryska. Finns på Språkinstitutets webbplats (kaino.kotus.fi/landsnamn). Svenska ortnamn i Finland (4 uppl. 1984). Forskningscentralen för de inhemska språken. Finns också på Institutet för de inhemska språkens webbplats (kaino.kotus.fi/svenskaortnamn). Julkishallinnon nimien oikeinkirjoitus. Kielikello nr 1/1996. En uppdaterad version finns på Institutet för de inhemska språkens webbplats (kielikello.fi). http://minedu.fi/OPM/Julkaisut/2014/hyva_virkakieli.html?lang=fi&extra_locale=sv http://www.regeringen.se/informationsmaterial/2013/07/utrikes-namnbok/ http://www.regeringen.se/informationsmaterial/2013/07/utrikes-namnbok/ mailto:http://kaino.kotus.fi/landsnamn/?subject= http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/ http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/ http://www.kielikello.fi/index.php?mid=2&pid=11&aid=297 http://www.kielikello.fi 30 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 1 Finländska orter i texter på främmande språk. Språkbruk nr 2/1997. En uppdaterad version finns på Institutet för de inhemska språkens webbplats. Namn på ministerier, myndigheter och offentliga verk i författningstext – stor eller liten begynnelsebokstav? Språkråd nr 1/2009. Namn och förkortningar på nya myndigheter och verk. Språkråd nr 1/2009. Närings-, trafik- och miljöcentralernas svenskspråkiga namn och förkortning. Språkråd nr 2/2009. Statsrådets förordning om den språkliga indelningen av ämbetsdistrikt och själv- styrelseområden under åren 2003–2012 (1174/2002, ändrad genom förordning 76/2011). Språkliga tidskrifter och informationsblad Språkbruk. Institutet för de inhemska språken, svenska avdelningen. 4 nr/år. Finns också på sprakbruk.fi. Språkråd. Statsrådets svenska språknämnds informationsblad. 2–4 nr/år. Finns också på vnk.fi/spraknamnden. Språktidningen. Språktidningen i Sverige AB. 6 nr/år, se spraktidningen.se. Kielikello. Institutet för de inhemska språken, finska avdelningen. 4 nr/år. Finns fr.o.m. 2018 endast på webbplatsen kielikello.fi. Terminfo. Terminologicentralen TSK (Finland). 4 nr/år. Finns också på webbplatsen www.terminfo.fi. Kieliviesti. Språkrådets finska tidskrift (Sverige). 4 nr/år. Finns endast på Institutet för språk och folkminnens webbplats, sprakochfolkminnen.se/sprak/minoritetssprak/suomi-finska/kieliviesti.html. http://www.sprakbruk.fi/index.php?mid=2&pid=13&aid=3367 http://vnk.fi/sv/informationsbladet-sprakrad http://vnk.fi/sv/informationsbladet-sprakrad http://vnk.fi/sv/informationsbladet-sprakrad http://www.sprakbruk.fi http://vnk.fi/sv/spraknamnden http://spraktidningen.se http://www.kielikello.fi/ http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/minoritetssprak/suomi-finska/kieliviesti.html 31 1 1 ALLMÄNT OM HANDBOKEN OCH ANDRA HJÄLPMEDEL Ett urval nyttiga webbadresser Finlands riksdag riksdagen.fi Statsrådet statsradet.fi Statsrådets svenska språknämnd vnk.fi/spraknamnden Justitieministeriets lagdatabas finlex.fi Finland – offentliga tjänster suomi.fi Statistisk årsbok för Finland stat.fi Uppslagsverket Finland uvf.fi Institutet för de inhemska språken sprakinstitutet.fi/sv Statsrådets termbank Valter valter.fi Terminologicentralen TSK tsk.fi TSK:s termbank TEPA tsk.fi/tepa Sveriges riksdag riksdagen.se Sveriges regering regeringen.se Språkrådet, Sverige sprakochfolkminnen.se Rikstermbanken, Sverige rikstermbanken.se Språkvårdsgruppen sprakvardsgruppen.se Terminologicentrum TNC tnc.se Lagrummet (portal för rättsinformation) lagrummet.se Statistisk årsbok för Sverige scb.se EU:s webbplats europa.eu IATE (terminologidatabas) iate.europa.eu EU:s lagstiftning eur-lex.europa.eu EU:s översättningsenhet ec.europa.eu/translation/swedish/swedish_en.htm Länkkatalog, Tavastehus stadsbibliotek makupalat.fi De finländska bibliotekens webbplats biblioteken.fi Kommunförbundet kommunerna.net Kommuntorget kommuntorget.fi Korp spraakbanken.gu.se/korp Nationalencyklopedin ne.se Synonymer.se synonymer.se Oikeustieteen termitetokanta tieteentermipankki.fi/wiki/Oikeustiede Tieteen termipankki tieteentermipankki.fi http://www.riksdagen.fi http://www.statsradet.fi http://vnk.fi/spraknamnden http://www.finlex.fi/ http://www.suomi.fi/ http://www.stat.fi http://www.uvf.fi file:///C:\Users\vnknyberg\Documents\SharePoint-luonnokset\www.sprakinstitutet.fi\sv http://www.valter.fi/ http://www.tsk.fi http://www.tsk.fi/tepa http://www.riksdagen.se/ http://www.regeringen.se http://www.sprakochfolkminnen.se http://www.rikstermbanken.se http://www.sprakvardsgruppen.se http://www.tnc.se/ http://www.lagrummet.se/ http://www.scb.se/ http://europa.eu http://iate.europa.eu http://eur-lex.europa.eu/ http://ec.europa.eu/translation/swedish/swedish_en.htm http://makupalat.fi http://www.makupalat.fi/ http://www.kommunerna.net/ http://kommuntorget.fi http://spraakbanken.gu.se/korp http://ne.se http://synonymer.se http://tieteentermipankki.fi/wiki/Oikeustiede http://tieteentermipankki.fi/wiki/Termipankki:Etusivu 32 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 1 1.4 Språkvårds- och terminologiorgan m.m. Institutet för de inhemska språken, Helsingfors (sprakinstitutet.fi/sv) Rådgivning/svenska: Telefonrådgivning 0295 333 202 (tisdag–torsdag kl. 13–15) E-rådgivning svenska@sprakinstitutet.fi Namnrådgivning 0295 333 202 (tisdag–torsdag kl. 13–15) Rådgivning/finska: Telefonrådgivning 0295 333 201 (måndag–fredag kl. 10–12) Namnrådgivningen 0295 333 203 (måndag, torsdag och fredag kl. 10–12) Språkrådet, Institutet för språk och folkminnen. Stockholm Tfn +46 8 442 42 10 Telefonrådgivning måndag–fredag kl. 9–12 E-rådgivning sprakfragor@sprakochfolkminnen.se Terminologicentralen TSK, Helsingfors (tsk.fi) E-rådgivning termipalvelu@tsk.fi (gratis för medlemmar, mot avgift för övriga) Terminologicentrum TNC, Stockholm (tnc.se) Telefonrådgivning +46 8 446 66 00 (för abonnenter) E-rådgivning tnc@tnc.se (för abonnenter) Stödenheten för språktjänster vid Statsrådets kansli Termrådgivning tfn 0295 160 528 (vardagar kl. 8–12) E-rådgivning termineuvonta@vnk.fi Justitieministeriets laggranskningsenhet Tfn 09-160 03 (växel) Riksdagens svenska byrå Tfn 09-4321 (växel) Statsrådets svenska språknämnd (vnk.fi/spraknamnden) E-post spraknamnden@vnk.fi mailto:svenska@sprakinstitutet.fi mailto:sprakfragor@sprakochfolkminnen.se mailto:termipalvelu@tsk.fi mailto:spraknamnden@vnk.fi 33 2 2 LAGAR OCH ANDRA FÖRFATTNINGAR 2 Lagar och andra författningar 2.1 Begreppen författning och lagstiftning Begreppet författning har två betydelser. För det första kan det avse ett lands konstitution (valtiosääntö). För det andra kan det användas som benämning på en lag eller förordning (säädös), alltså en rättsakt som tillkommer genom beslut av riksdagen eller regeringen. Också EU:s rättsakter är författningar. Internationella överenskommelser brukar däremot kallas fördrag (valtiosopimus). Med lagstiftning avses både själva förfarandet då en lag kommer till (lain- säädäntä) och resultatet av detta, dvs. lagarna (lainsäädäntö). Ordet lagstiftning används dessutom ofta som en sammanfattande benämning på lagar och andra för- fattningar såsom förordningar och eventuella andra skrivna rättsregler. 2.2 Lagar De grundläggande bestämmelserna om lagstiftningen finns i 6 kap. i grundlagen. Förslag till lagstiftning väcks genom en regeringsproposition eller genom en riksdagsledamots lagmotion. I 53 § i grundlagen föreskrivs det också om medbor- garinitiativ (kansalaisaloite), dvs. om medborgarnas rätt att lägga fram initiativ för riksdagen om att en lag ska stiftas. Lagarna stiftas av riksdagen. Regeringen lämnar propositioner med ett eller flera lagförslag (lakiehdotus) till riksdagen. Därutöver ingår motiv, i korta pro- positioner (suppea esitys) under rubriken Motivering (Perustelut), i långa propo- sitioner (laaja esitys) under rubrikerna Allmän motivering (Yleisperustelut) och Detaljmotivering (Yksityiskohtaiset perustelut). Dispositionen av och rubriken för propositionerna följer en standard som beskrivs i handboken Hallituksen esitys- ten laatimisohjeet (HELO). Handboken finns endast på finska, men den innehåller också vissa svenska standardrubriker (se kapitel 10). När riksdagen har antagit en lag, dvs. godkänt ett lagförslag, ska lagen stad- fästas av presidenten innan den kan publiceras i Finlands författningssamling och träda i kraft. 34 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 2 Varje lag har ett eget namn, en rubrik (nimike). I rubriken ingår nästan all- tid ordet lag, men några lagar kallas i stället balk (kaari; t.ex. rättegångsbalken, ärvdabalken, utsökningsbalken och informationssamhällsbalken). 2.3 Förordningar och andra rättsregler En förordning (asetus) är en författning på lägre nivå än en lag (lakia alemman- asteinen säädös). Förordningarna innehåller oftast närmare bestämmelser om verk- ställigheten av en lag och får utfärdas endast med stöd av ett bemyndigande i lag. En förordning utfärdas av statsrådet om det inte i bemyndigandet uttryckligen sägs att förordningen ska utfärdas av ett enskilt ministerium eller av presidenten. Av rubriken ska det framgå vem som har utfärdat förordningen (statsrådets förord- ning om ..., justitieministeriets förordning om ..., republikens presidents förordning om ...). Benämningen statsrådets beslut (valtioneuvoston päätös) används numera enbart om administrativa beslut (t.ex. om kommunsammanslagningar). Statsrådet kan också fatta s.k. principbeslut (periaatepäätös), som dock inte är författningar utan anvisningar till förvaltningen för beredning av ärenden. Före den 1 mars 2000, då den nya grundlagen trädde i kraft, utfärdades alla förordningar av presidenten. De föreskrifter som före det utfärdades av statsrådet och av ministerierna kallades statsrådsbeslut och ministeriebeslut. Även andra myndigheter än statsrådet och ministerierna kan bemyndigas att i bestämda frågor utfärda rättsnormer (oikeussääntö). Dessa rättsnormer är oftast så kallade föreskrifter (määräys), men det finns också anvisningar, reglementen, instruktioner, stadgor m.m. Reglementen (ohjesääntö) finns på olika nivåer. Reglementet för statsrådet (262/2003) är juridiskt sett en förordning. Också enskilda myndigheter kan ha egna reglementen. Kommunerna har enligt den nya kommunallagen (410/2015) en enda förvaltningsstadga (hallintosääntö) som ersätter bland annat de instruktioner och stadgor som tidigare fastställdes för de olika sektorerna och funktionerna. I kyrko- lagen, som tillämpas på evangelisk-lutherska kyrkan, och i lagen om ortodoxa kyr- kan finns bestämmelser om kyrkoordningen och om instruktioner och reglementen. Också inom den privata sektorn förekommer allmänna bestämmelser som kan karakteriseras som rättsregler. Som exempel kan nämnas företags bolagsordningar (yhtiöjärjestys) och föreningars stadgar (sääntö). 35 2 2 LAGAR OCH ANDRA FÖRFATTNINGAR 2.4 Författningarnas struktur Lagar och andra författningar innehåller paragrafer (pykälä). Internationella fördrag och EU:s rättsakter innehåller artiklar (artikla). Paragraferna och artiklar- na innehåller en eller flera bestämmelser (säännös). En paragraf består av ett eller flera stycken, som i Finland kallas moment (mo- mentti). I Sverige kallas de stycken. Ett moment kan vara uppdelat i numrerade eller bokstaverade stycken som kallas punkter (kohta), som i sin tur kan ha under- punkter (alakohta). Också artiklarna i EU:s rättsakter kan bestå av ett eller flera onumrerade stycken (kohta). Numrerade delar av en artikel kallas punkter (kohta). Se närmare avsnitt 9.5.2 (om hänvisning till rättsakter) och 9.6 (om hänvisning till fördrag). En lag eller annan författning kan vara indelad i avdelningar (osa) och/eller kapitel (luku). Paragrafnumreringen i en lag är ofta löpande från början till slut, oberoende av kapitelindelningen. När man hänvisar till en paragraf i en sådan lag nämner man därför inte kapitlet. Det finns emellertid också lagar, t.ex. strafflagen och rättegångsbalken, där paragrafnumreringen börjar på nytt i varje kapitel. Vid hänvisning till en paragraf i en sådan lag måste man alltid nämna kapitlet (t.ex. 28 kap. 1 § i strafflagen). 2.5 Hur en lag kommer till I stora drag kommer en lag till så här: a) ett initiativ till en lagstiftningsåtgärd tas, b) ärendet bereds och ett utkast till proposition med ett eller flera lagförslag utarbetas (och eventuellt översätts), c) utlåtanden (remissyttranden) inhämtas om propositionsutkastet, d) utkastet till proposition revideras eventuellt, översätts och sänds vanligen till justitieministeriets laggranskningsenhet för granskning, e) regeringen lämnar propositionen till riksdagen, f) propositionen behandlas i riksdagen (först i utskott, sedan i plenum) som antingen godkänner lagförslaget (med eller utan ändringar) eller förkastar det, g) presidenten stadfäster lagen, h) lagtexten publiceras i författningssamlingen. 36 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 2 Initiativet till en lagstiftningsåtgärd tas vanligen inom ett ministerium, som kan få en påstötning i saken utifrån. Initiativet bygger ibland på ett uttalande (lau- suma) av riksdagen. En lag kan också stiftas utifrån en lagmotion (lakialoite) som har väckts i riksdagen. Större lagstiftningsprojekt nämns ofta i regeringsprogram- met. Sedan 2012 kan också medborgarna väcka förslag till nya lagar eller lagänd- ringar. För att riksdagen ska behandla ett medborgarinitiativ (kansalaisaloite) mås- te det stödjas av minst 50 000 röstberättigade finska medborgare. Innan en proposition kan utarbetas måste saken beredas. Lagförslagen bereds a) av tjänstemän eller av arbetsgrupper (työryhmä) tillsatta av ett ministerium, b) i kommissioner (toimikunta) tillsatta av ett ministerium eller c) i kommittéer (komitea) tillsatta av statsrådet. När ett utkast blivit klart överlämnas det till ministern. Därefter skickas det på remiss till de myndigheter och organisationer som närmast berörs av förslaget. Texterna översätts i allmänhet av svenska språkenheten vid statsrådets kansli. Bestämmelser om laggranskning finns i 30  § i reglementet för statsrådet (262/2003). Förslag till lagar och förordningar ska sändas till justitieministeriet för granskning, om inte något annat oundvikligen följer av att ärendet är brådskande. Ett förslag till förordning behöver dock inte sändas för granskning, om ärendet är av ringa allmän betydelse. Laggranskningen sker på laggranskningsenheten vid justitieministeriets lagberedningsavdelning. Granskningen gäller närmast de for- mella och språkliga aspekterna av texten. Vid granskningen av den svenska texten, som vanligen sker efter granskningen av den finska, kontrolleras också att texterna i sak motsvarar varandra. Efter granskningen lämnas propositionen till riksdagen. I riksdagen remitte- ras propositionen efter remissdebatt i plenum till ett fackutskott. Utskottet hör of- tast sakkunniga från olika områden och behandlar lagförslaget eller lagförslagen i propositionen i detalj. Utskottets beredningsarbete mynnar ut i ett betänkande (mietintö), som innehåller en kläm (ponsi) med ett förslag om att lagförslagen ska godkännas i oförändrad form eller med vissa ändringar. Undantagsvis förekommer det att utskottet föreslår att lagförslagen ska förkastas. Lagförslagen behandlas sedan två gånger i riksdagens plenum. Utskottets betänkande föredras i plenum vid första behandlingen. Under första behandlingen går riksdagen igenom lagförslaget paragraf för paragraf och bestämmer lagens innehåll. Vid behov kan ett lagförslag remitteras till stora utskottet under pågående första behandling. I den andra behandlingen, som hålls tidigast den tredje dagen ef- ter det att den första behandlingen har avslutats, beslutar riksdagen om lagförslaget ska godkännas eller förkastas. 37 2 2 LAGAR OCH ANDRA FÖRFATTNINGAR Beslut om ändring av grundlagen ska lämnas vilande över nyval, om inte för- slaget först förklaras brådskande med 5/6 av de lämnade rösterna. Efter nyval ska lagförslaget godkännas i oförändrad form med 2/3 av de lämnade rösterna. Samma förfarande måste också iakttas, om någon annan lag som ska stif- tas kommer att innebära avvikelse från grundlagen. Man säger då att lagen stif- tas i grundlagsordning (perustuslainsäätämisjärjestys). Även självstyrelselagen för Åland kan ändras enbart i grundlagsordning och med Ålands lagtings godkännande. Utifrån lagförslaget i propositionen och de ändringar som utskottet föreslagit och riksdagen godkänt sammanställs riksdagens svar (eduskunnan vastaus) på finska och svenska. En lag som har antagits av riksdagen ska föredras för republikens president för stadfästelse. Om presidenten inte stadfäster lagen återgår den till riksdagen för behandling. Antar riksdagen då lagen på nytt med oförändrat innehåll träder den i kraft utan stadfästelse. Antar riksdagen inte lagen anses den ha förfallit. 2.6 Bestämmelser om språket Enligt 79 § 4 mom. i grundlagen stiftas och publiceras lagarna på finska och svens- ka. Det betyder att båda språkversionerna är autentiska och att de är lika giltiga eller, som man förr uttryckte saken, äger lika vitsord. Den svenska texten är alltså i princip inte en översättning i den meningen att den finska texten automatiskt skulle ha tolkningsföreträde. Enligt 30 § i språklagen (423/2003) utfärdas också förordningar och myndig- heternas rättsnormer på finska och svenska. Författningssamlingen och fördragsserien ges ut på finska och svenska. Om den finska eller den svenska versionen av ett fördrag inte är autentisk, ska fördraget dessutom publiceras i åtminstone en autentisk språkversion. Vissa författningar ska också publiceras på samiska. Ålands landskapslagar och landskapsförordningar publiceras enbart på svenska i Ålands författnings- samling. De handlingar som behövs för att ett ärende ska kunna tas upp i riksdagen ska regeringen och andra myndigheter överlämna på finska och svenska. Också riks- dagens svar och skrivelser samt utskottens betänkanden och utlåtanden ska enligt grundlagen finnas på både finska och svenska. Betänkandena och utlåtandena mås- te föreligga samtidigt på båda språken vid behandlingen i plenum. 38 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 2 Propositionsutkasten utarbetas i regel på finska. I 31 § i språklagen finns be- stämmelser om översättning av ministeriers, statliga kommittéers, kommissioners, arbetsgruppers och andra liknande organs lagförslag och tillhörande betänkanden. Huvudregeln är att betänkanden med lagförslag som sänds på remiss ska innehålla ett svenskt sammandrag och en översättning till svenska av den föreslagna lagtex- ten. I den mån det är möjligt borde översättandet inledas redan när den finska tex- ten bereds. I några fall har det hänt att lagar har beretts på svenska och därefter över- satts till finska. Exempel på detta är köplagen (355/1987), vissa kapitel i sjölagen (674/1994) och självstyrelselagen för Åland (1144/1991). Språklagen bereddes ända från början parallellt på finska och svenska. När ett förslag till en proposition föredras i statsrådet ska både den finska och den svenska texten fogas till föredragningslistan. Föredragning kan således inte ske förrän den svenska texten är klar. I riksdagen ligger den finskspråkiga propositionstexten till grund för riks- dagsbehandlingen. Utskottsbetänkanden med anknytande utlåtanden och eventu- ella förslag till ändringar som läggs fram av riksdagsledamöterna under plenumbe- handlingen översätts till svenska (eller till finska, om de har lagts fram på svenska). Översättningen görs på riksdagens svenska byrå. Vid behandlingen i plenum bestäms lagens slutliga lydelse i den finska versio- nen. Riksdagens finskspråkiga och svenskspråkiga svar på propositionen utarbe- tas därefter av tjänstemän vid riksdagen. Man säger då att riksdagens svar justeras (tarkistaa). För den svenska justeringen svarar tjänstemän vid riksdagens svenska byrå. Justeringen sker så att den svenska texten läses mot den finska. Man kontrol- lerar då att texterna motsvarar varandra och rättar översättningsfel och tekniska fel. I samband med justeringen uppdagas och rättas också olika typer av fel och brister i de finskspråkiga lagtexterna. Justeringen av riksdagens svar sker alltså parallellt på finska och svenska och i nära samarbete mellan de ansvariga tjänstemännen. 2.7 Publicering och ikraftträdande Efter justeringen i riksdagen sänds riksdagens svar till statsrådet. Det behöriga mi- nisteriet ska därefter föredra svaret för republikens president för stadfästelse. Då bestäms också när lagen ska träda i kraft. Av en lag ska det framgå när den träder i kraft. Av särskilda skäl kan det i lagen anges att tidpunkten för ikraftträdandet (voimaantulo) bestäms genom för- 39 2 2 LAGAR OCH ANDRA FÖRFATTNINGAR ordning. Detta förekommer främst när man sätter i kraft fördrag. Lagar och andra författningar träder inte i kraft förrän de har publicerats. Enligt 80 § i grundlagen utfärdas allmänna bestämmelser om publicering och ikraftträdande av förordningar genom lag. Dessa bestämmelser finns i lagen om Finlands författningssamling (188/2000) och i lagen om ministeriernas och andra statliga myndigheters föreskriftssamlingar (189/2000). Lagarna och förordningarna samt vissa beslut och tillkännagivanden pub- liceras i Finlands författningssamling (FörfS; Suomen säädöskokoelma, SäädK). Vissa förordningar publiceras inte i författningssamlingen utan i stället i respek- tive ministeriums eller myndighets föreskriftssamling. Till författningssamlingen hör också en separat serie, Finlands författningssamlings fördragsserie (FördrS; Suomen säädöskokoelman sopimussarja, SopS). Där publiceras de internationel- la överenskommelser som är bindande för Finland. Författningssamlingen och fördragsserien finns i Finlex (finlex.fi), se närmare avsnitt 1.2. Ålands landskapslagar och landskapsförordningar publiceras i Ålands författningssamling. De viktigaste författningarna ges också ut i bokform i lagboken Ålands lagsamling. Ålands författningssamling och Ålands lagsamling i elektronisk form finns på webbadressen regeringen.ax/alandsk-lagstiftning. 2.8 Europeiska unionens lagstiftning EU-anvisningarna i denna bok bygger huvudsakligen på publikationerna Att översätta EU-rättsakter – anvisningar (februari 2013), Publikationshandboken (EU-institutionernas redaktionella regler) och Redaktionella och språkliga frågor i EU-arbetet (PM 2014:3). Alla tre publikationer finns på nätet. 2.8.1 EU:s rättsakter EU:s rättsakter (författningar) består dels av grundfördragen (perustamissopi- mus, ibland perussopimus) och andra fördrag (perussopimus), dels av förord- ningar, direktiv, beslut och andra rättsakter. Förordningarna är direkt gällande i medlemsstaterna, medan direktiven måste genomföras i nationell lagstiftning. Grundfördragen har ändrats flera gånger. Ändringar sker också genom ett an- slutningsfördrag (liittymissopimus) varje gång en ny stat upptas som medlem i https://www.finlex.fi/sv/ http://www.regeringen.ax/alandsk-lagstiftning http://ec.europa.eu/translation/swedish/guidelines/documents/swedish_style_guide_dgt_sv.pdf http://ec.europa.eu/translation/swedish/guidelines/documents/swedish_style_guide_dgt_sv.pdf http://www.regeringen.se/contentassets/d113c174a35f45f9ae13785d660b4f26/redaktionella-och-sprakliga-fragor-i-eu-arbetet http://www.regeringen.se/contentassets/d113c174a35f45f9ae13785d660b4f26/redaktionella-och-sprakliga-fragor-i-eu-arbetet 40 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 2 unionen. Som gemensam benämning på EU:s rättsregler används EU:s regelverk (ibland också unionens regelverk). På webbplatsen Eurlex (eur-lex.europa.eu) kan man följa lagstiftningsproces- sen inom EU. EU:s rättsakter offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) och ingår därför inte i Finlands författningssamling. Den elektroniska ver- sionen av tidningen finns i pdf-format på Eurlex. Före den 1 februari 2003 hette tidningen Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). Rättsakterna går också att hitta med hjälp av sökfunktionerna i Eurlex. 2.8.2 Terminologi Europeiska unionen (EU) upprättades 1993 genom fördraget om Europeiska unio- nen (se närmare under 2.8.3). Europeiska unionen (EU) Euroopan unioni (EU) Före EU-fördragets ikraftträdande (1.1.1993) hette Europeiska gemenskapen Euro- peiska ekonomiska gemenskapen (EEG), på finska Euroopan talousyhteisö (ETY). Genom Lissabonfördragets ikraftträdande har Europeiska unionen (EU) ersatt och efterträtt Europeiska gemenskapen (EG). Europeiska unionen är nu också en juridisk person. Uttrycket EU eller unionen används i alla sammanhang där man inte uttryck- ligen eller specifikt avser situationen före den 1 december 2009. I lagtexter och propositioner används vanligtvis följande uttryck: EU:s regelverk EU:n säännöstö EU:s lagstiftning EU:n lainsäädäntö EU-lagstiftningen EU-lainsäädäntö EU:s rättsakter, EU-rättsakter EU:n säädökset, EU-säädökset EU:s/unionens lagstiftning, unionslagstiftningen unionin lainsäädäntö EU-rätten unionin oikeus, EU-oikeus http://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv 41 2 2 LAGAR OCH ANDRA FÖRFATTNINGAR Vid direkta citat och när sammanhanget kräver en sådan precisering kan följande uttryck fortsatt förekomma: gemenskapsrätten yhteisön oikeus (yhteisöoikeus) EG-rätten EY-oikeus EG:s regelverk yhteisön säännöstö, EY:n säännöstö gemenskapslagstiftningen yhteisön lainsäädäntö EG:s lagstiftning EY:n lainsäädäntö EG-lagstiftningen EY-lainsäädäntö EG:s rättsakter EY:n säädökset, EY-säädökset EG-rättsakt EY-säädös, yhteisön säädös gemenskapsrättsakt yhteisön säädös 2.8.3 EU-rätten EU-rätten omfattar den skrivna rätten och EU-domstolens rättspraxis. Den skrivna rätten brukar delas in i primärrätt och sekundärrätt. Primärrätten består av grundfördragen (perustamissopimus, ibl. perussopi- mus), anslutningsfördragen (liittymissopimus), som innehåller en anslutningsakt (liittymisasiakirja), och andra fördrag (perussopimus). På svenska räcker det ofta med fördrag även när det står ”perustamissopimus” på finska (t.ex. EY:n perusta- missopimus = EG-fördraget). Sekundärrätten består huvudsakligen av förordningar, direktiv och beslut. Primärrätten De egentliga grundfördragen är fördraget om Europeiska unionen (1992, i kraft 1993) Sopimus Euroopan unionista Kortform: EU-fördraget unionsfördraget (tidigare även Maastrichtfördraget) unionisopimus (Maastrichtin sopimus) Förkortning: FEU SEU 42 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 2 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (1957, i kraft 1958) Sopimus Euroopan unionin toiminnasta Kortform: EUF-fördraget EUT-sopimus Förkortning: FEUF SEUT EUF-fördraget hette till och med oktober 1993 fördraget om upprättandet av Eu- ropeiska ekonomiska gemenskapen (EEG-fördraget, Romfördraget), på finska Eu- roopan talousyhteisön perustamissopimus (ETY:n perustamissopimus, Rooman sopimus), och under tiden november 1993–november 2009 fördraget om upprät- tandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget), på finska Euroopan yhteisön perustamissopimus (EY:n perustamissopimus, EY-sopimus). fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (1957, i kraft 1958) Euroopan atomienergiayhteisön perustamissopimus Kortform: Euratomfördraget Euratomin perustamissopimus Förkortning: FEA SEA Tidigare fanns också fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemen- skapen (EKSG-fördraget, Parisfördraget) från 1951. Det trädde i kraft 1952 och upphörde att gälla 2002 när kol- och stålgemenskapen upphörde. Namnet och kort- formerna på finska är Euroopan hiili- ja teräsyhteisön perustamissopimus (EHTY:n perustamissopimus, Pariisin sopimus). Fördragen skrivs numera i överensstämmelse med gällande praxis med liten be- gynnelsebokstav på svenska. 43 2 2 LAGAR OCH ANDRA FÖRFATTNINGAR Andra viktiga fördrag inom primärrätten är fördraget om upprättandet av ett enda råd och en enda kommission för Europeiska gemenskaperna (1965, i kraft 1967) Sopimus Euroopan yhteisöjen yhteisen neuvoston ja yhteisen komission perustamisesta Kortform: fusionsfördraget sulautumissopimus Europeiska enhetsakten (1986, i kraft 1987) Euroopan yhtenäisasiakirja Amsterdamfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem (1997, i kraft 1999) Amsterdamin sopimus Euroopan unionista tehdyn sopimuksen, Euroopan yhteisöjen perustamissopimusten ja niihin liittyvien tiettyjen asiakirjojen muuttamisesta Kortform: Amsterdamfördraget Amsterdamin sopimus Nicefördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem (2002, i kraft 2003) Nizzan sopimus Euroopan unionista tehdyn sopimuksen sekä Euroopan yhteisöjen perustamissopimusten ja niihin liittyvien tiettyjen asiakirjojen muuttamisesta Kortform: Nicefördraget Nizzan sopimus 44 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 2 Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (2007, i kraft 2009) Lissabonin sopimus Euroopan unionista tehdyn sopimuksen ja Euroopan yhteisön perustamissopimuksen muuttamisesta Kortform: Lissabonfördraget Lissabonin sopimus Vid Europeiska rådets möte i Nice år 2000 antogs Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, på finska Euroopan unionin peruskirja. Stad- gan fogades senare till Lissabonfördraget. Den gällande versionen antogs 2012 (se EUT C 326, 26.10.2012). Sekundärrätten Bindande rättsakter är: Svenska Finska Engelska förordning direktiv beslut asetus direktiivi päätös regulation directive decision Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande indelas rättsakterna i lagstiftningsakter (lainsäätämisjärjestyksessä hyväksyttävät säädökset) och icke-lagstiftningsak- ter eller akter som inte är lagstiftningsakter (muut kuin lainsäätämisjärjestykses- sä hyväksyttävät säädökset). Unionens lagstiftningsakter antas i regel enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (tavallinen lainsäätämisjärjestys), som tidigare kallades medbeslutandeförfarandet. Det finns också fall där ett särskilt lagstift- ningsförfarande (erityinen lainsäätämisjärjestys) ska tillämpas. Den normhierarki som infördes i fråga om rättsakter syns också på rättsak- ternas titlar, t.ex. genomförandeförordning (täytäntöönpanoasetus) och delegerat direktiv (delegoitu direktiivi). På finska kallas de delegerade rättsakterna också säädösvallan siirron nojalla annettu säädös. 45 2 2 LAGAR OCH ANDRA FÖRFATTNINGAR Andra officiella och halvofficiella dokument är: rekommendation suositus recommendation resolution päätöslauselma resolution meddelande tiedonanto communication yttrande lausunto opinion/avis lagstiftningsresolution lainsäädäntöpäätös- lauselma legislative resolution betänkande (parlamentet) mietintö report arbetsordning työjärjestys rules of procedure stadga (domstolen) perussääntö statute rättegångsregler (domstolen) työjärjestys rules of procedure rapport kertomus report allmänt handlingsprogram yleinen toimintaohjelma general program vitbok valkoinen kirja White Paper grönbok vihreä kirja Green Paper ordförandeskapets slutsatser (Europeiska rådet) puheenjohtajan päätelmät Presidency Conclusions 2.8.4 Rättsakternas uppbyggnad Såväl fördragen (primärrätten) som förordningar, direktiv och beslut (sekundärrät- ten) innehåller bestämmelser. På finska gör man den skillnaden att man säger att fördrag innehåller ”määräyksiä”, medan sekundärrätten innehåller ”säännöksiä”. Följaktligen säger man på finska också att ”unionisopimuksessa määrätään”, men ”unionin asetuksessa ja direktiivissä säädetään”. Både säätää och määrätä kan på svenska återges med föreskriva, ange, fastställa eller besluta (om). Stadga och stadganden förekommer i regel inte i svenska EU-rättsliga texter. Se Määrätä, Määräys, Säännös och Säätää i finsk-svenska ordlistan. 46 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 2 Rättsakternas olika delar: Svenska Finska Engelska titel nimi title ingress johdanto-osa preamble beaktandeled (johdanto-osan) viite citation skäl johdanto-osan perustelukappale recital artikel artikla article punkt, stycke (led)1 kohta paragraph stycke alakohta subparagraph led (punkt)2 alakohta point strecksats luetelmakohta indent spalt sarake column del osa part avsnitt jakso section avdelning osasto title kapitel luku chapter bilaga liite annex tillägg lisäys appendix 1 Med punkt avses ett numrerat stycke, medan det som kallas stycke är onumrerat. Lägg märke till att man i svenska hänvisningar normalt inte skriver ut ordet ”punkt”, utan skriver t.ex. artikel 7.4 när man på finska skriver ”7 artiklan 4 kohta”. Led kan motsvara finskans ”kohta” (närmast i artiklar med definitioner), men inte engelskans ”paragraph”, och betecknas med gemener, små romerska siffror eller arabiska siffror (a, b; i, ii; 1, 2). 2 Punkt i betydelsen ”point” används bara om fristående punkter i vissa rekommendatio- ner, resolutioner och förklaringar. Led betecknas med gemener, små romerska siffror eller arabiska siffror (a, b; i, ii; 1, 2). 47 3 3 DET SVENSKA LAGSPRÅKET OCH PRINCIPER FÖR ÖVERSÄTTNING 3 Det svenska lagspråket och principer för översättning 3.1 Det svenska lagspråkets utveckling I lagboken ingår författningar från fyra århundraden. De äldsta texterna utgörs av de delar av 1734 års lag som fortfarande gäller, nämligen vissa bestämmelser i handels-, byggninga- och rättegångsbalken. Språket i dem är mycket ålderdom- ligt, men det har haft en mycket stor betydelse som mönster vid skrivning av lagtext långt in på 1900-talet. Ord och uttryckssätt som inte längre förekom i det allmänna språkbruket användes för att ge texterna en upphöjd och vördnadsbjudande prägel. Man brukar tala om en arkaistisk stil (se t.ex. lagen om skuldebrev; 622/1947). Våra lagar skrevs fram till början av 1900-talet på svenska och översattes se- dan till finska. Under andra hälften av 1800-talet tillkom ett stort antal lagar. Vissa bestämmelser i dem gäller fortfarande i oförändrad lydelse. Språket i dem motsva- rade i stort sett tidens skrivsätt, men verkar numera föråldrat. 3.1.1 Utvecklingen och nuläget i Sverige År 1967 gav Statsrådsberedningen i Sverige ut en promemoria med titeln Språket i lagar och andra författningar. Promemorian var den första skrift som gav rekom- mendationer för lagspråkets utformning, och den blev därför ett viktigt redskap i det alltmer målinriktade språkvårdsarbetet med svenska författningar och myndig- hetstexter. År 1979 kompletterades promemorian med Några riktlinjer för författ- ningsspråket, där det slogs fast att man ska modernisera eller förenkla en författ- ning språkligt så snart där görs ändringar i sak. År 2014 arbetades riktlinjerna från promemorian in i Gröna boken – Riktlinjer för författningsskrivning (Ds 2014:1), som därigenom har blivit en mer komplett handbok för författningsskrivandet i Regeringskansliet. I Regeringskansliet finns det för närvarande fyra språkexperter i Statsrådsbe- redningens granskningskansli. Deras uppgift är att genom granskning, rådgivning, kommittémedverkan, utbildning och handböcker åstadkomma ett modernt och be- gripligt författningsspråk som kan fungera som mönster för både myndighetsföre- skrifter och andra förvaltningstexter. 48 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 3 Genom en löpande granskning av författningsförslag i slutet av bered- ningsprocessen påverkar språkexperterna i samarbete med juristerna den språk- liga utformningen av författningstexten, främst när det gäller ord, fraser och meningsbyggnad. För att påverka djupare textstrukturer, som disposition och pre- sentationssätt, utförs språkvårdsarbete på ett tidigare stadium, t.ex. i utredningar och kommittéer som har till uppgift att utforma förslag till nya lagar. Genom utbildning i författningsskrivning inom Regeringskansliet bedriv- er språkexperterna ett förebyggande arbete som på sikt gagnar även den övriga statsförvaltningen. Under årens lopp har också ett antal rekommendationer och handböcker utarbetats för såväl internt som externt bruk, bl.a. Myndigheternas föreskrifter och Svarta listan. Se vidare avsnitt 1.3 (Ordböcker, handböcker och språkhjälp). Också Sveriges riksdag ägnar en hel del energi åt språkvårdsfrågor och fram- häver vikten av tydlig och effektiv kommunikation. Mellan 2013 och 2014 ge- nomförde Riksdagsförvaltningen ett omfattande klarspråksprojekt i syfte att lägga grunden till ett fortsatt systematiskt klarspråksarbete. När projektet avslutades fick Riksdagsförvaltningens ledningsstab huvud- ansvaret för klarspråksarbetet och en klarspråkssamordnare anställdes. Tyngd- punkten i arbetet ligger nu på att få in klarspråksidéerna tidigare i textprocessen och att fördjupa skribenternas förmåga att använda klarspråk. Riksdagen har också en språkvårdare som är placerad vid kammarkansliet. Språkvårdaren ger bland annat råd i aktuella språkfrågor i Riksdagens språkbrev. Sedan klarspråksprojektet har riksdagen också en språkgrupp som är rådgivande i mer övergripande och principiella språkfrågor. Dessutom finns en termgrupp som ansvarar för att Riksdagsförvaltningen uppfyller den svenska språklagens 12 § om myndigheters ansvar för sin egen terminologi. I mars 2007 gav riksdagen ut en handbok för framställning av utskottsbetän- kanden, Betänkandehandbok, och i den finns ett särskilt avsnitt med språkliga rikt- linjer. Betänkandehandboken uppdaterades 2012, och under 2016 kommer ytterli- gare en uppdatering. 3.1.2 Utvecklingen och nuläget i Finland År 1960 tillsatte statsrådet en svensk språknämnd. Genom ett statsrådsbeslut 1988 ersattes denna av en mer permanent svensk språknämnd. Statsrådets svenska språknämnd är ett samordnande organ i frågor som gäller de statliga myndigheter- nas svenska språkbruk, särskilt lagspråket. Nämnden ska arbeta för ett klart och 49 3 3 DET SVENSKA LAGSPRÅKET OCH PRINCIPER FÖR ÖVERSÄTTNING begripligt svenskt lag- och förvaltningsspråk i Finland och ta initiativ och vidta åtgärder för de statliga myndigheternas språkbruk. Statsrådets svenska språknämnd har gett flera rekommendationer om lag- språket och ger sedan 1989 ut informationsbladet Språkråd med bl.a. nämndens råd och rekommendationer. Informationsbladet finns också på språknämndens webbsida (vnk.fi/spraknamnden). Språknämnden ordnar även fortbildning för bl.a. översättare inom statsförvaltningen. Statsrådet utfärdade 1982 ett beslut om åtgärder för förbättrande av de stat- liga myndigheternas språk (FörfS 497/1982) som grundade sig på ett betänkande av den s.k. ämbetsspråkskommittén (komm.bet. 1981:26). Beslutet är inte längre i kraft, men de principer det byggde på är fortfarande aktuella: författningar ska skrivas så att innehållet kan förstås, i handlingar som inte är avsedda för specialis- ter bör man använda uttryck som är allmänt kända eller vars betydelse framgår av sammanhanget och de begrepp som används bör vid behov förklaras. I 9 § i förvaltningslagen (434/2003) finns en bestämmelse om att myndighe- terna ska använda ett sakligt, klart och begripligt språk. Arbetet för ett klart myn- dighetsspråk har på senare år tagit sig allt konkretare former inom statsförvalt- ningen. År 2013 tillsatte undervisnings- och kulturministeriet en arbetsgrupp med uppdraget att ta fram ett handlingsprogram och förslag till åtgärder som kan främja ett begripligt myndighetsspråk. Arbetet resulterade i publikationen Klart myndig- hetsspråk – ett handlingsprogram (2014). År 1986 gav justitieministeriets lagberedningsavdelning ut handboken Svenskt lagspråk i Finland. Statsrådets svenska språknämnd tog över ansvaret för handbo- ken 1988 och har gett ut nya omarbetade versioner 1990, 1998, 2004 och 2010. Denna handbok bygger på de tidigare versionerna. 3.2 Principer för modernt svenskt lagspråk 3.2.1 Nya författningar När man skriver och översätter författningar ska man sträva efter att använda nu- tida, vårdad sakprosa. Den som en författning riktar sig till ska ha möjlighet att förstå vad som sägs i texten. Om språket är klart och enkelt är det lättare att kon- centrera sig på de frågor som är invecklade i sak. Man ska alltså inte försöka ge lagspråket en särskild tyngd med hjälp av ett ålderdomligt skrivsätt. http://www.vnk.fi/spraknamnden 50 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 3 Det svenska lagspråket i Finland bör i så hög grad som möjligt närmas till lagspråket i Sverige. Därför är det viktigt att översättare och granskare studerar författningstexter från Sverige, särskilt i de fall då texterna genomgått grundlig språkgranskning. Exempel på sverigesvenska författningar som genomgått grund- lig språkgranskning är språklagen (2009:600), radio- och tv-lagen (2010:696), varumärkeslagen (2010:1877), skatteförfarandelagen (2011:1244), lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott, lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, patientlagen (2014:821), lagen (2015:417) om arv i internationella situationer och havsplaneringsförordningen (2015:400). Många av de normer som i Finland ingår i lagar och förordningar hittas i Sverige på lägre nivå i normhierarkin, dvs. i de statliga förvaltningsmyndig- heternas föreskrifter (de svenska myndigheternas föreskrifter finns t.ex. på adressen lagrummet.se). Också de här föreskrifterna kan användas som språkliga förebilder, i synnerhet när det gäller fackbetonade texter. När en helt ny lag skrivs ska man samtidigt se över och vid behov ifrågasät- ta den svenska terminologi som använts i tidigare och angränsande lagstiftning, i synnerhet om den lagstiftningen är av äldre datum. Om det finns skäl att anta att terminologin är föråldrad eller att den inte används i moderna författningar och myndighetsföreskrifter i Sverige, ska man grundligt sätta sig in i termfrågan och överväga om det är möjligt att här införa samma terminologi som i Sverige. Det är fråga om en helhetsbedömning där man ska beakta alla faktorer som talar för eller emot ett termbyte (se avsnitt 7.2). 3.2.2 Ändring av författningar När författningar ändras ska man om möjligt följa de regler som gäller för nya författningar. Om den äldre text som ska ändras innehåller ålderdomliga ord och strukturer ska den alltså så långt det är möjligt moderniseras i språkligt och redak- tionellt hänseende, dock med hänsyn till de principer som gäller terminologisk enhetlighet och konsekvens i lagstiftningen (se avsnitt 7.1). I kapitel 6 finns exem- pel på ord och fraser som kan ersättas med modernare formuleringar. Ändringar som gäller rena smakfrågor ska dock undvikas. Om den författning som ändras är av nytt ursprung och har genomgått laggranskning, ska man vara försiktig med att göra stilistiska ändringar. Det finns situationer där översättaren av arbetsekonomiska skäl eller andra orsaker inte helt och hållet kan skriva om en text som ändras endast delvis. Också då ska klart ålderdomliga ord och skrivsätt i texten bytas ut. Hur långt moderni- http://www.lagrummet.se 51 3 3 DET SVENSKA LAGSPRÅKET OCH PRINCIPER FÖR ÖVERSÄTTNING seringen ska sträcka sig i övrigt blir då en avvägningsfråga. En text som riktar sig till allmänheten kan anses vara viktigare än en text som riktar sig till fackmän eller tjänstemän, och en text som ska gälla oförändrad en lång tid bör ägnas större upp- märksamhet än en text som ska ändras igen inom kort. 3.3 Finlandismer Alla finlandssvenskar använder ibland finlandismer, dvs. ord och uttryck som inte förekommer i sverigesvenskan eller som i Sverige används mer sällan eller i en annan betydelse. Finlandismerna är av olika slag. Dels förekommer ålderdomliga ord eller ordformer som tidigare har funnits också i Sverige, t.ex. allena för ensam, barberare för frisör och nejd för trakt, dels har det i finlandssvenskan bildats egna ord och uttryck, ofta under påverkan av finskan och tidigare även av ryskan. Det finns också svenska ord som används bara i Finland därför att den företeelse de be- tecknar är speciell för Finland eller till väsentliga delar avviker från motsvarande företeelse i Sverige. Också i lagspråket förekommer det finlandismer, både sådana som beror på vår lagstiftning och våra samhällsförhållanden (s.k. obligatoriska eller officiel- la finlandismer) och sådana som återspeglar det finlandssvenska allmänspråket (t.ex. civiltjänstgörare) eller som har kommit in i form av översättningslån eller liknande. Ett klart mål vid översättningen av helt nya lagförslag är att svenskan i Finland ska skilja sig så lite som möjligt från lagspråket i Sverige. 3.3.1 Officiella finlandismer På vissa områden har utvecklingen av förvaltningen och lagstiftningen varit en an- nan i Finland än i Sverige. För vissa statliga institutioner och tjänstemän används hos oss de hävdvunna finländska benämningarna, trots att de har motsvarigheter i Sverige. Det som i Finland (liksom i Danmark) kallas ministerier heter i Sverige departement, ministrarna kallas i Sverige statsråd och våra regeringsråd motsva- ras där av departementsråden. En del rättsliga institutioner hos oss saknar direkt motsvarighet i vårt grannland, exempelvis andelslag och bostadsaktiebolag. Det händer förstås fortfarande att man i Finland introducerar nya begrepp som inte har någon direkt motsvarighet i Sverige. I dessa fall blir man tvungen att skapa nya termer också på svenska, vilket är helt berättigat. I synnerhet om det är fråga 52 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 3 om viktiga termer som kan väntas få allmän spridning är det bäst att i ett tidigt sta- dium kontakta experter på området, kollegor i Sverige och t.ex. svenska avdelning- en vid Institutet för de inhemska språken eller Statsrådets svenska språknämnd. 3.3.2 Finlandismer som ska undvikas i lagtext Utgångspunkten är att det svenska lagspråket i Finland så långt som möjligt ska följa allmänsvenska normer. Det är en stor fördel om de officiella och bindande svenska texter som publiceras i Finland inte i språkligt avseende i onödan avviker från motsvarande texter i Sverige, särskilt då man har eftersträvat överensstäm- melse i sak. Utöver de finlandismer som har status av termer och ofta anger särskilda fin- ländska företeelser förekommer det allmänspråkliga finlandismer också i lagsprå- ket. Sådana bör naturligtvis undvikas. Många av dem behandlas i den finsk-svenska ordlistan i slutet av handboken (kapitel 12). Den typiskt finländska användningen av vissa verb, såsom erlägga (maksaa, suorittaa), fungera (toimia), förnya (uudis- taa), förverkliga (toteuttaa), göra (tehdä) och verka (toimia) tas upp under de finska uppslagsorden. Detsamma gäller ord som avkortning (lyhennys), funktionär (toimi- henkilö), på basen av (perusteella), sakenlig (asianmukainen), skild, skilt för sig (erillinen, erikseen), taltur (puheenvuoro), utrymmen (toimitilat) och årssemester (vuosiloma). Meningsbyggnad, ordföljd, vissa ordformer (bl.a. besluter och flere), prepositioner etc. behandlas i kapitel 4. En någorlunda heltäckande förteckning över finlandismer med förslag till ersättande ord och uttryck finns i Finlands- svensk ordbok (2008). 3.4 Arbetet för en enhetligare och modernare terminologi i lagstiftningen Den svenska terminologin i nya författningar i Finland ska helst överensstämma med terminologin i nyare lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter i Sverige, om detta bara är möjligt med hänsyn till vår nationella lagstiftning och den veder- tagna terminologin här. Eftersom man i författningstext måste iaktta ett krav på terminologisk enhetlighet och konsekvens (se avsnitt 7.1) är det lättare att föra in ny terminologi när lagstiftningen på något område omarbetas helt och hållet än när lagar ändras endast bitvis. När Finlands grundlag (731/1999) bereddes såg man 53 3 3 DET SVENSKA LAGSPRÅKET OCH PRINCIPER FÖR ÖVERSÄTTNING grundligt över terminologin i sammanhanget. Bland annat ändrades ”statshushåll- ningen” till statsfinanserna, ”statsfördrag” till fördrag, ”utkomst” ersattes med för- sörjning och ”riksdagsman” med riksdagsledamot. Ett annat exempel är 2006 års aktiebolagslag där ”dividend” ersattes med vinstutdelning. Det har ibland hänt att särskilda finlandssvenska termer införts också när mot- svarande sverigesvenska hade stått till buds. Man kan nämna skyddsväg (över- gångsställe), personbeteckning (personnummer) och arbetsgivares socialskydds- avgifter (arbetsgivaravgifter). Så länge ett ord förekommer som direkt lagterm måste det användas i alla la- gar och författningar på lägre nivå som har samband med den lag där termen defi- nieras. Ordet jordlega var föråldrat redan när 1966 års jordlegolag stiftades, men så länge lagen är i kraft med det namnet måste termerna jordlega, legogivare och legotagare användas när det görs ändringar i jordlegolagen eller den förordning som bygger på den, eller då det direkt hänvisas till de här författningarna. I annan lagstiftning där avtalstypen förekommer kan man emellertid ofta skriva arrende, arrendegivare och arrendator. Översättaren ska alltid diskutera radikala termändringar i den svenska lagtexten med den finska uppdragsgivaren. Ändringarna ska också nämnas i motiveringstexten (se avsnitt 7.2). 3.5 Särskilda termproblem i EU-relaterade texter Genom EU har vi fått ett regelverk vars svenska version är gemensam för Fin- land och Sverige. EU-förordningarna är direkt tillämpliga i medlemsstaterna, vil- ket innebär att terminologin i dem ska följas t.ex. i hänvisningar som skrivs in i den nationella lagstiftningen. EU-direktiv ska genomföras i den nationella lagstift- ningen, och då händer det ofta att terminologin i direktivet inte stämmer överens med den vedertagna terminologi vi har i vår lagstiftning. Särskilt om den termino- logi som använts i direktivet stämmer överens med terminologin i lagstiftningen eller myndighetsföreskrifterna i Sverige bör man överväga om terminologin i vår lagstiftning börjar bli föråldrad eller om det finns andra skäl att övergå till den ter- minologi som används i Sverige. De här situationerna måste man lösa från fall till fall, med hänsyn till principerna för termbyten i författningstext (se avsnitt 7.2). 54 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 3 55 4 4 SPRÅKRIKTIGHETSFRÅGOR 4 Språkriktighetsfrågor Svenskt lagspråk i Finland följer i huvudsak rekommendationerna i Svenska skrivregler, Språkriktighetsboken och Svenska Akademiens ordlista (SAOL). SAOL är norm för hur svenska ord stavas och böjs. Notera att när SAOL ger flera stavnings- och böjningsvarianter åtskilda av el. (eller) bör man välja den form som står först. Varianter som föregås av hellre än ska undvikas. Använd alltid den senaste upplagan av SAOL, Svenska skrivregler och andra hand- och ordböcker. 4.1 Substantivformer 4.1.1 Ord på -ande och -ende N-ord som slutar på -ande och -ende (t.ex. en studerande, en sökande) får ingen ändelse i obestämd form plural: en studerande, studeranden, flera studerande, studerandena en ordförande, ordföranden, flera ordförande, ordförandena en sökande, sökanden, flera sökande, sökandena När det finns en klar anknytning till ett verb (studera, söka) är det bättre att i bestämd form plural använda typen de studerande, de sökande än de regelrätta substantivformerna studerandena, sökandena: Bara två av de sökande är behöriga för tjänsten. Däremot kan man inte skriva ”de ordförande” eller ”de högskolestu- derande, utan man bör skriva ordförandena och högskolestuderandena (eller de som studerar på högskola). I singular kan man skriva antingen studeranden eller den studerande, sökanden eller den sökande. För kärande och svarande används substantivisk böjning (best. sing. käranden, best. pl. kärandena). 56 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 4 Vissa presensparticip är inte så etablerade som självständiga ord att de kan förses med böjningsändelser. Sådana particip böjs i stället som adjektivet samtida: en boende, den boende, flera boende, de boende en tävlande, den tävlande, flera tävlande, de tävlande T-ord som slutar på -ande och -ende (t.ex. ett meddelande, ett betänkande) böjs som andra neutrer som slutar på vokal (t.ex. dike, område): ett anförande, anförandet, flera anföranden, anförandena ett uttalande, uttalandet, flera uttalanden, uttalandena ett påstående, påståendet, flera påståenden, påståendena 4.1.2 Böjning av vissa andra substantiv ett centrum, centrumet, flera centrum, best. pl. centrumen ett center, centret, flera center, best. pl. centren ett museum, museet, flera museer, museerna (obs. ingen accent); i sammansättningar musei-, t.ex. Museiverket ett stadium, stadiet, flera stadier, stadierna ett (mass)medium, mediet, flera medier, medierna; som kollektiv media, i sammansättningar medie-, t.ex. massmedieforskning multimedier, eller som kollektiv multimedia; i sammansättningar dock multimedie-, t.ex. multimedieteknik en anmälan, anmälan, flera anmälningar, anmälningarna en ansökan, ansökan, flera ansökningar, ansökningarna en begäran, begäran, flera begäranden, begärandena en fordran, fordran, flera fordringar, fordringarna 57 4 4 SPRÅKRIKTIGHETSFRÅGOR en jury, juryn, flera juryer, juryerna en hobby, hobbyn, flera hobbyer, hobbyerna ett tema, temat, flera teman, temana en rå, rån, flera rår, rårna ett schema, schemat, flera scheman, schemana en sambo, sambon, flera sambor, samborna en magistrat, magistraten, flera magistrater, magistraterna en part, parten, flera parter, parterna (Se Asianosainen i finsk-svenska ordlistan) en partner, partnern, flera partner, partnerna Som plural av taxi kan man vid behov använda taxibilar, men oftast går det bra med den oböjda formen: Körfält reserverade för buss och taxi. Grundformen av besvär i betydelsen ’överklagande’ är alltid plural: Domstolen har inte prövat besvären. Ett härad kan i obestämd form plural ha formerna härad, härader eller häraden. Den sistnämnda formen är ovanlig. Bestämd form plural är häradena (till härad och häraden) eller häraderna (till härader). I finländsk författningstext rekom- menderas formerna ett härad, häradet, flera härad, häradena. Märk att television inte på svenska används om den konkreta apparaten. Det heter alltså tv-apparater (inte ”televisioner”). 4.1.3 Dopning, dumpning och mobbning Verben dopa, dumpa och mobba är väletablerade lån från engelskan. Verbalsub- stantiv till dem bildas på regelbundet sätt: dopning, dumpning, mobbning. Sam- mansättningar på dessa får s i fogen: dopningstest, dumpningsförbud. 58 SVENSKT LAGSPRÅK I FINLAND 4 4.2 Verb och verbformer 4.2.1 Kortformer av verb Många vanliga verb har både en längre och en kortare form: bliva/bli, taga/ta. Den längre formen uppfattas i dag som föråldrad och ska därför undvikas. Av verben dra, ge, ha och ta används följande former i alla slag av texter: dra, ge, ha, ta (infinitiv och imperativ) drar, ger, har, tar dras, ges, has (i sammansättningar, t.ex. innehas), tas dragit, gett, haft, tagit De korta formerna används också i sammansatta verb: ange, anta, innehar, åtar, återges I presens passiv används den kortare formen på -s, inte den längre på -es: används, behövs, erkänns, döms, skrivs, sänds, verkställs, syns Observera dock skillnaden mellan synes och syns: Det synes vara bäst; Huset syns på långt håll. 4.2.2 Böjning av vissa verb besluta – beslutar – beslutade – beslutat betala – betalar – betalade – betalat (men: få betalt; räkningen är betald) bestrida – bestrider – bestred – bestridit närvara, undvara, avvara och övervara böjs enligt följande: närvara – närvarar – närvarade – närvarat 59 4 4 SPRÅKRIKTIGHETSFRÅGOR 4.2.3 Användning av ska, bör, får och andra modala hjälpverb I svensk författningstext används i huvudsak de modala hjälpverben ska (före år 2008 i formen skall), bör, får, kan och i vissa fall måste. Tidigare användes även hjälpverben må, äger, har att m.fl., men dessa är i dag föråldrade och dessutom oklara till sin innebörd. ”Må” betydde i äldre lagspråk (till början av 1970-talet) ’kan’ eller ’får’, medan ”må icke” innebar ett förbud. Vid ändring av äldre texter ska dessa uttryck ersättas med de moderna formerna. I den del av en lagbestämmelse som innehåller själva regeln används normalt ska för att ange en bindande förpliktelse. Också i text på skyltar o.d. måste ska (inte ”bör”) användas om det är fråga om ett påbud: Den vars rätt berörs ska ges tillfälle att yttra sig. Om skörden har skadats av frost ska x-myndigheten bevilja stöd ... Passagerare ska ha giltig biljett. Får innebär tillåtelse (används bl.a. i fullmaktsbestämmelser), medan får inte anger ett förbud: Närmare bestämmelser om ... får utfärdas genom förordning av statsrådet. Beslutet får överklagas genom besvär. De frihetsberövade får inte inneha alkohol ... Kan används t.ex. när någon ges prövningsrätt: Om skörden har skadats av frost kan x-myndigheten bevilja stöd ... Y-myndigheten kan medge undantag från skyldigheten att ... Bör i själva normen innebär en kraftig rekommendation (= ska om möjligt). I författningstex